Det där med återhämtning

Supermegaslappisdag. Som för att ta igen mig efter den lilla trippen till Ystad. Det blir så mycket intryck, människor, ljud och mental överstimulering att hjärnan och jag behöver vila lite för att återhämta mig.

Jag antar att det är min introverta sida som helt enkelt behöver lite lugn och ro efter att ha umgåtts med folk i fyra dagar. Så jag gör det. Vilar lite. Dricker en kopp kaffe och bara ”är”. Promenaden längs sjön var isande kall och inte speciellt skön. Men det kändes bra att komma in i värmen igen efteråt.

Det där att sova i sin egen säng

Det är väldigt roligt och trevligt att åka och hälsa på vännerna där nere i Ystad, men att sova ut och vakna utvilad i sin egen säng hemma i lilla lyan är f-n skönare än skönast. Dessutom med fortsatt ledighet i några dagar till.

Bara så att du vet.

Borta bra, men hemma bäst
(att komma hem efter nyårsfirandet)

Vi gick till Micke och Lotta (där även Fia och Bernhard var) och sa hej då. Sen gick vi hem till Charmaine en sväng, drack en kopp kaffe och sa hej då där också. Sen satte vi oss i bilen, lämnade Ystad och åkte de 45 långa och väldigt tråkiga milen hem till den fina lilla staden igen.

Det där att vara ”lite trött”

Seg dag. Inte så otippat på en nyårsdag kanske. Men eftersom vi var tvungna att plocka iordning litegrann efter oss så var det bara att ta tag i det. Sen blev det en promenad förbi naturreservatet och ner till havet (för det måste man ju när man ändå är alldeles bredvid det). Det blåste typ nästan som storm där nere.

Sen lämnade vi gården och åkte tillbaka till Ystad.

Det blev en slappisdag. Vi köpte thai-mat som vi tog med oss till Sara. Sen satt vi där och käkade och hängde en stund innan vi åkte hem till Anna igen. Trötta efter gårdagens festligheter blev det en tidig kväll i säng.

Hej då 2018 och gott nytt 2019

Skål, hurra och gott nytt år. Då stoppar vi det gamla 2018 i bagaget och säger hej och välkommen till 2019. Ett nytt spännande år att se fram emot. Förhoppningsvis fyllt av spännande och roliga upplevelser, möten och händelser. Jag hoppas innerligt att det blir bra och roligt.

Ett gott slut i glada vänners lag

Vi hyrde en gård tillsammans. Hela det gamla gänget. Och där träffades vi, långt ute på landet (nåja, men någonstans borta vid Sandhammaren) för att umgås, ha det gôtt och fira in det nya året med fest. 18 vuxna och en jädra massa ungar.

Så vi partajede. Vi åt massor med mat, drack vin, skålade i bubbel, sköt några raketer, dansade, skrattade väldigt mycket och bara hade en väldigt skön nyårsfest tillsammans.

Det där att åka söderut

Jag och Ida satte oss i bilen och åkte ner till Ystad och där checkade vi in hemma hos Anna. Där blev det en skön och avslappnad kväll i köket med mat, en öl, ett glas vin och några av våra vänner som tittade förbi för en stunds häng. Sådär som man kan göra kvällen innan en nyårsafton.

Bilden här ovanför? Eftersom jag fick låna ett av ungarnas rum fick jag också en fin liten välkomstskylt när jag klev in och lämnade av mina grejer.

Det där med ledighet och en sjö

Ännu en dag med sovmorgon och lugn och skön ledighet. Jag börjar falla in i ledighetslunken riktigt ordentligt nu och jag gillar det. Långa och sköna sovmorgnar borde vara standard året runt. Och så blev det fika förstås. Årets sista av de där vanliga helgfikorna. Samma sak med den efterföljande strosen längs sjön. Där grå dimma bredde ut sig långt därute.

Nu ska jag fixa och dona lite inför nyårsfirandet.

Filmåret 2018 var kanske inte så mycket att hänga i granen

Jag är osäker på hur många filmer och serier jag faktiskt sett under året, typ 100 kanske. 83 av dem har jag i alla fall kommit ihåg att betygsätta. Ingenting jag sett har varit fantastiskt och bäst är de få filmer som fått en 8:a i betyg (sex stycken). Resten, sjuor och neråt är kanske inte så mycket att orda om.

Bäst i år var i alla fall (utan inbördes ordning):
We the animals” om de tre brödena Jonah, Joel och Manny som får klara sig mest på egen hand. En fin och ganska sorglig film om barndom och att växa upp.

Serien The end of the fucking world är en underhållande dramakomedi om James som fått för sig att han är psykopat och Alyssa som är ny och udda på skolan och hur de ger sig iväg på en road trip. Vi fick också följa med ”Clay” igen när ”13 reasons why” följde upp med en riktigt bra andra säsong.

Charmiga ”Love, Simon” är en amerikansk och lätt sockersöt tonårs-romcom om våndan i att vara kär i någon du inte vet vem det är.

Bättre sent än aldrig och sist av alla såg jag till slut den svenska succén ”En man som heter Ove” från 2015 där Rolf Lassgård är klockren i rollen som Ove. Det är sällan jag tycker att svensk film når upp till bra nivå, men här är det riktigt bra.

Även om den hade sina knasigheter och Frances McDormand var sådär Frances McDormand som bara hon kan (bra alltså) så är ”Three billboards outside Ebbing, Missouri” ett humoristiskt och egentligen ganska tungt drama.

Till sist, bara för att nämna denna charmiga lilla pärla och eftersom jag gav även den en 8:a i betyg – kortfilmen ”In a Heartbeat”. Gulligt, animerat och bara fyra minuter.

…och så väldigt jävla längst ner på listan – det absolut sämsta jag såg under året var ”En underbar jävla jul”. Jag råkade se den på TV och jösses och fy f-n. Helena Bergströms totala katastrof till skitfilm från 2015 borde egentligen få visningsförbud och en överstruken nolla i betyg, men eftersom imdb har ett som lägsta så fick den det. Jag blir arg bara jag tänker på den där fullständigt idiotiska smörjan.

Bilden ovan är ett collage av bilder från filmerna som nämns i inlägget.

När är vi nu?

En fredag som känns som en onsdag eller vad är det för dag idag egentligen? Jag är helt lost med veckodagarna. De flyter ihop med varandra och ledigheten är som ett enda blurr. Men det blev en fika på GK och en kort liten stros längs en dimmig sjö. Jag passar också på att tvätta litegrann.