Man vaknar, åker till jobbet, upptäcker att deklarationen trillat in för året och gillar att man slipper kvarskatt i år igen och sen jobbar man med saker, har ett möte och äter lunch på det libanesiska stället. Sen fortsätter dagen och vid fem åker man hem, äter en smörgås och upptäcker att det behövs saker till kylskåpet och man går och handlar och sen (nu) börjar kvällen.

F-n vad det blåser! Igår kväll skakade det i fönster och hus och natten följde på samma sätt. Även idag på dagen. Rak motvind på motorvägen hem märktes på bensinmätaren som visade långt högre förbrukning än normalt. Likadant var det på morgonen, fast tvärtom. Annars var det mitt i veckan och en väldigt vanlig dag. Mitt på dagen åt jag köttbullelunch med potatismos och på vägen hem var det tankningsdax igen och då passade jag på att handla lite också på den jättestora mataffären där bredvid.

Det var en dag som många andra. Upp, iväg, jobb och sen hem igen. Årets första och förmodligen enda semla åts på eftermiddagen. Ett gravt överskattat ”bakverk”, men eftersom det är fettisdag och jobbet bjöd på en idag så åt jag en i alla fall. De är ju inte äckliga, men om jag får välja tar jag mycket hellre något annat.

Det var en natt av ojämn och orolig sömn. Igen. Det är ju inte speciellt konstigt att ha såna ibland, men det känns som att det varit fler såna nätter än vanligt de senaste månaderna. Men morgonen kom och till kontoret åktes det. Sen jobbade jag hela dagen med saker tills jag åkte hem igen.

Söndagslugn sovmorgon. Frukost, skön och långsam start på dagen. Sen gick jag ut och mötte upp med Stenis för en fika på det gamla skruttiga konditoriet. Efter kaffe och kaka blev det en solig men blåsig stros längs sjön och genom slottet.

Vi gick förbi silosarna också, där rivningen av den gamla kolossen fortsätter. Varje gång man passerar har en ny del försvunnit. Maskinerna tuggar ner dem i småbitar och det är coolt.

Nu fortsätter söndagen i lathetens tecken.

 

Rivning av silosarna i Vadstena fortsätter

För att slippa eländet man matas med i media, som gör mig så otroligt uppgiven och nedstämd, gav jag mig ut i naturen. Där trädens sus, fågelkvitter och strålande solsken ger ro. Halvvägs på min promenad satte jag mig i lä, blundade mot solen, lyssnade på skogens ljud och drack kaffe som följt med. Det var härligt.

Senare på eftermiddagen var jag även borta hos min lilla mor en stund … med far som också var där. Jag var ändå ute och gick en liten sväng och tyckte att det var lika bra att säga hej.

 

Jag såg en gulsparv som skuttade på marken.

Äntligen fredag (igen) och plötsligt är det redan sista februari. Ständigt denna märkliga känsla av hur tiden bara eskalerar och går snabbare och snabbare. Det är köksbordet som gäller, saker som görs och jag hade ju gärna sett lite trevligt solsken utanför fönstret. Det grå får mig att längta bort.

Nu ska jag äta lunch.

Bild från förra sommarens tripp till Lissabon. Det planlösa strosandet i en annan stad är trevligt och där satt en man och pillade med sin telefon.

Torsdagsjobbet gick undan och jag satt mest instängd i mina lurar för fokusläge för att få ordning på några grejer som stört mig. Sen en svullunch på Hamburgarhörnet. Mina kollegor har uppenbarligen dåligt inflytande på mig, för jag kan ju inte säga nej när de säger att vi ska gå dit. En god burgare är ju gott. Sen tillbaka till skrivbordet och fortsättning på förmiddagen.

Under dagen har plötsligt små gula ankor dykt upp på kontoret. Först en i köket. Sen fler och fler tills de stod lite här och där och typ överallt. Alla nyfikna på vem som låg bakom och diskussionerna allt mer vilda. ”Vem f-n är det som ställer ut alla ankor!?” När dagen led mot sitt slut råkade kollegan Martin avslöja sig. Det var ett roligt litet bus. Eller vad man ska kalla det.

Sen åkte jag hem, parkerade bilen och gick upp och lämnade mina grejer. Efter det cyklade jag bort till den andra affären och handlade lite nödvändiga grejer. Det var väldigt dimmigt ute.

 

Kvack, kvack. Små gula ankor dök upp överallt.

En bitvis lätt irriterad dag. Saker som inte riktigt är som jag vill och det irriterar så smått. Pågående projekt som får rättas till. Till lunch stekta nudlar från stället borta vid mitt gamla jobb. Inte så goda som jag mindes, men helt okej. Sen en eftermiddag och den rann iväg väldigt snabbt.

Just det. Igår såg jag en Älg när jag åkte hem. Den stod på en åker bredvid vägen och stirrade på oss som körde förbi. Stora djur det där och det hör inte till vanligheterna att jag ser dem.

”F-n vilken cool”, tänkte jag när jag gick en lång omväg till affären och såg den otroligt stjärnklara himlen. Stjärnorna gnistrade ovanligt klart däruppe. Så jag handlade mina saker – juice, mjölk och yoghurt – och gick hem igen.

Jag plockade fram min lilla kamera, gick ut och knäppte en bild rakt upp på himlen. Sen gick jag in, kollade och tänkte, ”jag borde rikta den stora kameran åt samma håll”. Så jag plockade fram, skruvade fast den på stativet och förberedde reglagen, klev ut och…

Var kom de där molnen ifrån?