Efter en hel dags sömn hemma (efter den uteblivna härom natten) och ett konstant snorande var jag tillbaka på jobbet idag. Fortfarande snorig som ett as, men inte i närheten av hur det var i förrgår kväll och igår. Men den rinnande näsan till trots så mår jag ju ändå ganska bra.

Idag fick jag mitt röstkort till Europaparlamentsvalet. Så jag funderar på varför möjligheten att lämna sin röst digitalt inte finns. Det känns ändå ganska omodernt att jag måste gå till en vallokal för att göra det. BankID eller någon annan E-id borde ju kunna säkra att det är jag som lägger min röst. Eller?

Näsan har fått fullständigt frispel och är bortom snorig. Dessutom känslan av som blöt bomull i huvudet. Sömnen dök inte upp inatt. Inte alls. Det var som att den inte ens ville säga hej en liten stund. Ungefär en gång i halvtimmen, förmodligen mer, var jag tvungen att snyta mig för att hålla näsan i schack eftersom den rann som Niagarafallen.

Så jag stannade hemma idag. Struntade i jobb och låg kvar i sängen … och snorade.

Så jag vaknade med ont i halsen och en snorig näsa. Var f-n kom det ifrån? Inte så att jag mår dåligt, bara lite småseg men väldigt snorig. Ungefär som att näsan och snorproduktionen gått bananas. Men seg är jag ju alltid på morgnarna. Kanske var det drömmen om att jag skrek. Det är allt jag minns. En skrikdröm. Så jag kanske gjorde det också. När jag sov. Så att halsen blev öm.

Eller så är det bara så att någon jävel smittat mig med en slags snorbacill.

Att strosa runt i naturen och bara höra vindens sus och fågelkvitter är så väldigt skönt. Hjärnan lugnar ner sig och allt är frid, fröjd och härligt. Men man får tydligen aldrig riktig ro. Den här gången var det en tant jag mötte som gick och skrekpratade väldigt mycket i sin mobil. Hon försvann dock ganska fort som tur var och lugnet kom tillbaka mig igen.

Sen drack jag en kopp kaffe i solskenet uppe i fågeltornet och njöt av stillhet och fågelkvittret runt omkring mig. När jag var på väg tillbaka till bilen mötte jag plötsligt min bror. Det var otippat.

När jag kom hem till stan igen blev det en kopp kaffe till. Med Stenis på GK:s uteservering.

Eftersom jag har en tendens att glömma bort att vattna mina växter så brukar det förr eller senare sluta med att jag har ihjäl dem. Så jag drog iväg till en av grannstadens stora blomsterbutiker för att skaffa mig några nya och se om deras plantskola hade något intressant att sätta på min terrass.

Stök och mycket folk är väldigt dåligt för mitt humör och plötsligt byttes den sköna lördagsmorgonen ut mot en avsmak mot människor (igen). Jag blir äcklad av hur folk beter sig. Människor är irriterande grisar som bökar runt varandra, de är extremt osmidiga, har uppenbarligen enbart sig själva i fokus och kan inte bete sig bland folk och visa hänsyn till omgivningen.

Jag fick nästan lite lust att gå William ”D-Fens” på allihop. Istället bet jag ihop. Hårt. Betalade mina växter och skyndade mig väldigt snabbt därifrån.

Du vet den där känslan när man först vaknar tidigt och nästan känner sig lite halvpigg, fast man inte är redo att gå upp, så man vänder sig om, kurar ihop sig under täcket, somnar om och sen vaknar tre timmar senare och tänker ”man kanske skulle ligga kvar här hela dagen”, slumrar en stund till och till sist går upp för att man faktiskt är ganska hungrig och äter en långsam frukost.

Så var min morgon idag och det var supernajs.

Morgonen var isande kall och jobbet rullade på och sen hade plötsligt dagen gått och det var dags att åka hem för helg. Det är nästan som en andra fredag den här veckan i och med onsdagens ledighet och dagarna är som vanligt förvirrande. Men skönt med helg är det. Som alltid.

Igår köpte jag en kedja till min nya fina silverbanan och den var fin. Men när jag kom hem tyckte jag inte om den, så idag var jag och bytte. Istället för en tjock valde jag två tunnare och plötsligt har jag tre kedjor runt halsen. Så nu är jag så jäkla blingad. Men det blir ju lite mer lattjo så.

I morse regnade det och även om gråväder inte är speciellt spännande tycker jag ändå att det var ganska skönt att det gjorde det. Luften kändes lite klarare, pollen spolas bort litegrann, naturen behöver väldiga mängder (ännu mer) och allt det där andra som är bra eftersom det varit så torrt och nederbördsfattigt det senaste … året (?).

Strax innan lunch tittade solen fram igen och förutom det har det mest varit möten hela dagen.

Det var sovmorgon och en sån där skön slö förmiddag där jag mest gjorde ingenting. Sen blev det en liten fika på fiket och senare också en sväng ut till Folkets Park för att hälsa på Ida och gänget som håller på att förbereda inför skulpturparken som ska öppna därute om lite drygt en månad. Linn, en av konstnärerna i den första omgången, stod och jobbade på sin skulptur under ett tält.