Jaha ja … och där kom helgen och knackade på. Hej på dig, säger jag då och när jag kom hem sa jag också hej till stjärnorna som jag satte upp i fönstren, så nu ska här adventmysas hela helgen. Eller nä, men ikväll i alla fall. Även om det är lite i förskott … och utan advent … och mys.

Man går upp, man jobbar, man lunchar, fortsätter jobba och sen åker man hem, äter kvällsmat och är lite lagom småseg på vardagskvällen så att man inte riktigt orkar ta sig för någonting. Idag kändes märkligt nog kylan mer överkomlig. Trots morgonens -12° C. Jag misstänker att det kan ha med luftfuktighet att göra. Torr kall luft är bättre än fuktig kall luft.

Såhär (bilden ovan) såg det förresten ut förra vintern när isen låg tjock och blank i sjön.

Vintern har inte knappt ens börjat och jag hatar den redan. Det är kylan som ställer till det för mig. Mörkret också såklart. Men kylan. Jag hatar den. Trots tjocka dunjackan huttrar jag när jag går iväg på lunchen, så efteråt, när jag var tillbaka på kontoret försökte jag hitta den varmaste typen av jacka som finns. Jag hittade en som används vid polarexpeditioner. Den borde kanske vara något för mig. Synd bara på priset som var ganska saftigt. Men det kanske det är värt.

Eftersom jag ibland är lite nördig så följde jag idag med i livestreamen från kontrollrummet när Nasa landade InSight på Mars efter ett par års förseningar och ungefär 483 miljoner kilometers resa. InSight står för – Interior Exploration using Seismic Investigations, Geodesy and Heat Transport och är framförallt utrustad med seismometrar och en värmeöverföringssond så att de kan studera Mars innandöme och planetens geologiska utveckling – för att förstå universums historia lite bättre.

När nedräkningen till landningen började blev det lika spännande som … en spännande film.

Bild från Nasas livestream

Hej måndag och vips så hade arbetsdagen svishat förbi och det blev dags att åka från jobbet. Halvvägs hem stannade jag och fyllde på tanken (kanske veckans tråkigaste uppgift) och när jag står där hamnar jag som i ett komaliknande tillstånd och stirrar tomt ut i ingenstans, tömmer hjärnan och vaknar huttrande när tankningen klickar till att den är klar. Sen var det plötsligt kväll.

Zombiestadie är alltså svaret på rubriken.

Igår kväll hamnade jag hemma hos Micke och Lina och blev bjuden på taco-kväll och ett par öl. Det tyckte jag var trevligt. Sen cyklade jag hem igen och somnade sött. Idag blev det söndagsfika på GK och en stros i friskt, kallt solsken längs sjön. Frosten ligger kvar i de skuggiga delarna av gräsmattorna och den traditionella rutinen är alltså som den brukar.

Hej söndag!

Det var den traditionella fikan med kaffe och en kaka. Sen tittade solen fram och då blev det som vanligt strosen längs sjön. Det var friskt och kylan nöp lite i kinden, men skönt ändå för jag var klädd ordentligt och luften kändes klar och skön.

Solskensdagar är sköna dagar.

Plötsligt tog veckan slut (igen), jag åkte hem och det blev helg (igen). Det är som en loop som går så fort att den dyker upp hela tiden. Men ändå. En gillar’t. Helger är sköna och denna fredagskväll ska jag vara superlat. Här är en bild från förra veckan när jag fick se solen på väg till jobbet.