Nedräkningen fortsätter. Idag var det sista gången för ”säsongen” jag var inne på kontoret. Mest för att ”släcka ner”. Förutom städfirman som kom och fixade var jag själv hela dagen. Mina kollegor har antingen redan gått på semester eller (de få som fortfarande jobbar) sitter hemma. Som jag i morgon – för då är det sista arbetsdagen innan semestern.

Jag längtar.

Dagen började på verksta’n för att lämna in bilen för det där felet de kollade på förra veckan. Idag ska det fixas, vilket känns bra. Sen hem till det gamla köksbordet för de sista skälvande arbetsdagarna innan semestern kickar in på onsdag eftermiddag.

På förmiddagen passade jag på att vädra ut värme igen. För det är ju bra. Morgonens 16° C gjorde att lyan nästan blev för kall och jag fick ta på mig tröja för att inte sitta och frysa. Det är lite kontrast mot förra veckans värmeslag.

Dagen rullade annars på i vanlig ordning och när den tog slut (jobbmässigt alltså) åkte jag till verksta’n igen och hämtade min lille bil.

Söndag och ute är det plötsligt grått uppe på himlen. Det känns nästan lite ovant. Men skönt. Jag fortsätter att kyla ner min lilla lya med korsdrag. Vinden är dock lugn så det rör sig inte så mycket. Fika blev det såklart och en liten stros efter det. Sen hem till söndag, lunch och en lat eftermiddag där planen är att göra absolut ingenting.

Efter en väldigt sen lunch. Jag skulle ”bara vila lite”. Ooops, tänkte jag när jag tre timmar senare vaknade. Så kan det gå. Men det gör ju inte så mycket eftersom det är en ledig lördag och jag inte hade något planerat.

Solnedgången nere vid sjön som jag gick förbi på min bensträckarpromenad var i alla fall väldigt fin. Som alltid här i den lilla staden.

Man vaknar i ett alldeles för varmt sovrum, men ute är det lite smått blåsigt och ganska svalt, så jag öppnar korsdrag och plötsligt blir det alldeles svalt och skönt i den lilla lyan. Till och med så att jag nästan huttrar när jag kommer ut från duschen.

Det blir en fika på kaféet nedanför och vi sitter inne för vinden är så sval att det inte ens är skönt. Efter blir det den traditionella strosen och plötsligt är det skönt när himlen börjar spricka upp lite grann.

Dagen flöt på. Lite segt. Lite småvarmt. Det blev en lunch på torget. Något som ville likna en pad thai, men som var väldigt långt ifrån just det. Men det smakade okej ändå. Sen tillbaka till köksbordet och väntan på helgen hängde över mig och gjorde att tiden kändes långsam. Väntan på semestern nästa vecka gör att allt jobbrelaterat känns lite långsamt. Jag längtar. Känner att jag är redo för ledigheten.

Men först helg.

Man vaknar, man duschar, klär på sig och sätter sig sen och äter en liten snabb frukost. Sen plockar man upp jobbdatorn och sätter igång – idag hemmajobb vid köksbordet. Ute är det lätt kvavt och fuktigt efter nattens regn, men svalare (än så länge), så jag passar på att vädra ur senaste veckans värme från lägenheten.

…och plötsligt trillade vi in i Juli!

Nu när semestern kryper närmare och nedräkningen är i full gång känns det som att tiden går lite långsammare dag för dag. Den här veckan har också känts så skön eftersom inkorgen varit så tyst och lugn. Semestertider tänkte jag – tills jag upptäckte att mejlprogrammet hade hängt sig och när jag startade om skiten blev överöst av sådär 40 mail.

Tji fick jag.

Sen när dagen tog slut åkte jag hem och mötte upp med Anders, Micke och Oscar ute på torget för en bit mat.

Så kom ännu en dag och den gick. Det var kontoret med allt vad det innebär och när jag kom hem blev det en liten onsdagsöl med Sebastian och Ida ute på stan. Uteservering och skön kväll med en stunds prat om allt från gamla minnen till nya händelser och framtida drömmar. Efter det gick jag hem eftersom det är arbetsdag i morgon igen.

Det är nu fem arbetsdagar kvar innan semestern kickar in. Nedräkningen fortsätter och längtan dit den med.

Jag har försökt vara speaker på några små filmsnuttar idag. Jag vet inte hur många gånger jag startade om för att jag sluddrade, stakade mig, snubblade på orden och gjorde lite allmänt fel innan det till slut blev sju kortare klipp som jag satte ihop till ett längre.

Men det är ju den där lilla grejen när man hör sin egen röst. Jag väser tydligen litegrann när jag pratar. Men eftersom jag tydligen låter så, så får det väl vara så.

Idag var kontoret orimligt varmt trots regnvädrig dag. Ventilationen fungerade som den skulle men förmodligen någon slags eftersläpning efter helgens knasvärme. Sen åkte jag hem genom regn och när den lilla staden dök upp framför mig gjorde solen detsamma.