Jaha ja, så Kristersson blev nedröstad idag. Vilket var väntat. Om det säger jag ”Mjäh, det var nog lika bra”. Framförallt för att hålla SD utanför. Men också för att jag har noll och inget förtroende för honom. Av det jag hört den senaste tiden, känns det som att han pratar mer om att han ska bli statsminister än hur han ska hitta en konstruktiv och hållbar regeringslösning. Det ska bli spännande att se hur nästa runda rullar på.
Här hemma är det återuppväckta Crosstrainer-projektet som rullar på och antalet minutrar och jobbigheten ökar för varje dag. Jag hade glömt bort hur tungt, flåsigt och oändligt tråkigt jag tycker att det är.
Idag ringde klockan tidigt och jag var uppe med tuppen eftersom det var möte redan klockan åtta på morgonen. Så en halvtimma innan öppnade jag dörren, klev in, fixade kaffe och allt det där som görs när man kommer till kontoret. Annars har dagen rullat på med lite morrande bakom tangentbordet. Jag har försökt reklamera en grej vi köpt till kontoret, men leverantören vägrar erkänna att de har gjort ett dåligt jobb. Att försöka få dem att ge med sig eller ens att ge en liten bit är som att stånga sig blodig. En skitleverantör helt enkelt, som vi aldrig kommer att anlita igen.
Idag har jag förresten sett solen. Det kändes härligt.
Idag var det en sån där dag som inte var något speciell alls. Typ inget utöver det vanliga. En helt vanlig måndag i mitten på november. Jobbet jobbades, Crosstrainern trainades och kvällen kvällades.
Slösöndag och slappardag. Lättja de Luxe. Jag är slö, loj och beter mig oerhört bekvämt idag. Jag halvt ligger halvslumrande i fåtöljen och är relativt ovillig att röra mig i onödan.
Sa jag att jag att jag har en riktig latdag?
Jag gick på en fest och där det dracks drinkar, minglades runt med folk jag aldrig sett förut och det till och med dansades en liten stund. Det var trevligt, men sen blev jag lite trött och smet hem.
Det är gråare än grått och jag sovmorgnade mig tills morgonen kändes klar. Sen blev det en fika på GK och en liten sväng hem till föräldrarna för att säga hej till far eftersom det är hans dag i morgon (och jag kommer inte att åka hem till honom då).
Rufus Wainwright släppte en ny fin låt häromveckan och en video med kritik mot Trump. Vi får se historien om Dionysios och den avundsjuke Damokles i en video regisserad av Andrew Ondrejcak. Idag är det alltså ”Sword of Damocles” som är fredagens lilla låt.
Har du Apple Music finns musiken jag delat med mig av i bloggen samlad i en låtlista. Det är blandade låtar från då och nu, från fantastiskt till tveksamt. Sätt den på random, den gör sig förmodligen bäst så.
Fredagskvällen dök upp efter veckans jobb och då kom tröttheten och klubbade ner mig som en säl. Men skönt är det att kura ihop sig och sjunka ner i fåtöljen och bara vara.
Efter jobbet gick vi ut hela gänget och AW:ade oss på det mexikanska stället. Jag hade lite för högt ställda förväntningar och trodde att det skulle vara mycket bättre än vad det var.
Smårätter till förrätt är trevligt och vi tog in ett helt gäng och fyllde bordet, men de kändes förutsägbara och inte så spännande. Två små varmrätter skulle vara lagom som huvudrätt enligt kyparen. Så jag tog en Enchilada Chili som var god men enformig i smaken. Tur att den var liten. Den andra rätten var två små tacos – ”El flanco Loco” (Trancherad flankstek med chimichurri och syrad rödlök), men den var f-n direkt tråkig.
Men trevligt hade vi.
Det är dagens låt och den har återkommit flera gånger under dagen. I bilen, på radion och hemma i högtalarna när jag tog hand om disken. Idag är det alltså en riktig popdänga från grannlandet i väst med norska Sigrid som låter i mina lurar och det är ”Sucker punch” som hörs och syns om du trycker på playknappen.
Har du Apple Music finns musiken jag delat med mig av i bloggen samlad i en låtlista. Det är blandade låtar från då och nu, från fantastiskt till tveksamt. Sätt den på random, den gör sig förmodligen bäst så.