Efter jobbet, när jag kom hem till byn, så blev det ett varv runt Tycklinge. Den gamla rundan är precis lika tråkig som den brukar vara. Kanske för att jag gått det där urtrista gamla varvet några tusen gånger (eller i alla fall hundratals). Jobbet rullade annars på nästan som vanligt. Idag fick jag en ny kollega från Norge som ska vara hos oss på vårt kontor i tre månader.

Även om temperaturen ute idag är väldigt behaglig fick jag känslan av höst. Vi fikade och satt ute och det var skönt, men när vi strosade oss ner förbi slottet efteråt blåste det och himlen är grå. Höstfeeling alltså och jag gillar det inte alls.

Ännu en grej från den nastalgiska lådan från mammas och pappas vindsförråd. Jag hittade en lapp. Handskriven med meningen här ovanför och den får mig att fundera på hur jag var som tonåring. Ibland får jag för mig att jag vill träffa mig själv och ha en konversation.

I stenarnas stad vandrar vi genom
isblocken varje sekund. Eftersom.

Den där meningen är poetisk ändå. Undrar vad jag tänkte/menade när jag skrev det där. Eller är det bara random ord på två rader? Skulle det fortsätta med fler ord? Jag förstår inte min hjärna nu, än mindre hur den var då.

Hej fröken, jo det var för att jag inte behövde. Jag hade redan räknat ut allt det där i huvudet och talen var så enkla att jag helt enkelt struntade i att ställa upp dem. Jag menar om svaren är 1500, 12000 och 160000, hur svår kan frågan ha varit?

 
Jag gissar att det var så alltså.

Pust, stånk, stön och ughfff. Det är ungefär hur det har låtit från mig idag när jag och bror var hemma hos föräldrarna och städade ur deras vindsförråd och åkte fram och tillbaka till tippen med allt bröte som fanns däruppe. Urstädandet i sig kanske inte var så farligt, däremot alla dessa jävla trappor som jag var tvungen att springa upp och ner för hela dagen för att slänga 32 års sparade grejer.
 

I en av böckerna från lågstadiet finns Karin. Jag vet inte vad jag levde i för fantasivärld, för vi hade ingen betjänt som hette Karin. 😀
 
Men det blev också en nostalgitripp. Långt därinne hittade jag en liten låda som var min. Gamla skolböcker från grundskolan upp till gymnasiet. Anteckningar och läroböcker. Matte var tråkigt (tycker jag fortfarande). Jag gillade att rita och engelskalektionerna i låg- och mellanstadiet bestod tydligen enbart av att mata glosor. Men det var tydligt att jag gillade språk – både svenska, engelska och senare franskan i högstadiet. Tydligt var också att jag uppenbarligen tyckte att tempot var alldeles för långsamt (vilket gjorde att jag blev ganska skoltrött där på slutet).

På högstadiet var jag tydligen redan klar med vad det var som jag ville jobba med när jag blev stor. Jag har inget som helst minne av hur SYO-konsulenten pratade med mig och vad det egentligen var hon föreslog, men såhär med facit i hand kan man nog säga att jag träffade väldigt rätt. Jag har ju ägnat större delen av mitt yrkesverksamma liv åt just det där som yrkesvägledningslapparna berättade om. Och även om jag vridit på min yrkesbana de senaste åren, så är det ju fortfarande nära besläktat med just det där.

Jag är allt lite mör i kroppen efter allt bärande på lådor, säckar och annat skröfs upp och ner för alla trappor (motsvarande 45 våningar enligt hälsoappen) och soptippandet. Nu ska jag nog lata mig en liten stund och vila lite.