En riktigt skön solskenssöndag med två timmar i lä på kaféets uteservering. Kaffe och en kaka och jackan åkte av. Sen hem till terrassen där jag sopade rent och städade och ställde i ordning utemöblerna. De behöver egentligen skuras av, men det tar jag en annan dag. Sen satt jag där en stund och bara njöt solsken och åt en glass.
Gårdagens naturlördag bjöd också på solsken. Det var så skönt att jag funderar på att göra det idag igen.
En riktigt skön solskenslördag och det blev fika med Stenis på GKs uteserververing. Där dök även Tit’s & Pat’s upp. Sen fortsatte dagen och det blev en naturlördag – bara för att solen och naturen är en skön kombination. Jag stötte på några tranor som kanske inte dansade så mycket, men de strosade omkring där ute på fälten vid Tåkerns västra strand.
Sen åkte jag hem till byn igen.
Så blev det fredag och det är solsken och dagen rullade på ungefär som vanligt här hemma vid köksbordet. Lunch på stan och sen skickade iväg lite grejer som behövde skickas. Sen fredagsfikan på distans och det är ju trevligt det med även om det är lite … koko. Sen stängde jag ner och tog helg.
Det är tur att jag har fullt upp att göra på dagarna, för de går väldigt fort där i min ensamhet. Vi morgonmöts på distans och på lunchen var det så skönt ute att jag tog en omväg efter maten när jag skulle hem igen. Som vår i luften. Sen vid tre så fikar vi litegrann. På distans. Eller, vi kopplar upp oss och pratar i alla fall en liten stund. När arbetsdagen tog slut gick jag ut på promenad. Istället för Tycklingerundan blev det en konstig variant. Vårtemperaturen hade försvunnit och vinden från sjön var alldeles isande kall.
Här är en annan bild på den där hackspetten jag mötte i lördags. Motljus.
Ännu en dag vid köksbordet till ända och när klockan slog slut-för-dagen så gick jag ut på en rask promenad i blåsten … och solskenet! Hurra för solskenseftermiddag. Så jag gick längs sjön så att jag hade vinden i ryggen och det var friskt, men skönt. Sen hem till kväll.
Nu kan jag äntligen lägga den där bilkrockshistorien bakom mig. Idag kom besked från försäkringsbolaget att de bedömer att det var den andre föraren som vållade olyckan (vilket känns helt logiskt eftersom han inte följde enkla trafikregler). Det tog typ ”bara” en månad att få det ur världen.
Första hemjobbardagen av flera och det gick bättre än väntat. Ingen lappsjuka. Än. Kanske för att jag hade fullt upp hela dagen och inte riktigt hade tid att tänka på att jag inte var på kontoret. Tiden flög och det blev lunch och Teams funkar bra för distansmöten och det blev även fika. På distans. Och sen var klockan plötsligt fem och jag gick ut på en liten promenad för att sträcka på benen efter att ha suttit hela dagen. Jag är f-n inte van vid det. Jag saknar redan mitt skrivbord på jobbet eftersom det är så bra att stå vid.
Det dök upp ett mail upp från jobbet: ”På grund av smittorisk i samband med Corona rekommenderas alla att i möjligaste mån arbeta hemifrån de kommande två veckorna…”.
Så jag åkte till kontoret och satte mig och jobbade som vanligt. Idag alltså. Eftersom jag ändå var tvungen att hämta min jobbdator och mina jobbgrejer … och när jag ändå var på plats kunde jag lika gärna stanna – eftersom jag var helt ensam på kontoret. Tills min kollega kom för att göra samma sak.
Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och plocka med mig alla grejer hem. F-n, jag tycker att det är svintråkigt och får lappsjuka av det. Jag gillar att ha mina kollegor omkring mig. Framförallt är det väldigt mycket enklare i det vardagliga arbetet.
Det har gått lite överstyr det här med Corona. I min värld alltså. Framförallt hur folk verkar agera inför det. Väldigt många kommer att bli smittade. Det är bara en tidsfråga. Plana ut smittokurvan, belasta inte vården i onödan så att de som verkligen behöver kan få den hjälp som är nödvändig. I vardagen verkar dock folk lugna.
På sociala medier dock. Det är den ena korkade kommentareren efter den andra (jag borde verkligen hålla mig borta därifrån). Summa summarum: Det finns en liten högljudd klick som med blandade och ologiska argument tycker att hela landet bör stängas ner (vilket i dagsläget inte är att rekommendera enligt experterna på folkhälsa och smittskydd) och sen är alla som lyssnar på experterna idioter – för man bör lyssna på andra experter (fast vilka de är, är i sammanhanget väldigt oklart). Vissa är också extremt alarmistiska och får det att låta som att halva befolkningen kommer att dö (några kommer tyvärr att göra det, men väldigt långt ifrån halva befolkningen).
Så jag undrar: När slutade människor att lyssna på de experter som faktiskt har all sakkunskap och vet vad de pratar om? Vad f-n hände med det sunda förnuftet? När försvann det?
Sen helt plötsligt har toalettpapper tydligen blivit en grej som människorna bunkrar upp med hemma. Folk är tydligen mer skitnödiga än någonsin i och med hela det här … spektaklet. Varför toapapper har blivit en grej är dessutom helt random eftersom toalettpappersproduktionen rullar på som vanligt och det finns ingenting som pekar på att det kommer att bli brist på det. På min lokala mataffär var det igår helt utplockat på hyllorna. Men ingen nedstängning i sikte, fabriken kör på högvarv (enligt nyheterna) och affären får leverans inom kort.
Det är ett väldigt märkligt beteende.
Jag sov som en riktigt dålig kratta i natt. Sådär oroligt och osammanhängande. Jag vaknade flera gånger och fick inte den där ihållande djupa och sköna sömnen som jag behöver. Istället är jag trött och känner mig … mäh. Men det blev en frisk promenad i blåst och det är en lätt seg söndag där även tvättstugan används flitigt.