Ibland känns det som om jag är William ”D-Fens” Foster, precis innan han brakar sönder i Falling Down. Skillnaden är väl att jag inte gör det. Brakar sönder. Än.

Det är den ständigt återkommande reprisen om folk som kör som idioter. Fast på det omvända sättet. Sniglar. Långsamma jävlar. Idioter. Om de inte törs köra bil när det är mörkt så bör de för satan stanna hemma. Den där bazookan jag vill ha monterad på min bil börjar bli dags att skaffa nu. På riktigt.

Idag var det sådär igen. Längst fram låg en salt-bil som körde i 40-50 km/h … på 90-sträckan. Fine. Den är ute och saltar vägarna. Problemet är att det bakom låg 10-15 bilar som smygkör. Vågar inte köra om. Verkar tycka att det är helt okej att köra max 50 på 90-träckor. Bakom dem låg jag och svor högt och ljudligt innan jag fick tillfälle att köra om dem. Stryk borde de ha. Med en bazooka. Och en rostig skruv.

Jag stod på macken och tankade min bil när en man jag inte har en aning om vem det är kom fram och uppenbarligen trodde att jag var någon annan:

– Hej på dig Karlsson, det går la’nte i mycket i den där. Den kan la’nte dra mycket, eller?
Say what? Jag heter inte Karlsson.
– Eh!? va, nja, den drar drygt 0,7 … den drar ju lite mer när man kör motorvägen.
– Ja, du jobbar i Linköping nu?
– Ja. (Tankningen är klar och jag sätter tillbaka slangen på pumpen)
– Ja’ själv va’ ja’ och kolla på en sån där C3:a, men dä va en kant på den så jag slog i baken både när jag skulle gå ur och gå in. Du vet jag är ju 60 år nu.
Jaha, och du är ganska tjock också.
– Eh … jaså, det var ju inte bra. Men det här är en bra bil.
– Jodu, dé ä’ fina.
– Jaha, hej då. (Sätter mig i bilen).
– Hej på’re.