

När det är mycket måndag, då är det f-n måndag!
Måndag, måndag, måndag och måndag. Det var en måndag som är en måndag. Mycket måndag. Måndag hela dagen lång. Måndag, måndag, måndag och måndag. Jag har varit frusen och suttit och huttrat framför datorn på kontoret hela måndagen. Det har varit väldigt mycket måndag.


Att söndaga sig (som man ska)
Det blev en lång sovmorgon idag och det var både skönt och behövligt. Sen en kaffe på gamla skruttiga GK. Det är väldigt sällan jag hamnar där (och jag förstår varför). Sen den vanliga lilla strosen längs en kall sjö och en sväng på mataffären efter det. Efter det hem till den lilla lyan för lunch.
På väg till fiket såg jag en himmel som hade moln. Det såg ut lite som veckad bomull. Det blev inte så bra med kameran och såg coolare ut i verkligen (såklart), men ändå.


Långt bort, ute i rymden
Jag såg en stjärnklar himmel. Rakt ovanför månen syntes en stjärna väldigt starkt. Så jag tog kort på vad det nu var, gick in och googlade fram mig till att det är Venus som lyser eftersom den är upplyst av solen. Ingen stjärna alltså. När vi på jorden är som närmast, är ändå vår granne 38.200.000 kilometer bort.


Kolla, en blå himmel!
Den sköna morgonen. Frukost, lugn och mjukstart på dagen. Sen ner till fiket för en kaffe med Frode och Stenis och där var det fullare än vanligt (suck) och vi fick knö in oss vid ett bord som inte var optimalt. Vid grannbordet kom tre personer in och satte sig. Tanten i sällskapet betedde sig märkligt och jag satt och tjuvlyssnade lite på dom. Det gick liksom inte låta bli. Korkad konversation de luxe.
En liten promenad blev det efteråt (såklart). Strålande solsken är ju fantastiskt trevligt, men fy f-n vilka osköna och isande vindar det var nere vid sjön. Inte skönt alls.
Det får mig att fundera på människor (de där ”det lyser, men ingen är hemma) och hur de fungerar i vardagen? Jag antar att det på många sätt är enklare att vara korkad än att ha förståelse för omvärlden. Jag kommer att tänka på det där gamla avsnittet av Simpsons där det upptäcks att Homer har en krita uppkörd i hjärnan, de tar bort den och plötsligt är han normalintelligent. Efter ett tag väljer han att trycka tillbaka kritan igen och jag förstår hans val.
Lördag betyder latdag. Jag ska inte göra ett skit idag. Ingenting alls.


Vad sägs om lite solsken?
Fredagen rullade in med en förmiddag fylld med möten som bytte av varandra. Sen vid lunch gick jag ner till grannkrogen och åt mig lite kycklingschnitzel med stekt potatis och sås. Det var okej, men de hade nog glömt kryddorna.
Sen tillbaka hem och innan dagen fortsatte passade jag på att installera mitt nya bredband som jag beställde förra helgen och fick hem häromdagen. Snabbare och billigare än det jag hade, så det är väl bra antar jag. Det gick smidigt, förutom för Sonosprylarna som inte klarar av att byta nätverk på ett enkelt sätt. Suck.
Sen fortsatte fredagen med saker som gjordes och jag muttrade också för mig själv om hur solen hållit sig borta den senaste tiden, men när eftermiddagen blev senare dök den upp så smått bakom hustaken och jag så blå himmelsglimtar utanför fönstret. Klockan 16:25 knackade helgen på dörren och då stängde jag ner jobbdatorn.


Man längtar till våren,
det gör man
Det var en seg dag idag igen, men natten till idag sov jag i alla fall, så det var ju skönt. Vädret gör däremot ingen glad. Det har varit gråare än grått med ett sånt där mikro-duggregn som liksom hänger i luften. De gånger jag var utanför dörren kröp kylan in i märgen.
Jag gillar’t inte, så här är en bild från i somras när jag var uppe på Omberg.


Inte min dag (idag också)
Men va f-n. Jag sov konstigt i natt igen. Två nätter i rad med dålig sömn är inte så spännande och jag känner mig under små stunder lite lätt som ett vrak. Dagen blev alltså typ en kopia på gårdagen.
När jag sen åker hemåt och kör ut på motorvägens påfart morrar jag bakom ratten igen när jag hamnar bakom en överdrivet försiktig dam som gasar på i hela 60 km/h när hon kör ut på motorvägen. Men gasa på då tantskrälle, muttrar jag bakom ratten och kör om. I backspegeln ser jag senare att hon fortfarande puttrar väldigt långsamt fram. En stund senare körde jag av och åkte och tankade. Jag passade samtidigt på att handla lite på det där jättestora varuhuset som ligger där halvvägs hem.


Tisdag är inte min dag
Jösses vad jag sov dåligt i natt. Det är ju rent skit att det blir så ibland. Det var svårt att somna in, osammanhängande och med flera uppvaknanden. Som att det var något som störde och väckte mig. Flera gånger.
Men vid halv sju gick jag upp och gjorde mig i ordning. Sen tog jag min väska och drog iväg. Dagen gick och saker blev gjorda. Jag var också på gamla kontoret och lämnade tillbaka min nyckel. Så nu är det ett avslutat ställe.
Sen åkte jag hem.


Allt är (nästan) som vanligt
Dagen gick. På det där måndagiga sättet där morgonen var seg, men när jag fått upp farten gick fort som f-n. Gråregnruskväder gör dock att humöret sjunker. Allt är som vanligt alltså.
När jag framåt kvällen kom hem till den lilla staden igen gick jag bort till sportaffären och hämtade min cykel som blivit fixad … och plötsligt gick det jättelätt och smidigt att cykla igen. Vilket jag gjorde bort till postutlämningsstället där jag hämtade ett paket som låg och väntade på mig.
Ovanför är en bild från en skön dag i Lissabon. Från i somras.


Sovmorgon på en söndag
Söndagssovmorgon är en skön sovmorgon. Det är ingen plan för någonting och jag behöver inte kliva upp ur sängen. Men upp klev jag. Efter dusch och sånt drog jag iväg, plockade upp Stenis på vägen och åkte ut till Väderstad och fikade frukost. Sen hem igen till dammsugning och lite annat pill.
Nu är det latsöndag. För det är så man ska spendera söndagar.