Ny dag, ny vecka och en hel drös med nya möten. Som måndagar brukar. Lunch ute och sen tillbaka igen och promenad när dagen var slut. Den ena dagen är den andra lik. En ganska ospännande och väldigt vanlig måndag alltså.

Helgen får inte riktigt samma effekt nu när det är hemmajobb jämfört med vanligt. Det är som att jag är hemma fast på jobbet fast hemma fast ändå inte. Som att vardagen och helgen flyter ihop på ett helt annat sätt än normalt.

Jag boostar musik hemma i högtalarna. Det är gårdagens fast det senaste albumet och jag råkade just klicka hem ett par vinterkängor. För det är ”black friday-weekend” och de jag faktiskt hade kollat på och tänkt att köpa var plötsligt billigare än vanligt. Man kan aldrig ha för många skor har jag hört någonstans.

Alltså, det är självklart otroligt skönt att vara ledig och inte göra vad jag gör på vardagarna, men ändå. Eller så är det bara så känslan är för att det är så väldigt mycket hemma nu. I vanliga fall lämnar jag kontoret och åker hem för kväll eller helg. Nu är jag hemma hela tiden och det är kanske inte så jättespännande.

Nu ska jag försöka hitta en film att kolla på. För det är söndag i soffan.

En fika på kafé för att komma utanför den lilla lyan en liten stund. Lungt och skönt. Sen till mataffären för ett paket kaffe till vardagarna och lite mjölk till det. Sen en omväg längs sjön hem igen för att få sträcka på benen litegrann innan jag sjunker ner i söndagslättjan.

Friskt är ordet man brukar använda. Runt nollan och lite sådär rått som kryper inpå men ändå skönt eftersom det är typ vindstilla – vilket det väldigt sällan det är här i den lilla staden. Stenarna längs vattnet glittrade i vitt av de enstaka små snöflingor som trillat ner.

Jag sov länge. Sen gick jag upp, gjorde mig i ordning litegrann och gick ut på en liten promenad. Det är friskt ute idag. Nästan på nollan. Till och med ett par snöflingor trillade ner, även om de var små och få. Jag såg en gubbe som trillade på en isfläck. Som i slow-motion. Det såg lite roligt ut när han reste sig, tittade ner på fläcken, petade på den med skon och som skakade på huvudet. Jag frågade självklart om det gick bra och det gjorde det tydligen.

Sen gick jag ut på piren och vände, längs med sjön, förbi och runt kyrkan. Nästan hemma gick jag in på Apoteket för att handla huvudvärkstabletter och när jag skulle betala utbrast tanten i kassan ”Åh, det ser så härligt ut med de rosiga kinderna du har”.
– Eh, tack?

Sen gick jag hem till lunch.

Nu är stjärnorna uppe och lyser. Som vanligt såhär års. Det är ungefär som att byta lampskärm. Bort med den ena och på med en stjärna. Klart. Kanske inte så mycket för att fira ”herrens ankomst” utan för att det är mysigt med stjärnor i fönstren och det hör den här perioden till. Så nu står de där och lyser som i en djungel mellan krukväxterna – som av någon konstig anledning för tillfället verkar trivas alldeles förträffligt i mina fönster.

Hej helg!

Jag köpte en Julstjärna tidigare i veckan – krukväxten – som nu står på mitt köksbord framför mig. Jag tänkte att det skulle vara trevligt. Tydligen fick jag även med mig såna där små blomflugor på köpet. Små, onödiga och lätt irriterande eftersom de tycks dra sig mot skärmens ljus och fladdra där, mitt i synfältet.

Men blomman är fin och idag är det äntligen fredag. Jag hade tydligen stängt av larmet igår så att det inte gick igång i morse. Tio minuter efter att klockan borde ha ringt låg jag där halvslumrande i sängen och undrade om larmet inte skulle kicka igång snart. Tji fick jag. Men kroppen vet tydligen när det är dags att gå upp ibland.

Idag ska min nya jobbdator komma. Det ska bli skönt att få lite ordning på grejerna igen. I alla fall det där att få hem alla program, filer och allt det där vardagliga som jag inte riktigt har i min egna. Som till exempel den där lilla grejen med jobbrelaterade bokmärken och inloggningar.

Jag provade att gå Tycklinge igen. Fortsatte ut och in i mörkret. Bortom gatlyktor och ut mot kolsvart – trots den lilla ficklampan. Och därute … hmm. Ljud har en tendens att förstärkas i mörkret. Märkliga ljud. Ljud som får en att tänka att det kanske är konstiga djur eller galna mördare i buskarna.

Trots att jag vet att sannolikheten att det skulle vara så är i princip obefintlig så skrämmer jag konstigt nog upp mig själv. Det är konstigt det där hur hjärnan spelar en ett spratt och plötsligt känner jag mig nästan mörkrädd. Så jag vände om istället. Tillbaka till ljus.