Arkiv för november 2009
Sen lägger jag mig på golvet och skrattar
Jag fick ett musiktips av en kompis. Han tyckte att jag skulle lyssna på ”supergruppen” Tinted Windows (med bland andra James Iha från Smashing Pumpkins och sångaren Taylor Hanson från MmmBop-gruppen Hanson). För de skulle tydligen vara bra – back-to-basic liksom. Så jag gjorde det. Men det var inte riktigt för mig. Det lät lite för … gulligt … lite för slätstruket och tillrättalagt.
Men när jag ändå rotade runt därinne i Spotify’s irrgångar, trillade jag över den mest fantastiska samlingen av dem alla. Beviset på att en artist eller grupp har nått ikonstatus, att de närmast är att betrakta som odödliga och får räknas in bland de absolut största. Jag ger dig: Britney Spears Piano tribute (och ja, det finns en volume 2).
Jag lägger mig på golvet i skrattkramper.
Men halt och stopp, för om du inte gillar Brittan, så finns det en lång radda av piano-hyllningar till alla möjliga artister och grupper … som t.ex Paramore, Taylor Swift, Fall out boy, Gwen Stefani och Metallica.
När jag lugnat ner mig sitter jag på golvet och funderar på om de som fick uppdraget att plinka fram låtar som Toxic, Hella good och Enter sandman hade väntat sig att lyssnarna skulle ligga på golvet och vrida sig av skratt. Jag tror inte det.
Läs andra bloggar om musiktips, kompis, supergrupp, Tinted Windows, James Iha, Smashing Pumpkins, Taylor Hanson, Mmmbop, Hanson, gulligt, slätstruket, tillrättalagt, Spotify, irrgångar, fantastisk, samling, artist, grupp, ikonstatus, odödlig, Britney Spears, Piano Tribute, tribute, skrattkramp, halt, stopp, Paramore, Taylor Swift, Fall out boy, Gwen Stefani, Metallica, skratt
Handla? Åt mig? Yes please!
Om det är någon som är i krokarna av eller åker till Tonbridge (ett par mil sydost om London) skulle jag bli väldigt glad om denne någon går till ”Andy’s Pens” och köper ett par askar svarta Sailor Jentle ink-patroner till mig.
Oh no!
Det snöar ute och det är riktiga flingor som faller. Jag gillar’t inte!
Läs andra bloggar om snö, snöa, snöar, snöflingor
I rymden kan ingen höra dig fjärta
Jag gillar rymden och på tal om månen så är vi bara en liten fjärt i rymden. Avstånden mellan planeterna i bilden stämmer såklart inte, men storleksförhållandena gör det ungefär … på en höft. Jorden är trea från solen – en liten blå planet. Efter Pluto (som för övrigt är mindre än vår måne och egentligen inte är en ”riktig” planet) finns det några fler små dvärgplaneter, men de struntade jag i.
Läs andra bloggar om månen, solen, fjärt, rymden, universum, solsystemet, Merkurius, Venus, jorden, Mars, Ceres, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus, Pluto, planet, måne, dvärgplanet
Jag är en zombie
Efter duschen, när jag står och torkar mig torr fastnar jag i något slags tomrum. Efter en stund vaknar jag till liv igen och liksom kommer på mig själv med att bara stått där i flera minuter, stirrat ut i tomma intet och med hjärnan helt blank och nollställd. Det är som om jag somnar en liten stund, stående. Som en zombie. Eller som hjärnan som förut (typ) vaknade behöver en liten omstart för att den inte laddade igång ordentligt.
Sen fortsätter jag att göra mig i ordning och inser att det där är ingen nyhet. Sådär fastnar jag troligtvis varje morgon, det är bara att jag inte tänkt på det förut. Det är som en liten rutin, som en power nap. Att stå och sova ett par minuter efter duschen, innan jag gör mig klar.
Rostade mackor och telefoner
Månen är nästan full. Den var det natten till idag i alla fall. När jag kom hem efter jobbet blev jag hysteriskt sugen på rostade mackor och så fick det bli. Ost och skinka på det. Och O’boy. Mums filibaba. Samtidigt knackade Daniel på dörren och nu sitter vi vid varsin dator och pratar iPhone vs. HTC – gissa vilken jag förespråkar.
Läs andra bloggar om fullmåne, jobb, sugen, rostade mackor, ost, skinka, oboy, dörr, dator, prata, iPhone, HTC, förespråka
Det där med bilister … igen
Aaargh. Jag blir tokig. Jag fattar inte vad det är med en del människor som kör bil. I morse var vi där igen (som varje dag). Jag försöker låta bli att reta upp mig. Lära mig att inte bry mig, andas lugnt och ta djupa andetag. Men ibland går det helt enkelt inte. Idag var det två gånger med bara några kilometers mellanrum. Båda framför mig i långsamt tempo (65 km/h) på 90-sträcka. På en väg som, eftersom den är både krokig och har mötande trafik, inte är helt enkel att köra om på.
Vem som körde den ena såg jag inte. I den andra satt vad som såg ut som en kvinna i 40-årsåldern, i sin egen lilla värld. Uppenbarligen livrädd för att sitta bakom ratten på en bil eller att ens gasa upp hastigheten lite så att trafiken flyter som den ska – så att vi andra ”normala” bilister kunde slippa att bli upprörda över att hon är en snigel som inte har bakom ratten att göra.
Och så planerar de att sänka hastigheten på den vägen. Det kommer säkert att betyda att människor som dem (sniglarna) bromsar in ytterligare och åker ännu långsammare. Det kommer säkert sluta med att min pendlingstid fördubblas.
Läs andra bloggar om bil, trafik, bilister, bilism, tokig, köra bil, vägsnigel, trafikfara, hastighet, gasa, pendla, pendling, långsam
Konstiga människor i Ullared
Jag sitter och häpnar lite när jag tittar på Ullared och jag ser ju att produktionsbolaget bakom har letat (och hittat) karaktärer att visa upp. Som sig bör, det är ju TV. Med fyra miljoner besökare om året så är det uppenbarligen helt vanliga människor (även om programmet visar upp lite andra typer) som åker dit och handlar som tokar (Gekås omsätter runt tre miljarder om året).
Det är inte de som åker till Ullared som är konstiga, det är jag som inte åker dit som är det.
Läs andra bloggar om häpna, Ullared, Gekås, produktionsbolag, karaktärer, svenssons, handla, shopping, konstiga, konstig
En förutsägbar chick flick och jag.
Jag hamnade framför en riktig chick flick igår kväll: ”Djävulen bär Prada”. Flaky söt tjej (Anne Hathaway) med journalistambitioner hamnar som assistent till den isigaste av isiga chefer (Meryl Streep) på den stora ytliga modetidningen. Här snackar vi både fånigt och förutsägbart. För varje scen som spelas upp framför mig på TVn så vet jag vad som kommer att hända … och kablam, det händer.
Sen kommer slutet. Huvudpersonen kommer till insikt (såklart) och tar det ”rätta” beslutet, lämnar den ytliga världen och går sin egen väg (vad annars). Sen kommer jag på mig själv med att sitta och le – som ett dumt fån. Då stänger jag av TVn och går och lägger mig.
Läs andra bloggar om chick flick, Djävulen bär Prada, Anne Hathaway, journalist, ambitioner, assistent, chef, Meryl Streep, ytlig, modetidning, fånigt, förutsägbart, huvudperson, rätt beslut, gå sin egen väg, le, dum, fån
Mörkare än svart
När jag sätter mig i bilen för att åka hem efter jobbet är det som om det var mitt i natten. När jag lämnar motorvägen blir det alldeles kolsvart och jag är bitvis alldeles själv på vägen. Det känns lite som att åka i en film. Dessutom känns det som att det är längre hem när det är mörkt. Som att jag aldrig ska komma fram till min fina lilla stad.
Läs andra bloggar om bil, pendla, natt, mörkt, motorväg, landsväg, kolsvart, själv, film, filmiskt, långt, komma hem