Arkiv för mars 2018
Det där med väder alltså
Det var snöoväder i morse när jag åkte till jobbet, så det tog lång tid att åka idag. ”Better safe than sorry” som uttrycket heter. Det var tvärtom på kvällen när jag åkte hem. Vädermässigt alltså. Då var det typ någon plusgrad och gråväder med dimma. På det där lätt deprimerande sättet.
Sa jag att jag längtar efter våren?
Det hjälper ju inte alls att gnälla på det, men vädret nu när jag åkt hem från jobbet, parkerat och gått och handlat kan f-n dra någonstans. Långt bort. Jag tycker inte om det alls. Det är obehagligt, dumt och onödigt. Även om det är en väldigt kort promenad från affären och bara några få minusgrader så är det som en vidrig känsla av att det är många gånger fler. Snö och lite blåst på det.
Gillar’t inte!
Andra om snö, oväder, blåst, kallt, minusgrader
Världens vackraste Vadstena
och min nya fallenhet för fall
Det var en liten fika på GK och sen den traditionella strosen, fast ut på isen idag igen. Från pumpen ut till piren. För att det är kul och spännande att gå där man aldrig kan gå annars. Spänningarna i isen gör att den nästan som sjunger av ljud, dån, knak och små dunsar.
Jag är tydligen inne i någon märklig trill-period, för idag trillade jag omkull igen. Fast mer på det lite mer skrattretande sättet. Vi gick över isen och upp på piren. När vi sen skulle ner på kanalens is för att gå över till hamnarmen försvann foten under mig när jag råkade trampa ner i ett hål. Så jag föll, fast i slow motion och hamnade nästan som uppochner på rygg.
Andra om fika, vadstena, världens vackraste vadstena, snö, is, vinter, trilla, falla
Nunnorna är ute på hal is!
(och det är jag också)
Efter en fika med Tit&Pat på GK så gick jag omvägen på sjön hem. På sjön. Den senaste tidens superkalla minusgrader har skapat en väldigt fin och blank is som känns lite lätt obehaglig att gå på bara för att den är så himla transparent och slät. På vissa ställen nästan klar som glas.
Därute på isen promenerade två nunnor också. Så jag tog kort på dem. Sen sa jag hej och de hade hittat en brunn därute på sjöns botten.
Knät då? Jo’rå, jag har ont i det idag också, men det som svullnade upp igår verkar har lugnat ner sig lite idag. Det är framförallt om jag är stilla som det stelnar till och gör ont. Det känns bättre att röra på det (och halta fram på glashal is).
Att falla omkull, så jävla otippat
Så väldigt förvånad jag blev på jobbet när jag i all hast rusade ifrån skrivbordet, satte foten på mattan och den tydligen inte hade halkskydd under sig och försvann iväg tillsammans med mina fötter.
Så jag plaskade ner i golvet med en smäll. Pang, bom, tjong!
Egentligen gick det bra och chocken av att trilla omkull var nog större än att det faktiskt gjorde ont. Men jag landade på knät och det var obehagligt och efter en stund började det faktiskt att kännas. Det gick bra så länge jag stod eller rörde på mig, men så fort jag var stilla eller satte mig ner så tilltog det. Vägen hem, 45 minuter stillasittandes i bilen, gjorde att knät svullnade upp och det blev inte alls skönt. En AW på det och jag grinade väldigt illa när jag haltade hem.
Hoppas det lagt sig tills i morgon.
Det där med tid och hur den upplevs
Och så blev det Mars helt plötsligt, hur f-n gick det till. Upplevelsen av tid är som vanligt att den går för fort. Februari har fullkomligt rusat förbi. Det går läskigt fort.
Här är en bild på en fin liten Dendrocopos Major som jag mötte och tog en bild på förra helgen när jag var ute i naturen. Jag gillar den fågelmodellen. De är fina.
Andra om tid, månad, mars, februari, hackspett, Större Hackspett, Dendrocopos Major