Klarblå himmel. Solsken. Även om jag såg en glimt av den häromdagen var det om att se något man aldrig sett förut idag. Solsken är värsta bästa grejen. Speciellt eftersom den här november tydligen har haft ovanligt få soltimmar. Att det var isande kallt och blåsigt fick man väl stå ut med för … sol!

Så det blev fika på fik, stros på stan och längs sjön (och det var inte så skönt). Sen en sväng till grannbyn där jag handlade lite. Bland annat adventsstjärnor till fönstren och en varm tröja.

Man vaknade upp till obehagligt isande vindar och snö (!). Det var kallt satan att skrapa bort fastfrusen snö från bilen. Sen lugn väg till jobbet. Better safe than sorry, som man kan säga. Sen rullade jobbet på och det var halvlugnt även på kontoret. Det var folk som jobbade hemifrån, det är förkylningstider och sen helt plötsligt … tamejtusan … solsken! Jag blev alldeles glad när himlen sprack upp och ljuset flödade in genom fönstren.

Fredag på det också. Det är najs.

Tillbaka till jobbet efter mina dagar hemma. Skönt! Samtidigt har jag varit lätt småseg i skallen. Kokt hjärna. Roadrage på vägen hem. Jag försöker att låta bli att bli arg, men ibland går det inte. Speciellt inte efter tredje tillfället och den tredje bilen som på 80-sträcka ligger och puttrar någonstans runt 50 km/h. Kan man inte hantera mörkerkörning kanske man inte borde köra alls.

Hemma blir jag lugn igen.

På stan har det/håller det på att julpyntas. Extra ljus är trevligt i mörkret. Advent i helgen och gammeljul på slottet. Själv satte jag upp en ljusslinga på räcket i köksfönstret*. Det ger ett trevligt glittrande sken när jag sitter vid köksbordet. Julfeeling nästan.

* Fönstret i det här fallet är alltså en fransk balkong.

Jag behövde mat. Så jag gick ner till affären och handlade lite. Sallad bland annat. Jag passade samtidigt på att ta en omväg längs sjön. En liten promenad. En bensträckare. Vindstilla. Det här är nog sista dagen jag är hemma. Jag känner mig lite matt. Men det är nog mest efterdyningar. Hoppas jag.

För andra morgonen i rad vaknade jag i en obehaglig och dyblöt säng. Som om någon hällt vatten i den. Över mig. Febern verkar alltså ha släppt en andra gång och idag känns det faktiskt bättre. Men jag håller mig hemma även idag och låter mig återhämta mig.

Igår. Febern skenade i höjden och jag frös. Så jag skakade. Hela jag som i kramp av frossa. Filtar och värme hjälpte inte, så det slutade med att jag ställde mig i duschen och näst intill skållade mig. Sen låg jag insvept i tröja, mössa, mjukisbyxor, morgonrock och tjock filt och småhuttrade ändå.

Idag. Motsatsmorgon. Känslan av värmeslag. Sängen sjöblöt och obehaglig av svettningarna när febern lämnade mig (hoppas jag i alla fall att den gjorde – peppar peppar). Mår jag bättre? Jag vet’e f-n. Men jag tog en kort liten promenad bara för att få lite rotation på kroppen och en gnutta luft i lungorna. När jag kom hem kändes det hur det luktar sjukt i lägenheten. Instängd feberlukt.

Nu tillbaka till vila.

Jag stannade hemma från jobbet idag.
Jag har känt mig risig, legat nerbäddad och sovit.

Lång sovmorgon. Uppenbarligen behövde jag sova ut efter veckans brist på sömn. Sen blev det frukostfika på sunkiga gamla GK med Stenis och ute är himlen som vanligt väldigt grå, så jag kryper upp i soffan och ägnar mig åt lättja idag.

Bilden på de tre männen här ovanför knäppte jag för några veckor sedan. Det var på fars dag och jag gissar att två av dem är det till två av dem.

Jag lämnade Tylösand och kollegor från olika kontor och länder och åkte de 29 milen till mitt hem ljuva hem … och där fick jag vara i en liten halvtimma. Idag är det familjetjohej med mat på fat och efterföljande tårta och kaffe. Jag kan inte påstå att jag är så pigg efter de senaste dagarnas konfererande och resa hem.