Arkiv för januari 2017

En stjärnklar natt och jävelkallt

Jag gick ut med Olly och Daniel igår. Vi åt lite mat, drack en öl och satt och snackade sådär som man gör. Sen kom Micke och vi gick vidare och drack en öl till. På väg hem kändes de -4,5° C snarare som -45° C. Jag frös som f-n, trots varma, tjocka dunjackan. Kyla är verkligen inte min grej.

Häromkvällen fastnade ett svagt litet norrsken på en av bilderna.

Läs andra bloggar om , , , , , , ,

Dagens lunch

Dagens lunch blev ostfyllda Tortellini med bacon och massor med parmesan. För att det är väldigt enkelt, går snabbt att fixa i ordning och är väldigt gott. Å andra sidan blir väl allting gott med bacon och parmesan?

Läs andra bloggar om , , ,

But all that is left is my perspective,
broken and so left behind again

Idag är det den engelska gruppen London Grammar med sångerskan Hannah Reid i spetsen som står för torsdagens musik. Det är alltså deras senaste och fantastiskt fina ”Rooting for you” som låter i mina lurar.
 

Bild från videon.

Världens vackraste Vadstena

Jag pälsade på mig dubbla tröjor, långkalsonger, de varma vinterkängorna och dunjackan och knatade ut på Tycklinges yttersta spets. Månens sken och en ficklampa guidade mig ut i mörkret. När isen kom (som verkar ha lagt sig idag) stannade jag. Jag vågade mig inte ut på den.

Jag har inte riktigt testat kamerans nattegenskaper (trots att jag har haft den sen i våras), men den verkar klara av sånt väldigt bra. Jag fick till och med ett par skarpa stjärnhimlar på bild (de kommer här vid ett senare tillfälle).

Läs andra bloggar om , , , , , ,

Isande kyla och redan helg!

Jäklar så kallt det var idag. Det känns långt mycket kallare än de -10° C det faktiskt är. Det kanske är vanan. Att vintern varit ganska mild än så länge. Kortvecka däremot borde det vara varje vecka. Det känns otroligt skönt att det redan är helg. Långhelg dessutom.

Ett varv på crosstrainern blev det också innan kvällen kom och tog mig i besittning.

Läs andra bloggar om , , , ,

Hej tjockis, bra att du rör på dig!

Dag två av att försöka komma i form igen. Minusgrader och isande vindar gör att jag fortsätter på Crosstrainern. Direkt när jag kom hem. Av med kläderna och igång. Annars blir det inte av. Jag vet ju hur lat jag kan vara.

Idag var det väldigt mycket jobbigare. Typ så att jag dog igen. Men det är väl bra, för jobbigt är bra. Fast jag hatar det samtidigt. Det är vedervärdigt.

Enligt min klocka har jag tränat tre gånger mer än vad jag behöver idag. Runt lunch sprang jag omkring på stan och letade fotoobjekt som jag behövde till en grej på jobbet. Så det blev en rejäl långpromenad innan jag var klar med det.

Alltså känner jag mig lite nyttig idag.

Random bild som inte har något med det jag just skrivit om: Klosterkyrkan. Från förra veckan när jag gick in i den en liten stund.

Läs andra bloggar om , , , , , ,

Tillbaka. Till jobbet och formen

Första dagen på jobbet efter julledigheten och det gick som väntat. Dagen började med veckomöte och fortsatte med ledighetens mejlskörd (som jag inte alls brytt mig om att kolla). Sen rullade det på ungefär som vanligt. Efter lunch kom en liten seghet över mig och den höll i sig tills det var dags att åka hem.

Efter jobbet, innan kvällen tog mig i besittning var det dags att komma igång med träningen igen. Något som jag fullständigt ignorerat de senaste månaderna. Först kom en förkylning och sen blev jag höstdeprimerad, så det är nu dags att ta tag i över två månaders stiltje och försöka komma i form igen – och eftersom det regnar is ute blev det full fart på den vidriga crosstrainern i en halvtimma. Med andnöd och svettig dog jag efter det.

Beach 2019, here I come!

Ovanför ser du en liten bit av Tåkern. Den tog jag förra veckan.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Slutet på Jul- och nyårsledigheten

Så kom plötsligt stunden då jul- och nyårsledigheten går mot sin ända. Idag är den sista lediga dagen för den här gången. Som vanligt infinner sig den där känslan att jag gärna skulle vara ledig lite till – för det är ju en väldigt behaglig tillvaro att vara ledig. Som t.ex idag när det enda jag gjort hittills är att fika på kafé och promenerat längs sjön (och det var isande kallt).

Läs andra bloggar om , ,

It’s not hard for me to see
Just how forgotten these days can be

Såhär på årets första dag, som mestadels och mycket lättjefullt har spenderats i soffan, så är det de nordengelska gossarna i Aquilo som är tillbaka. Årets soundtrack börjar med en smäktande ballad och 2017 års första låt här i bloggen är alltså ”So close to magic”.

 

Bild: Urklipp från videon. Läs andra bloggar om , , ,

Folk gör så konstiga saker

Jag tog en promenad för att gå av mig segheten från gårdagens festligheter. Nere vid Pumphuset vid strandpromenaden såg jag en snubbe som precis kommit upp ur vattnet (!). Hans familj stod runtomkring och kollade på när han blöt tog på sig kläderna igen efter vad som såg ut som ett spontandopp. Så jag var tvungen att fråga.
– Har du badat?
– Ja, jag tog ett litet dopp.
– Oj, jösses!
– Jo.

Senare såg jag dem igen, när de kom gående på storgatan. Han såg frusen ut.

Läs andra bloggar om , , , , ,