Vädret fortsätter att göra mig till en riktig muntergök. Kvitt-kvidevitt. Regn ute, regn i sinne. Jag glömmer bort hur mycket jag inte gillar hösten när hösten är sådär tråkigt höstig. Jag vill ha sköna solskensdagar, för då kan till och med hösten vara trevlig.

På kontoret har jag satt mig vid ett fönster så att jag i alla fall kan försöka få något som är lite som ett halvt dagsljus. Jag vill åka till Portugal igen.

Efter hemkomst, kvällsfix och lite mat i magen gick jag ut på en bensträckare. Blåsigt. Frisk luft, men småkyligt. Inte en kotte är ute och rör sig förutom jag och en gubbe med hund som vek av.

Sen går jag hem till kväll.

Jag fick en sån konstig dagförvirring när jag satt i bilen på vägen hem idag. Jag var typ övertygad att det var en tisdag som kändes som en onsdag, så jag försökte intala mig att det bara var tisdag för att komma tillbaka till rätt dag tills jag insåg att det ju faktiskt var just onsdag.

Ovanför syns en bild från en annan dag. Med Tranor som flyger.

Det här pissvädret som har varit hela dagen.
Man blir inte pigg och glad av det.

Åh jösses vad mycket hösten slog till nu. När jag vaknade i morse var det mörkt. Kanske extra mycket eftersom det också var skitväder. Det känns om att hösten är igång på riktigt nu (och inte på det bra sättet).

Jag gillar’t inte!

Jag tror också den här låga, lätt depressiva höstkänslan som nu har smugit sig på mig kom extra tidigt i år eftersom sommaren (eller framförallt semesterperioden) var så vansinnigt osomrig. Jag fick helt enkelt inte den boost som man i vanliga fall får av bra sommar och solsken.

Jag åt en god och mastig Jordärtskockssoppa till lunch och efter det fortsatte dagen ganska mycket som vanligt. Vid halv fem åkte jag hem, för då kände jag mig klar för dagen.

Varje gång jag kommer hem efter att ha varit ute på en promenad i naturen så brukar jag googla fram den där lilla gulliga fågeln jag såg och som jag aldrig sett förut (eftersom jag inte kan sånt). Jag tänker ”undrar vad det kan vara för spännande liten sak” och i princip alltid visar det sig att det är något väldigt vanligt som ”förekommer allmänt över hela landet”.

Men jag blir ändå glad eftersom jag får se små saker jag aldrig sett förut. Som idag när jag fick se en liten Kungsfågel (Regulus regulus).

 

Sveriges minsta fågel – Kungsfågel (Regulus regulus)

Det är lördag och det är skönt. Jag drack en kaffe med Stenkbert och sen åkte jag och min stora kamera (och den lilla) ut på landet en stund. På bilden, där borta över fälten, syns Tranor som flaxar omkring.

En stund senare trampade jag i en hundskit.

Fredag igen. Som vanligt efter arbetsveckan. Ännu en gång med känslan av att det bara är måndag och fredag mest hela tiden. Veckan går fort och helgerna ännu snabbare. Inte bara tidsmässigt, utan upplevelsen av dem båda. En dag är en sekund.

Nu börjar i alla fall helgen.

Morgon. Seg, trött och småsur. Det är så konstigt det där hur vissa morgnar bara känns helt fel och onödigt svårstartade. Som att de inte riktigt var menade att vara. Det hade varit så skönt om morgnarna var mer samma. Men till jobbet kom jag och där gjorde jag saker mest hela dagen. Fast det blev en liten suck också när någon bokade in mig på ett möte på fredag klockan 16:00. Det är en tråkig tid att lägga ett möte på.

Det svullades (god) pizza till lunch. Det kanske inte är den lämpligaste lunchmaten egentligen (pga total koma efteråt), men ”finpizza” känns ändå inte riktigt lika svullig som vanlig pizzeriapizza (fast är väl ganska jättemycket lika svullig egentligen).

Eftermiddagen rullade alltså på lite som i ett töcken.

 
Bild från i somras. Katedralen i Porto.