Tjohoo! Skattepengarna har trillat in på mitt konto och när jag ser summan känner jag mig lite rik … och nästan på en gång vill jag spendera en hel hög med pengar på någonting onödigt.
Jag satt och bläddrade i DN på lunchen, den riktiga pappervarianten, och läste den här artikeln om svenskar och vår vanlighet. Det var intressant, för vi är nämligen inte alls vanliga, vi är det mest avvikande landet.
Det blev ett ja enligt EU:s domstol … och det är klart att vi ska få importera alkohol. Får vi importera kläder, DVDer, saker och allt whatever det nu kan vara så är det klart att vi även ska få importera alkoholhaltiga drycker. Det är väl det som är hela grejen med EU … öppna gränser, fri konkurrens och allt det där.
Och så har det blivit rabalder om Londons OS-logotype. Enligt SvD så har den nya logotypen bland mycket annat kallats ”en inverterad svastika”. Den är lätt epileptisk och inte speciellt snygg, men svastika? Nej, det ser jag inte alls.
Det är ju ingen idé att jag ens försöker. Det går av gammal vana och när jag inte gör det så saknar jag det nästan. Jag klarar uppenbarligen inte av att hålla mig härifrån så det är ju bara att lägga ner den där pausen som jag tänkte att jag skulle ha. Hej, välkommen tillbaka till mig själv.
Jag var ute och cyklade igen. Kände på det. Kollade tempot. Ett försök att cykla lite fortare. På genomfartsleden tog jag det försiktigt. Stora tunga långtradare som dundrar om mig gör att jag tar det lite lugnt. 20 km/h kändes först som en lagom bra hastighet. Sen ökade jag och passerade 30 km/h, ökade, mer och mer och när jag kom hem så var jag andfådd. Då hade jag bara cyklat fyra kilometer. Hur f-n ska det här gå?
Nä, det går faktiskt inte. Det är som med rökning, ett beroende och jag kan tydligen inte hålla mig härifrån fast det kändes som att jag hade tagit en bloggöverdos och låg i ett hörn och skakade och bara ville inte mer. Men två dagars paus var tydligen allt som behövdes för att det värsta skulle lägga sig och kännas lite bättre. För tillfället i alla fall. Om det nu blir lika intensivt som de senaste månaderna tror jag inte … men det måste det ju inte heller. Jag kanske ska försöka låta bli att sitta och okynnesblogga och koncentrera mig på att bara göra det när jag har något att komma med istället. Så då fick jag det sagt. Då försvinner jag igen … tills nästa gång.
Nu har jag funderat på det här så länge och det är dags att göra slag i saken. Jag pausar nu. Tar ett break. Försvinner iväg en stund. Så jag stänger av och loggar ur … jag lägger inte ner, jag kommer troligen tillbaka snart igen. Känner jag mig själv rätt (och det borde jag ju göra) så kan jag inte hålla mig ifrån den här skiten … jag har ju ändå skrivit dagbok och bloggat i nästan nio år. Men tills dess; Ciao amigos, vi hörs senare.
Nelly Furtado ”All good things (come to an end).
Jag har inte gjort något speciellt, filijokat med lite ditt och datt, men ändå försvann tiden och vips låg jag två timmar efter klockan. Den ena av vinhaggorna ringde och undrade om det var läge för After Work idag och jag trodde att klockan var halv fem, men tji fick jag när visarna visade på halv sju istället. Men det blir ingen AW idag, om en stund ska jag iväg och äta god mat och dricka några öl i glada vänners lag.
Efter en förmiddags jobb idag så åkte jag iväg och hämtade kollegan C … och när jag hade gjort det så åkte vi till en av våra leverantörer som bjöd på grill-buffé. Det var trevligt … och god mat var det också … [lägg till Homer-röst här] mmm, grilled chicken, gaarghlgh.
Efter det åkte jag hem, köpte nya muffar till mina hörlurar, drack en kopp kaffe med Titti, var och pratade med Johan en stund, satt hemma och fixade en jobbgrej och gick sen och köpte en ny plånbok.
Det ösregnar ute och tack och lov för att man inte har ett jobb där man skulle tvingas att vara utomhus idag. Därför är dagens låt ”Singin’ in the rain” med Mint Royale feat. Gene Kelly … och tydligen ska vädret blir fint i helgen … hurra!