Hösten drabbar mig. Drar ner mig. Jo’rå. Det är fortsatt gnäll över något som jag inte kan göra något åt. Men idag fanns det faktiskt ett ljus i tunneln. När jag åkte hem från jobbet hade den gråtunga regniga himlen förändrats till något ljusare. Det fanns till och med små glimtar av blått där någonstans i bakgrunden. Plötsligt väcktes ett litet hopp.
Så jag kom hem och kollade min väderapp. Prognosen för de närmaste dagarna ser väldigt blandad och lite ostadig ut. Regn och solsken, på samma gång. Jag hoppas på mycket av det senare, för om det blir lite fint, ska jag nog åka ner till Omberg och uppleva natur.
Jag känner mig lite gnällig över gråheten, men det får jag ju vara. Fördel dock att jag plockade upp kameran på vägen hem. För där någonstans halvvägs i det grå landskapet stannade jag till och knäppte en bild på stolpar.
Det är del 33 (tror jag) i serien som nu pågått i nio år!
I morse. Det var helt rubbat grått ute. Som en dyster svartvit film med domedagskänsla. Så har det dessutom fortsatt hela dagen. Var är höstsolen när man behöver den? Hösten som var så fin är plötsligt sämst. Förmodligen för att kontrasten till hur det var plöstligt blev så stor mot vad det blev. Jag vill ha tillbaka solsken och sköna dagar. För då kan till och med jag gilla hösten.
Läs andra bloggar om morgon, grått, svartvit, domedag, regn, rusk, solsken
Kanske beror det på att jag är lite ”ur fas” för tillfället. Som jag brukar bli på hösten. Det instormande mörkret och årstidens gråhet tär på mig och det tar ett tag att vänja sig. Det känns också som att det blir värre och värre för varje år och jag får svårare och svårare att hantera det.
Det mörka halvåret är inte för mig.
Läs andra bloggar om höst, höstkänslor
Gråvädret får mig att blir alldeles låg i sinnet. Regn, rusk och väldigt mycket höst är helt enkelt inte min kopp te. Igår kväll började titta på en skräckfilm. Mörkt i lyan, hörlurar och hårt fokus gjorde att jag blev så rädd för att jag skulle bli rädd (eftersom jag läst om att filmen är läskig) att när filmen började kittla nerverna var jag tvungen att stänga av. Annars gillar jag skräckisar. Men man ska behöver nog vara på rätt humör.
Här är en bild på ett par tanter som kom och gick när jag tog kort på stan igår.
Läs andra bloggar om väder, höst, regn, rusk, skräckfilm, rädd, tanter, foto
Kaffe på Gamla Konditoriet med Frode och Titti. Höstvindar får mig att – trots några små solglimtar – att stanna inne och njuta av en skön och slö söndag. Förutom de små vändorna fram och tillbaka till tvättstugan och tre veckors tvätt som jag ska ta hand om.
Läs andra bloggar om kaffe, Gamla Konditoriet, fika, söndag, tvättstuga, tvätta
Eftersom det är lördag köpte jag lördagsgodis. Till skillnad från måndagsgodis eller torsdagsgodis har det en tendens att bli lite mer än normalt. Som idag när jag råkade gå helt bananas och fylla en alldeles för stor påse när jag köpte smågodis. Jag ska inte berätta hur mycket det råkade bli men jag kommer förmodligen att må skitilla om en stund.
Läs andra bloggar om lördag, lördagsgodis, godis, smågodis, lösgodis
Jag gjorde lite lunch. Inget speciellt. Jag stekte lite kyckling. Lite sås också. Såklart. Grädde är alltid gott, men ibland lyckas man verkligen sådär perfekt med själva tillagningen, kryddningen och allt det där matlagandet att det nästan blir provocerande gott. Nästan så att man vill drunkna i maten och äta ihjäl sig med den.
Så blev min lilla lördagslunch och nu ska jag ta en efter-maten-tupplur.
Läs andra bloggar om dagens lunch, lunch, lördagslunch, kyckling, gott, kryddning, omnomnom
Just det. Jag måste ju tycka till om Bobby D, årets nobelpristagare i litteratur. Min första tanke var ”Jaha, intressant”. Sen blev det snarare en axelryckning och ett ”Äh”. Jag har väl gillat ett par låtar genom åren, men aldrig riktigt förstått hans storhet. För övrigt hittade jag 38 stycken i mitt musikbibliotek och jag har förmodligen inte ens hört hälften av dem.
Bilden ovanför är ett urklipp från videon. Läs andra bloggar om Bob Dylan, Nobelpris, Nobelpriset i Litteratur, litteraturpriset, musik, dagens låt
Som vanligt trillade fredagen in och gjorde mig glad. Jag är lite trött i ögonen (paltkoma deluxe) och spenderar arbetsveckans sista skälvande minutrar med … ingenting.
Äh. Det är nog lika bra att packa ihop och röra sig hemåt.
Hej helg!
Läs andra bloggar om helg, fredag, glad, weekend, fredagsfeeling