När man återigen tappar hoppet om människorna (dra åt skogen)

Jag åkte in till det stora möbelvaruhuset och köpte mig nya sängbord. Jag visste ganska exakt vad jag skulle ha så det var liksom bara att gå raka vägen till sängbordsavdelningen för att se dem live innan jag gick till tag-själv-lagret. Trodde jag.

Det var så sjukt. Mycket. Folk. Självupptagna och omvärldsomedvetna idioter. Jag hatar folk som inte kan förstå eller se att det finns andra människor omkring dem. Folk som absolut inte visar någon som helst hänsyn till andra. Folk som stannar mitt i gångar och helt blockerar för alla. Folk som tränger sig. Folk som beter sig som en skock får. Folk som är idioter.

Hur fakking svårt kan det vara att försöka förstå att det finns andra människor omkring en. Speciellt i miljöer med mycket folk och speciellt nu i coronatider. Ett straff är vad de borde få. Hårt och plågsamt.

Okej. Nu har jag fått ur mig det. Andas lugnt.