Orimligheten i att sätta sig i en ”burk” och bege sig upp i luften

När jag satt där på flygplatsen och väntade på att åka hem i somras, lite pirrig eftersom jag inte gillar det där med start och landning, tänkte jag på hur knäppt det är att planet lyfter (det är bara fysik). Jag förstår hur det fungerar. Typ. Hur vingens form får luften att gå olika fort över och under vingen och hur det pressar upp det och får det att lyfta.

Men ändå.

Just den modellen jag satt i väger i runda slängar strax över 90 ton om det är fullt och det liksom bara … skutt … och så är det uppe.

Sjukt. Men jag är sugen på det igen. Jag fick för mig att Azorerna är värt ett besök.

Skriv en kommentar, då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.