Paniken sprider sig lite lätt när jag slår in telefonens pin-kod för tredje gången och den svarar med ett ondskefullt ”kontakta din leverantör för PUK-kod”. Jag har tre koder i huvudet. Det är de jag använder till det mesta. Tydligen har inte min mobil varit avstängd sen jag köpte den förra året och tydligen så bytte jag aldrig koden till någon av dem när jag fick den.
Jag börjar leta bland mina papper, i skåpet där jag har alla såna där uppgifter, men icke. Jag kollar i en pärm, i en låda, i en gammal filofax … ingenstans hittar jag uppgifterna från min mobilleverantör. Jag känner mig redan naken. Ska jag behöva vara utan mobil under de dagar det tar för dem att skicka mina uppgifter?
Så kommer jag på … kan det? Det sista stället att leta på. Jag bläddrar i en tjock bunt med gamla papper … och där, ett enkelt A4-blad, gömt bland mängder av annat. Koden. Jag behöver inte vara naken.

Det är roligt att se andra göra bort sig och göra fel, därför är det roligt med bloopers … och extra roligt är det när det är från nyheter, eftersom de ska vara så allvarliga hela tiden.

You’re Adventures of Huckleberry Finn!
by Mark Twain
With an affinity for floating down the river, you see things in black and white. The world is strange and new to you and the more you learn about it, the less it makes sense. You probably speak with an accent and others have a hard time understanding you and an even harder time taking you seriously. Nevertheless, your adventurous spirit is admirable. You really like straw hats.
Take the Book Quiz at the Blue Pyramid.

Jag kan inte andas.
Luften.
Tar.
Slut.
Det är tydligen bara min känsliga näsa som reagerar på, som märker att … herregud … folk står och släpper väder i tid och otid … att folk står och lägger av äggskitar när de står i baren.
Men jösses. Vad är det med folk i allmänhet och människor i en bar i synnerhet som gör att de bara slutar bry sig och ställer sig och fiser röven av sig så att det luktar … oh my god … så otroligt illa att jag inte står ut, utan är tvungen att gå ut och få lite frisk luft?

Tove: Ok, köper du cigg o kommer hit med när ni ändå ska till Titti då?
Jag: Eh … nej, du bor ju långt bort!
Tove: Nähädu! Innercity.
Jag: Fel sida av vägen.

Var det någon som missade att jag utmanade alla igår med den svårbesvarade frågan: ”Du får bara lyssna på en enda låt, resten av ditt liv, vilken väljer du?”. Svara på den, den som kan!

Veckans ”Nähä, det menar du inte!” måste väl ändå vara den engelska undersökningen som visar att det är bättre för kidsen att lära sig att dricka alkohol tillsammans med sina föräldrar än att de super sig fulla på egen hand.

När vi kommer in till Källar’n kommer Källargubben och säger ”Janne! Jag har en present till dig.” Trevligt tänker jag … men ”presenten” betyder tydligen att jag ska gå omkring med en keps i sommar och göra reklam för stället … och okej, vad gör man inte för sina kompisar … och nu får han ännu mer gratisreklam eftersom jag skriver om det här också.

Dagen började annars med en tripp ut till ”Ladan” för frukostfika med Titti och Ostar. Flera koppar kaffe och en enorm (halväten) kycklingmacka senare så åkte vi in till sta’n igen.

Så var det den riktiga Eurovision Song Contest idag. Den kommer jag inte titta på. Inte efter torsdagens all falsksång och eländiga försök till musik.

Förmiddagens tråkväder med regn försvann och då hamnade vi på Källar’n igen och drack ett par öl och åt pannkakor med sylt och grädde … i solskenet … och med kepsen på. Ikväll blir det lite mer öl och spel, i glada vänners lag.