Det där att gå till en krog och sitta på uteserveringen, dricka ett glas vin, äta lite goda tilltugg och bara slappa en stund med några vänner innan man går hem och slumrar in av fredagströttheten.

Vad trevligt det är.

Ännu en dimmig morgon. Innan ljuset lyste upp dagen var det lite som en skräckfilm. Dimma har det i och för sig varit nästan varje morgon den här veckan. Hösten är uppenbarligen här för att stanna.

Jag längtar till våren.

Läs andra bloggar om höst, vår, årstid, Vadstena, Vadstena hamn, dimma

Spindelsäsongen är i full gång nu. Det kryllar av dem och de dras till mina fönster när mörkret kommer på kvällen och lamporna lyser. Sa jag förresten att jag inte tycker om spindlar. Inte alls.

Jag funderar på varför morgnarnas pigghetsnivå skiljer sig så väldigt från ena dagen till den andra. Det känns, i alla fall i teorin, som att jag sover ungefär likadant varje natt. Borde i alla fall. Jag går och lägger mig vid samma tid varje kväll och klockan väcker mig vid samma tid varje vardagsmorgon. Trots det vaknar jag okej ena dagen (morgonpigg har jag i och för sig aldrig varit) och som ett totalt vrak den andra. Uppvakningsnivån följer ingen logik. I morse var det den senare varianten. Jag vaknade som ett trasigt vrak, som mest ville ligga kvar i sängen och sova bort halva dagen.

Eller hela.

Bilden är från i helgen när jag var ute och försökte ta kort på Vintergatans stjärnor. Den är lite suddig, men skit samma.

Läs andra bloggar om morgon, pigg, morgonpigg, trött, morgontrött, vakna, sova, Vintergatan, stjärnor, foto, bild

Wallenbergare med potatismos och lingon till lunch. Väldigt gott, men väldigt stabilt – vilket gör att paltkoman just slog till mig med en rejäl smäll. I morse var det dimmigt och då passade jag på att lite snabbt ta en bild på en allé som jag åkte förbi.

Jag började dagen med att åka in till sjukhuset för en kontrollröntgen av mitt inre. Förhoppningsvis gör den här kortisonkuren som jag just nu håller på med att den där jäkla lunggrejen slutar att bete sig konstigt.

Det pratas om raser, folkslag, etnicitet, kön, nationalitet, sexualitet, hudfärg, hårfärg och vad än det kan vara och jag förstår ingenting.

Allt det där är bara yta och folk applicerar egenskaper på något fullständigt irrelevant. Att det fortfarande finns folk som tänker i de där banorna förvånar mig. Hur kan de inte förstå? Det är som att definiera folk efter deras nagelform: ”Aha, du har ganska fyrkantiga naglar, du måste vara otroligt korkad”.

Det är idiotiskt och direkt ointelligent.

Människor är människor. Ska de bedömas borde det väl vara efter hur de är och vad de gör istället för hur de ser ut. Om du beter dig som ett arsle, förvänta dig inte att folk är vänliga tillbaka. Är du trevlig mot folk är de förmodligen trevliga tillbaka. Bemöt folk som du själv vill bli bemött. Var någon kommer ifrån, tror på, blir kär i eller hur den ser ut har ingenting med saken att göra.

Vi är alla små obetydliga varelser på en väldigt liten planet, någonstans i universum.

BILD: Image by Norman Kuring, NASA/GSFC/Suomi NPP.