Vardag

Lördagslunken den sköna
(och glas i kras)

Frukosten åts innan resten av dagen kom igång. Ledsen blev jag dock när jag råkade slå sönder det sista av mina gamla favoritdricksglas. Ett sånt där som jag använder till allt och mest hela tiden och som inte längre går att få tag på. Men internet är bra, så tur nog hittade jag ganska snabbt en butik som sålde vad som verkar vara något som liknar det krasade i alla fall. Så jag beställde ett gäng. Sen blev det fika och efter det ett varv på den där loppisen bortanför slottet. Där fanns ingenting som intresserade mig.

F-n vad jag är bra på det här

Det är fredag igen och jag gör ingenting speciellt alls. Som vanligt nu känns det som. Det var kaféfika och det där jag hade tänkt att göra idag (rensa ur en garderob) har jag inte hunnit med alls eftersom jag varit så upptagen med att inte göra något alls.

Idag är förresten den sista lediga vardagen på min långledighet. Det är ju synd för jag har varit så himla bra på att vara ledig under min ledighet och i morgon är det vanlig helg igen innan arbetslivet trillar in på måndag.

Plötsligt har det också blivit hej mitt vinterland igen eftersom det har snöat hela dagen och nu ska jag fortsätta vara upptagen med ingenting.

På himlen sågs en fin måne

Kvällen spenderades hemma hos Titti och Patrick tillsammans med ett litet gäng glada vänner och Linda och Lars som var uppe och hälsade på. Vi drack en öl, åt pizza och hade det sådär trevligt tillsammans som man har det. Sen när klockan blivit natt cyklade jag hem genom den iskalla lilla staden.

Osköna vindar och pytt i panna

Nu är jag sådär helt lost med dagarna igen. Datorn säger att det är torsdag, men det skulle lika gärna kunna vara … någon annan dag. Fika blev det i alla fall. På sunkiga gamla GK med Frode och Daniel. Sen en stros längs sjön förstås och det var bistert. Solsken dock var ju trevligt. Sen kom jag hem till värmen i den lilla lyan och det blev pytt i panna med stekt ägg till lunch.

Latmorgon och ”folk”

Lättjan fortsätter. Idag klev jag inte ur sängen förrän vid elva-snåret. Det är skönt att ligga och dröna länge och hade det inte känts som att jag slängde bort dagen så hade jag nog kunnat ligga kvar ett par timmar till. Men så tog jag en dusch och sen gick jag till det gamla fiket för en frukostfika med en lunch-Daniel.

Bakom mig i kön på fiket var det en tjej och hennes familj som försökte smita före för att ta bord där inne. Så jag sa åt henne ”Ni kan ju inte tränga er före och ta bord innan vi som är framför har fått ta plats först”. Svaret blev ett ”Ah mäh” och en sur blick som att jag typ var helt dum i huvudet som sa så. Hade det varit tomt på folk i fiket hade jag inte brytt mig, men eftersom fiket var halvfullt redan, vi var flera i kön framför och det eventuellt kunde betyda att vi som stod framför kanske inte fick plats så tyckte jag att va f-n liksom. Skitsamma om hon blev sur. De fick plats ändå sen när det blev deras tur eftersom folk samtidigt gick.

Solsken i ögonen i Tycklinge

För att inte försoffa mig helt och hållet så blev det en långpromenad. Blåsigt och ganska kallt, men solsken i ögonen som bländade mig blind. Det kändes underbart efter de senaste dagarnas gråfärgade tråkväder.

Nytt år men samma gamla vanliga

Söndag och grådag. Det är ju inte riktigt så att man blir pigg av det här mörka gråeländet. Men det blev årets första fika på GK. Nytt år men samma gamla vanliga traditioner alltså. Självklart med den lilla strosen längs sjön efteråt. Sen passade vi på att äta lunch också. Svullburgare på nya haket där på Storgatan. Efter det gick jag hem till söndag.

Den där grejen att sluta röka
(ett slags jubileum)

Det bara blev så. Det var inget nyårslöfte eller egentlig planering. Klockan var ungefär nio där på kvällen den första januari 2012 och just där och då kände jag mig bara väldigt färdig med det. Så idag är det alltså tioårsjubileum. Inte en endaste cigarett sedan dess. Det är en av de bättre sakerna jag gjort i livet.

Idag – 3653 dagar senare – känns det så ohyggligt avlägset, både i tid och tanke (och nästan lite konstigt) att jag en gång faktiskt var en rökare.

Vill man kan kan man förresten läsa mina gamla sluta-röka-tips. Varsågod att prova.

Så blev det årets sista dag

Plötsligt tar året slut. Igen. Det har flugit förbi i en rasande fart. Som vanligt. Det har en tendens att göra det. Förra nyåret satt jag och hoppades att Coronaåret 2020 skulle ta slut och det här skulle bli bättre, men 2021 fortsatte ungefär likadant. Jag jobbade periodvis hemma (som jag inte riktigt gillar) och det blev inga större utsvävningar, inga direkta resor och det blev mest en fortsättning på det som var. Men man fick vaccin.

Det har varit lite av ett mellanår. Ett sånt där inget-speciellt-år. Stundtals trevligt. Bitvis tungt. Ibland roligt. Periodvis jobbigt. Men på det stora hela. Meh! Men det har varit okej.

Och för att inte jinxa det kommande 2022 så säger jag ingenting om hur jag hoppas att det blir. Jag önskar inte att det blir bättre som jag brukar. Jag hoppas att det blir ett år. Punkt.

Gott slut. Vi ses på andra sidan.

Dagen efter före dagen

Jag vaknade lite sådär småbakis idag efter gårdagens vinglas på Hörnet. Men så gick jag upp, duschade och gjorde mig i ordning och dår kändes allting ganska bra ändå. Det blev en fika med Frode på GK och den lilla strosen efteråt förstås.

Sen gjorde jag ett quiz till i morgon – nyårsaftonens lilla festligheter – eftersom jag fick det som ett litet uppdrag. Det var klurigt … och det blir nog ganska klurigt för de andra att svara på. Sen blev klockan tre och då var det dags för lunch. Så jag lagade lite mat som jag åt upp.