Torsdagen har spenderats i ett rum nere i Växjö. Expertgruppsmöte. Där min grupp tillsammans med de andra delat med sig av det senaste halvårets arbete i respektive grupp. Sen åt vi middag på kvällen och efter den åkte jag hem till byn.
Det där att hösten har klibbat sig fast på riktigt nu känns sådär faktiskt. Jag längtar tillbaka till sommar och sköna, härliga dagar. För även om jag kan tycka att t.ex dimma är snyggt när den sveper över slätten, känns den samtidigt deprimerande. Som idag. Det var bara grått, trist och … mäh. Sen blev det ännu gråare och ännu höstigare.
Oskönt är ordet.
Det här hur jag vaknade i natt. Jag åkte på stryk. Sekunden innan jag fick en smäll och jag kände hur pulsen stegrades. Jag såg hur knytnäven flög emot mig. Så jag vaknade med ett ryck och var helt uppe i varv. Klockan var bara typ halv ett och det var ett vansinnigt obehagligt sätt att vakna på.
Efteråt var det väldigt svårt att somna om. Men jag gjorde det efter en stund.
Sen rullade dagen på. Då och då känner jag mig hopplöst förvirrad och vilsen. Jag antar att det är en del av att försöka hitta lösningar på frågeställningar. På jobbet skapar vi appar där vi försöker guida och styra användarna. Men ibland är det klurigt att få dem att förstå och göra som vi vill. En app som egentligen är väldigt enkel kan i vissa ytterlighetsfall bli hur krånglig som helst … om man vill.
Nu ska jag kolla på Apples event.
Edit: Jag hade fruktföretagets presentation på i bakgrunden, lyssnade och kollade samtidigt som jag satt med min dator i knät. Intresset är numera ganska svalt. Jag ser inte nyheterna och innovationerna, det känns mest som helt vanliga och förväntade (och inte speciellt intressanta) uppdateringar av samma gamla grejer som det varit de senaste åren. Helt klart bra produkter, men inget nytt och spännande. Ha-begäret som förr kunde infinna sig är sedan länge försvunnet. Tack och lov för det.
Larmet väckte mig, jag gick upp, duschade, gjorde mig i ordning och allt det där, åkte till jobbet, hällde upp en kopp kaffe till mig och så ”poff”, så var dagen plötsligt slut och det var dags att åka hem igen.
Visualiserat med en bild från sommarens tripp till Lissabon. Det var några gubbar som stod och hängde utanför ett ställe. Jag reagerade mest på den andra mannen från höger. Han den hårfagre snubben som verkar vara en riktig lirare. ”Snajdig” är ordet som kommer till mig.
Plötsligt har man åkt i en tidsmaskin till januari 1972 och det är en riktigt fluga-på-väggen-känsla där man får vara med i ett litet hörn när Aretha Franklin under ett par dagar spelar in sitt gospelalbum i The New Bethel Baptist Church i Los Angeles.
Först kände jag mig nästan tveksam och misstänkte till och med att jag skulle stänga av efter fem minuter, men sen drogs jag in. Det är egentligen inte så mycket en film eller dokumentär utan snarare en kort glimt av ett par dagar för länge sedan, ett tidsdokument och en konsert. För ja jäklar vad man dras in och det går nästan att känna hettan och euforin där inne i kyrkan när orkanen som är Aretha Franklins röst blåser bort färgen på väggarna. Filmens 89 minutrar försvinner fort och känns bara som en kort liten stund.
En lätt seghet råder efter stökandet hemma hos mamman och pappan igår på dagen och kvällen i glada vänners lag där det blev mat och vin hemma hos Sofia och Niklas. Så jag tog en liten stros längs sjön för att få igång rotation litegrann. Solsken och nästan litegrann som sommar känns ändå lite najs. Sen hem till tvättstuga och det där som också måste göras.
Förmiddagen spenderades hemma hos päronen. Jag har skruvat ihop hyllor, flyttat på andra hyllor, möblerat, packat upp lådor och rensat undan det grövsta i deras nya hem. Det är fortfarande en hel del kvar i deras gamla hem, men det tar vi nästa helg och fixar klart det sista då.
Nu ska jag äta lite lunch och ta en powernap på det.
Det är fredag (hurra), jag kom just hem efter arbetsveckan och för tillfället skiner solen. Jag har köpt både godis och vindruvor och ska inte göra ett endaste dugg ikväll annat än att krypa upp i den sköna fåtöljen, äta av snasket jag köpt och förhoppningsvis hitta något kul på streamingtjänsterna att titta på.
Jag gjorde det igen. Tredje gången gillt kanske. Jag inaktiverade kontot och släckte skiten. Återigen är det tröttsamheten över att jag alltid retar mig på något dumt och blir irriterad över något idiotiskt eller suckar mig sur över något enfaldigt strunt. Facebook är dåligt för min mentala hälsa.
Så, bye bye. Igen.
Även om det är torsdag idag var jag i morse övertygad om att det var en onsdag som bara kändes som en torsdag. Så jag låg där mellan en snoozning och försökte intala mig själv att det inte alls var som det är. Det var ju konstigt, för när jag sen kollade var det ju torsdag i alla fall. Som känslan sa.
Jag har lite ont i huvudet nu igen. Det känns som att jag haft det lite för ofta den sista tiden. Jag kanske borde gå och kolla synen … eller om min hjärna håller på att spricka.
Här är en tråkig bild på en fjäril och en mygga som flyger.