Det är f-n helt obegripligt att vi redan har gjort slut på Januari. Det var ju precis nyss det nya året började. Idag var det för övrigt helt fantastiskt att åka hem från jobbet. Dagsljus lyste i mina ögon! Troligen för att jag var tvungen att åka hem mycket tidigare än vanligt.

Så jag satte mig vid köksbordet och jobbade en stund.

Sen ringde det på dörren och två ”gubbar” kom in för att kolla på min köksfläkt. Den blev knäpp för ett tag sedan och började blåsa in luft istället för att suga ut (som normala fläktar gör). Efter att ha konstaterat att ”jo, det blåser ju in”. Så gick de upp på vinden, letade lite och hittade någon grej som de ryckte i och vips, så funkade den som den ska igen.

Om jag vaknade halv fyra i morse av att de i en mindre evighet höll på att ploga bort snön som trillat ner under natten? Svar ja! Alla tre centimeter. Parkeringen som finns under mitt sovrumsfönster kan knappast vara en så prioriterad yta att den måste vara snöfri klockan fyra på morgonen. Men det var vad som skedde.

Morgonhumöret var alltså inte det muntraste.

Jag gillar verkligen inte plogbilsljud mitt i natten. Speciellt inte när jag ska upp och jobba och det låter som att de är inne i sovrummet.

När jag åkte hem efter jobbet snöade det dock ganska ordentligt … i Mantorp.

Oftast låtsas jag vara ett vanligt jag. Men så är det inte. Världen. Livet. Hjärnan spelar små spratt. Ibland är det inte som jag vill. Som att jag då och då inte kan hantera omvärlden och måste låsa in mig som i en bubbla för att stänga ute allting. För det är så det är. Det är som att insidan vänds ut och in och känslorna hamnar på utsidan och tränger bort allt annat.

– Hur mår du egentligen?
– Jag mår.

Jag pratar aldrig om det. Den delen av mig själv. Min inre bergochdalbana. Hela livet har jag istället låtsas vara … kanske inte glad, men i alla fall okej. Spelat spelet. Borde kanske sluta med det. Men det är inte en enkel sak. Inte ens de här små raderna. För när jag är där, i ut-och-in-världen, då orkar jag inte. Kan inte hantera annat än mig själv. För att orka.

Det var inte att det var speciellt kallt ute. Jag hade förberett mig med både långkallingar och varm tröja under jackan för att kunna ta den traditionella strosen. Det var bara så väldigt oskönt. Vinden och den lätt isiga snön kom sidledes och liksom piskade ansiktet så att det nästan gjorde ont.

Men innan, när vi satt inne på fiket och drack kaffe, så var det lugnt och skönt. Så jag fortsätter på det temat och håller mig inomhus.

Morgonstund har guld i mund*. Typ. Mund låter så konstigt. Nåja. Jag gick upp, fast inte så sent eftersom jag somnade väldigt tidigt igår kväll. Så det blev en frukost, en dusch och påklädning. Sen städade jag av den dammiga lägenheten, dammsög, skakade mattor och plockade bort vardagen. Ordning och reda i den lilla lyan. Nu ska jag klicka okej på månadens räkningar i banken och plötsligt känns det som att halva dagen redan gått fast klockan är fortfarande morgon.

* Mund: (ålderdomligt) mun. Etymologi: Nära besläktat med orden mynt och manus, betyder mund hand. Besläktat med latinets manus, (”hand”), varav franska main, spanska mano och rumänska mână. (Saxat från Wiktionary.)

Efter jobbet, eftersom det är fredag och dags för helg, så blev det en liten AW på den lokala puben. För det är ett ganska bra och avslappnat sätt att avsluta veckan på innan fredagskvällen får en att bli trött (igen) och helgen kickar in.