Igår pratade vi om att vi skulle åka ut i naturen idag om det var fint väder. Fint kanske det är, men skönt är det inte. Isande vindar och temperatur runt nollan gör att det helt enkelt inte lockar så mycket – trots solskenet. Så vi stannade på fiket och fikade. Satt där och babblade om allt och ingenting.
Och så tog jag kort på en man som drack kaffe. Han blev suddig, men stolen framför är skarp.
Jag fikade fik och spenderade lördag. Jag handlade, fixade och donade. Jag lagade lunch som jag åt och den var så het att det nästan var smärtsamt äta. Jag åt choklad och en Piggelin och det är lördag och dagen rullar på sådär som lördagar gör.
Äntligen fredag! Igen. Så jag lämnade kontoret och åkte hem. På motorvägen kunde jag känna hur vinden grep tag i bilen. Sen kom det något slags fint snöhagel som pepprade bilen så att det lät som att jag åkte genom en sandstorm. Inte för att jag vet hur det är att åka genom en sandstorm, men jag kan ju fantisera. Hursomhelst. Det är gråare än grått och blåsigare än normalt. Till skillnad mot förra veckans strålande solsken och då jag nästan hade vårkänslor.
Sicket jäkla gristråkigt skitväder. Regn, regn och regn. Hela dagen. Skittråkigt och pajjigt. Jag gillar sol. Vill ha sol. För då blir jag pigg och glad. Regn gör mig tråkig, nedstämd och låg.
På jobbet diskuterar vi och försöker att förtydliga en grej. En vy i en av apparna vi håller på med känns lite … svår … så vi tänker, pratar och skissar och testar mellan oss för att se hur det går att förenkla. Hade jag haft hår på huvudet hade jag slitit i det. Vissa saker känns helt enkelt väldigt mycket klurigare än andra.
Det får ligga och ”marinera” tills i morgon.
Jag stannade på den jättestora matbutiken på vägen hem. Jag vet inte varför, men det kanske är bra att variera sig lite? Istället blev jag bara irriterad. Att handla i butiker som man inte är van att handla i är hopplöst. Det var f-n omöjligt att hitta det jag skulle ha och handlandet tog förmodligen tre gånger så lång tid som det brukar.
Konstigt det där att man blir så väldigt trött när man blir frisk efter att ha legat sjuk några dagar. För trots att jag knappt gjort annat än att vila sedan i torsdags kväll, var jag seg som sirap på jobbet idag. Men det gick bra ändå. På förmiddagen hann jag med en del och eftermiddagen försvann i möten. Jag fortsätter väl på samma sätt i morgon – fast gärna mycket piggare och bara med ett möte inplanerat.
Jag har hållt mig hemma från jobbet idag också. Jag är fortfarande lite matt efter min dust med vad det nu var för slags förkylningsvirus som slog till mig. Men jag mår ändå ganska okej nu … tror jag. Jag känner mig lite mör och snoret i näsan är irriterande, men i morgon är jag förmodligen ”fit for fight” igen och tillbaka på banan.
På tal om banan så är det tydligen ”Bananens dag” idag och det borde ju nästan firas. För jag heter ju Jan och det rimmar ju på banan (ja, jag är en riktig humorist).
…och eftersom det är gråtråkväder idag så har jag inte varit utanför dörren, så här är en bild från min korta promenad igår.
Gårdagens klarblå himmel har bytts mot en mer molnig variant. Den kraftiga vinden håller dock i sig och blåser på som f-n. Vilket jag kände på min lilla promenad förut. Om jag mår bättre? Jo, sömn är tydligen en väldigt bra medicin. Och även om jag fortfarande är väldigt matt, så känner jag mig lite bättre tror jag … men näsan snorar som f-n.
Jäklar vad jag avskyr att vara förkyld, sjuk och känna mig eländig. F***ing j***a förkylningsj***l. Det borde väl nästan vara världens vanligaste sjukdom och ändå återkommer den om och om igen och drabbar en. Det är 2019. Hur f-n kommer det sig att vi inte har utplånat förkylningsviruset från jorden? Hur är det ens möjligt att det inte ens finns ett enkelt botemedel?
Idag mår jag i alla fall en gnutta bättre även om det fortfarande känns som att jag har som blöt bomull där inne i skallen och hela mitt jag är hängig som en trött gammal filt. Men jag tog en liten promenad förut. Ut i strålande solsken och en ganska kraftig blåst. I alla fall därute på piren dit jag råkade gå.