Superväldigtmycket måndag idag. Och det i ett rasande tempo. Dagen gick så fort att jag knappt hann med att vara med. Eller jo, det gjorde jag. Men shit, det där med tid igen. Hur fort kan man uppleva att den går egentligen?

Efter frukosten kröp jag ner i sängen igen. För klockan var inte ens nio och det är skönt att ligga där och småslumra när man är ledig. Sen råkade jag somna några timmar. Som man gör. Sen gick jag upp igen, gjorde mig i ordning och inte så mycket mer. Jag gick ut på en promenad. Det är gråare än gråast och det snöade och det känns som att hela världen är nästan svartvit. Nere på den gamla stenmuren ute i vattnet satt änderna och … satt.

Sen fortsatte jag att gå tills jag kom hem igen.

Egentligen plockade jag bort julen redan innan nyårshelgen, men jag lät ljusslingorna på balkongräcket och ute på terrassen sitta kvar. För ljus är ju trevligt såhär års när det är svart och mörkt. Men i morgon är det dagen Knut, så nu slänger jag det sista ut. Slingorna har åkt ner i sin lilla låda och där får de nu ligga till advent om ungefär 10 och en halv månad.

Hejsan hoppsan och redan har halva arbetsveckan passerat. Fort går det. Förutom den där detaljen med mörkret. Jag väntar nästan så att det gör ont på att ljuset ska komma tillbaka och vara med oss i vardagen igen. Jag är väldigt jäkla trött på vintermörkret.

Som alltid efter ledighet – dag två är väldigt svårstartad. Det var nästan omöjligt att vakna. Återigen låg jag och läste lite för länge igår (väldigt bra bok alltså) och när larmet väckte mig i morse ville jag helst ligga kvar och sova några timmar till. Så jag gick upp. Lite som en zombie. Och duschade mig halvt vaken innan jag sen satte mig och åt lite frukost och åkte iväg till jobbet.

…och nu efter jobbet kan jag knappt hålla ögonen öppna. Kanske för att det varit obeskrivligt grått och trist väder idag? Hade det inte varit för att klockan knappt ens hunnit bli kväll, så hade jag gått och lagt mig redan nu.

Seg dag eftersom nattens sömn blev lite upphuggen. Först låg jag och läste lite för länge. Sen vaknade jag vid halv tre och trodde att det var morgon. Sen igen vid fem-snåret (?) när en bil nedanför med uppenbart trasigt avgassystem stod och mullrade och väckte mig.

Men annars gick det bra att komma tillbaka till vardagen och jobbet.

Det är skön söndag och det är dags att samla ihop sig (eller vad man nu ska kalla det) inför morgondagen eftersom det är dags att börja jobba igen efter jul- och nyårsledigheten. Samla ihop sig betyder alltså att jag tar ännu en slappdag och inte gör något vettigt alls.

Tvätten tvättades igår. Fiket har fikats. Promenaden har strosats. Handlandet handlats och dammsugaren rullades runt häromdagen. Jag har liksom gjort det jag behövt göra då och då under ledigheten och det gör att jag inte behöver göra ett endaste dugg idag. Jag kan bara luta mig tillbaka.