Arkiv för december 2013

Ett foto på jobbet

Babilou tar kort

Igår lekte jag fotograf på jobbet igen.
Det blev en bild på min jobbarkompis Niclas.

Läs andra bloggar om , , ,

Alltid är det något jävelskap

Skit också.

Vid lunch började det isa i en tand något så djävulskt att jag fick en akuttid hos tandläkaren. Väl där så undersöktes det i munnen och nu är jag bedövad i halva ansiktet och har en provisorisk lagning. Sprickor i tanden visade det sig. Sen avslutades det med ett ”vi får dra ut eller rotfylla”.

Kul onsdag. Verkligen.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

Klappeti-klapp-klapp

Babilou och julklapparna

Det är tisdag och av någon outgrundlig anledning är jag trött. För ovanlighetens skull alltså. Igår kväll klarade jag av en hel drös av julklapparna som jag hade tänkt att köpa. Det är ju skönt att vara på gång med det för december har en tendens att flyga iväg i en rasande fart.

Dag 3 av #komiformdecember: Fy f-n. Jag drog upp motståndet litegrann eftersom jag tyckte det kändes klent och sen försökte jag spurta lite på slutet. Nu mår jag illa. Den där maskinen är ett satans påfund.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

Måndag och en dokumentär

Babilou rör sig

Jag har satt ett påminnande alarm i telefonen som piper så fort jag kommer hem från jobbet. ”Upp på CT:n ditt fetto!!!” står det som en uppmaning att göra just det. Jag måste tvinga mig själv annars blir det inte av. Paddan ligger bra på maskinens display så samtidigt som jag stod där och rörde mig passade jag på att kolla på dokumentären ”Vogue 120 år” på SVT Play.

Dag 2: Det var ju inte så farligt. Att mjukstarta de här första dagarna är nog en ganska bra idé. Trots det blev jag både andfådd och svettig. Bra jobbat Janne.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , och

#komiformdecember

2013 har ju varit ett år som mest bestått av sjukhusbesök, ångest, undersökningar, misstankar om cancer, operationer, fler undersökningar och till slut glada besked. Tre operationer under året har gjort att jag, om det nu är möjligt, har rört mig ännu mindre än vanligt. Resultatet av det är såklart att jag fläskat på mig en del.

För att få mig själv till ett bättre jag (i alla fall kroppsligt), så köpte jag mig igår en crosstrainer. Jag är fullt medveten om hur det brukar fungera. Det är kul ett par dagar och sen börjar dammet lägga sig på såna där apparater.

Men.

För att tvinga mig själv att hålla på med det här som jag nu har tänkt att hålla på med och kanske få in en liten rutin att göra det har jag satt ett larm som varje dag ska påminna mig om att ställa mig på den där maskinen. Självklart är det här att jag bloggar om det ytterligare ett sätt att få mig att göra det. För nu när jag gått ut med det här, måste jag ju köra på.

Dag 1: Fy f-n så jobbigt. Vad f-n skulle det här vara bra för.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , och