Människor jag ser #3

Framför mig gick mannen som tidigare satt bredvid oss på fiket. Där och då såg vi honom och hur han uppenbarligen hade det ganska svårt med rörligheten. Så vid vårt bord pratade vi om åldrande och hur viktigt det idag känns att få vara någorlunda pigg i kropp och huvud när vi själv blir gamla och skröpliga i framtiden.

På gatan stapplade han sig fram med små, ostadiga steg. Långsamt som för att inte falla. Så jag gick ifatt och knäppte ett kort.

Se alla inlägg i serien ”Människor jag ser”. Läs andra bloggar om , , , ,

Skriv en kommentar, då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.