Arkiv för februari 2007
När huvudet säger nej … och kroppen också.
Det blev som vanligt efter jobbet igår. After work tillsammans med ett rum fullt av människor. Ölen smakade bra och försvann fort. Sen hamnade vi på Hörnet som öppnade igen efter sin köksrenovering. Strax före tolv gick jag hem. Då orkade jag inte mer. Jag var trött, småfull och hade verkligen fått nog.
1990
Jag fortsätter på temat från igår med låtar som var stora hits hemma på min stereo. Ett år i taget. Det var 1990 och den största hiten det året var nog egentligen Sinead O’Connors tolkning av Prince-låten ”Nothing compares to you” och jag gillade den … damn … jag har t.o.m hela skivan på vinyl i bokhyllan. Men hemma på stereon var den allra största hiten ”Enjoy the silence” med Depeche Mode.
Mätt som en plätt.
Jösses så mätt jag är. Det blev hämtmat från ”Saigon” idag. Stekt ris med kyckling och andra grejer. Gott var det. Men jösses. Mättnadskänslan är stor. Maten ligger som en stor klump i magen.
Jag skulle gärna vilja lägga mig på soffan här på jobbet och sova middag en timma eller två.
Jag vet ju att man ska sluta äta när man känner sig klar. Man ska inte fortsätta att äta bara för att det är gott. Det är ju då det blir såhär … eh … segt att jobba.
Men det är fredag idag och det är ju i alla fall skönt.
Samtal med min bror
Jag: Jaha, så nu är jag pretentiös igen?
Bror: Ja, såklart som f-n att du ska droppa en låt med en grupp som ingen har hört talas om. Normala människor skulle väl nämna Tears for Fears eller Loveshack med B-52’s.
1989
Det var 1989 och på den tiden var dansmusiken glad och glättig. Gruppen S’Express hade haft två stora hits med ”Theme from S’Express” och ”Superfly guy”. Som tredjesingel släppte de låten ”Hey music lover” och den var en jättehit hemma på min stereo. Jag vet inte om det är nostalgin som spelar mig ett spratt, men jag tycker nog fortfarande att den är bra.
Att skratta eller inte skratta, det är frågan
Fan. Nu känner jag mig tragisk. På riktigt. Jag kommer inte ihåg när jag skrattade sist. Alltså skrattade på riktigt. Jag har inget minne av att jag har gjort det på ett tag. Ett ganska långt tag uppenbarligen. För jag minns verkligen inte. Ett skratt så att tårar börjar rinna. Hjärtligt. Det finns liksom inte och jag saknar det. Det är jävligt sorgligt, eller hur.
Tänk om … ett ljug
Tänk om det fanns isbjörnar på gatorna. Riktiga isbjörnar. Som lufsade runt mellan husen. Käkade små barn och röt åt alla som kom för nära och skrämde skiten ur människorna. För även om de ser snälla ut, nästan som rara nallebjörnar, så är ju isbjörnar skitfarliga och skulle troligen attackera oss hela tiden för att få sig ett skrovmål. Jag skulle knappt våga mig ut om jag visste att de fanns där ute på gatorna.
En gång, för länge sedan, mötte jag några amerikaner som jag lurade i att det visst fanns isbjörnar i Sverige. Sverige ligger väldigt långt norrut. Amerikanarna förstod inte bättre, häpnade och gapade stort. Jag fnissade inombords.
Det här skrev jag bara för att jag kollade in Toves blogg och hon hade ordet Isbjörn som rubrik på ett av sina inlägg.
En morgon som alla andra
Morgontrött som vanligt och efter en lång, varm dusch och allt det där andra som man gör på morgonen, så åkte jag iväg mot jobbet. Den första vägsträckan som jag åker till jobbet varje morgon verkar vara vägen som vägverket glömde. Det är snö överallt och det verkar vara väldigt oplogat.
Längtar efter något annat
Jag längtar efter våren. Jag längtar längtar längtar för jag vill inte ha vinter. Jag vill inte ha snö och jag vill inte ha kyla. Jag vill att våren ska komma. Jag vill inte frysa. Jag vill knäppa upp jackan. Jag vill se trädens gröna blad mot en klarblå himmel. Jag vill ta av mig jackan och känna solen i ansiktet. Jag vill ha en sol som värmer mig. Det vill jag ha.
Snöflingor och kyla. Vintern är verkligen inte min årstid.
Några saker och ting och sånt där.
Jag skulle vilja se en riktigt bra film. En sån som man blir himlastormande glad över att ha sett. En sån som man sen automatiskt hyllar och säljer in till alla ens vänner och bekanta. För att den är så jävla bra. En sån film vill jag se. Det var länge sedan nu.
Jag köpte en burk marmelad igår. Jag hade nästan glömt bort hur gott det kan vara med marmelad på en knäckebrödsmacka.
Efter att hos MickeLina i helgen hört delar av Justin Timberlakes senaste album ”Future sex/Love sounds” så införskaffade jag den till mig själv … och den svänger ju! Nu är väl jag sist i världen med att höra den … men den är faktiskt bra … på riktigt. Faktiskt.