Jag undrar vad det var med natten i natt. John Blund höll sig långt borta och sömnen ville inte alls vara med mig. Vid halv två gick jag upp och drack lite vatten. Sen gick jag och la mig igen, vred och vände på mig i vad som kändes som en mindre evighet innan jag till slut någonstans där försvann in i sömnens värld … för att vakna igen två timmar innan larmet.

Morgonen var seg.
Dagen var seg.
Möten jag satt i kändes sega.

Sen åkte jag hem … och var seg.

Ny jobbvecka och nya måndagsmöten – de där som vi har varje vecka för att beta av nytt och allt det andra som behöver fixas med. Det är många små saker som dyker upp och måste ageras på. En aldrig sinande ström.

Sen åt jag och idag hade en av restaurangerna potatis- och purjolökssoppa på menyn och det blir det ju inte så ofta. Det var gott … och fint väder också!

Efter lunchen blev det ett möte till och dagen fortsatte som dagar brukar. Innan den tog slut – på vägen hem – passade jag på att åka till grossiststället och köpa ett par lådor kaffe till kontoret. För det kan vi ju inte vara utan.

Nu hemma och kväll.

Solskenssöndag blev en natursöndag när jag åkte ut till en skog utanför stan och strosade omkring där på små stigar, hörde fågelkvitter och njöt av skogens sus och skogiga dofter. En skön liten promenad och sen åkte jag hem igen, tog hand om tvätten och åt lunch.

 

Jag hittade ett svampställe som jag kan berätta vart det är. Att äta eller inte äta … nåja, fin är den med sina prickar.

Fin höstdag som återigen startade med sovmorgon i sängen den sköna. Fika såklart. Stros också. Längs blåsig sjö och genom klosterträdgård. Solsken och riktigt skönt (så länge man undviker skuggan). Söndag är sköndag. Nu ska jag gå till tvättstugan.

Jag sovmorgnade mig. Bara låg kvar där i sängen, slumrade och njöt av ett långsamt och lugnt uppvaknande. Det är skönt. Sen upp till frukostfika på kaféet nedanför. Kaffe och smörgås. En liten stros efteråt och sen hem till lördag och tacolunch.

Jag funderade på om jag skulle gå ut en stund i solskenet nu, ta en promenad och njuta av en (än så länge) fin höstdagseftermiddag. Men det kan vänta. Först ska jag bara…

Det har varit en hemma-vid-köksbordet-dag idag och den flöt på. Ute fortsätter det att storma och när jag gick ut på stan för att äta lunch var det inget skönt. Sen blev det möte och nu tickar klockan ner mot helg. En sista kopp kaffe och lite avslut av smågrejer, sen ska jag stänga ner.

Ännu en dag som kom och gick och den gick fort idag med. Inga möten dock och det är ju najs, för då hinner man plötsligt med en massa saker som blir gjorda.

Lunchen idag var inte mycket att hurra över. Vi gick till ett ställe vi inte brukar gå till eftersom jag fick för mig att jag var sugen på en Burrito. Men den var så menlös och smaklös att det mest var tråkigt att äta. De hade glömt det där med kryddor. Men jag blev (typ) mätt och det var ju i alla fall okej.

Sen tillbaka till skrivbordet igen. Lurarna åkte på och jag klev in i fokusläge och plötsligt hade hela eftermiddagen försvunnit. Så jag åkte hem. Vinden piskade bilen så att den skakade. Höstrusk och vansinnigt tråkigt väder alltså. Det började redan igår. Halv storm, småregn och väldigt oskönt. Den korta promenaden till mataffäen fick mig att vilja krypa ner i sängen redan nu.

Efter en dag på kontor, lunch med gammal kollega och fortsatt jobbeftermiddag kom jag hem med huvudvärk. Det är så sjukt irriterande och onödigt.

Jag vet inte vad som hände. Jag kom till jobbet, blinkade och sen var förmidagen förbi. Lunchen – tandoorigrillad kycklingflé med tikkasås och sallad – var smaskig och sen gick eftermiddagen lika snabbt. Men vi hann med en kanelbulle på dess dag. Men dagen. Den liksom bara … ”poff” och så var det dags att åka hem.

På bilden syns en kväll. Fast för en månad sedan.