Arkiv för december 2022

Elva nätter före jul

Ibland på jobbet känns som att jag inte vet vad jag håller på med. Kontorsdag idag som var på det där sättet som kändes som att min hjärna inte hängde med. Men lussebulle åt vi och sen blev det lunch och idag åt jag den tillsammans med Kattis. Det var länge sedan sist och roligt att ses.

Eftermiddagen fortsatte och jag pillade med … vetefan … och sen diskussion om saker som ska göras men som kanske får vänta till på fredag och plötsligt blev klockan typ fem, så då åkte jag hem.

Så började årets femtionde vecka

Så började en ny vecka och det kommer (mestadels) att bli en kontorsvecka. Idag var en helt vanlig dag som vanligt. Måndag betyder ett par möten och lunch på stan och sen ett annat möte och vips hade hela dagen försvunnit och jag åkte hemåt. Men först stannade jag på det där stor biltillbehörsvaruhuset och köpte spolarvätska och senare stannade jag också vid en lågprismack för att tanka. Sådär som man behöver ibland.

Sen åkte jag hem till kväll.

Fika, klappar och slösöndag!

Det var söndagsfika och det var en lugn stros ute och jag köpte mig ett par nya handskar (eftersom de jag har börjar bli trötta). Sen passade jag på att köpa två små julklappar också eftersom vi ska köra julklappsspelet med kompisgänget på fredag. En annan julklapp hann jag också med. Sen gick jag hem och fixade mig en halvsen lunch och slängde in en tvätt i tvättmaskinen.

Nu ska jag nog slöa en liten stund.

Lördagslunken den lugna och sköna

Sovmorgon är verkligen underbart. Idag klev jag inte upp ur sängen förrän vid 10-snåret och efter att jag gjort mig i ordning blev det fikafrukost på kaféet. Stros efteråt såklart och ute är det friskt men ändå stilla och inte helt obehagligt.

Sen till mataffär och efter det hem till lördagslunken den lugna och sköna.

…och där kickade helgen in!

Det blev en fredag inne på kontoret och dagen rullade på som dagar gör. Det var jobb, ett möte och samtal om saker som görs och vi svullade flottig burgare till lunch. Snö gjorde att resan både till och från gick lite långsammare än vanligt. ”Better safe than sorry” som uttrycket säger.

Efter hemkomst blev det en liten efter-jobbet-öl med Sebastian som var hemma en sväng och efter den gick jag hem och sjönk ner i soffan.

En dag kommer och går

Så gick ännu en dag även om den bitvis var … med en lätt udda känsla med tanke på gårdagen och morgonen. Det blev hemma även idag och det var lite av en workshop även om den var på distans och det var något möte där också. Sen åt jag lunch ute på stan och eftermiddagen fortsatte ungefär på samma sätt som förmiddagen.

Istället för promenad tog jag idag bara en omväg till mataffären. För så kan man också göra när man är lite småseg i skallen.

Det är tydligen dags
(för något nytt)

Det började redan innan sommaren när en gammal kollega hörde av sig och frågade om jag var intresserad att börja och jobba med honom igen. Men just där och då kände jag mig inte riktigt redo. Så jag tackade nej.

Sommaren gick och när hösten närmade sig hörde han av sig igen. Vi lunchade, pratade mer och då började det plötsligt kännas mer intressant. Kanske var det dagsformen, vädret, humöret eller … vetef-n. Så jag bestämde mig, vi bollade kontrakt och sen drog det ut på tiden litegrann. Ett tag tänkte jag nästan släppa det, men så i tisdags blev det klart.

Stunden innan tänkte jag ”ska jag verkligen göra det här!?”. Man vet ju vad man har, men vet inte riktigt vad det blir … och f-n, byta jobb när vi är på väg in i en lågkonjunktur? Men efter en kort sekunds betänketid blev det istället ”äh, det är klart jag ska” … och så signerade jag kontraktet.

Så igår morse pratade jag med min chef, lämnade in mitt besked om uppsägning och berättade även för mina närmaste kollegor. I morse fick resten av teamet och ett par andra kollegor veta.

Det är alltså dags för något nytt i arbetslivet och det känns både spännande och kommer förhoppingsvis bli kul samtidigt som det är lite läskigt. Det känns alltså sådär som det brukar kännas när man ska byta jobb.

Nu är det bara att vänta ut uppsägningstiden … som känns lite som en väldigt lång transportsträcka.

Köksbord, samtal och klapp

Så gick ännu en dag hemma vid köksbordet och ”poff”, så var den förbi. Det var jobb (som vanligt), några möten (som vanligt) och ett par samtal som var … omvälvande och på ett sätt lite småläskiga. Men om det får det bli mer om en annan dag. I morgon kanske. Först måste jag bara…

När dagen tog slut gick jag ut på en liten promenad och det var ju kallare än jag förberett mig på. Ganska stilla, men -6° gjorde att jag höll mig på gator istället för längs sjö som jag brukar.

På väg tillbaka passerade jag önskegranarna som står där utanför en av frisörerna på Storgatan. Så jag plockade en önskan och köpte en klapp till någon som behöver den.

Frusna händer och helt pantad

Eftersom kontoret är halvtomt på grund av förkylningstider blev det ännu en dag vid köksbordet. Det känns lite onödigt att åka in om folk inte är där. Så hemma. Idag frusen in i märgen trots tjocktröja. Vet inte om det är stillasittande eller om det drar eller en kombination som gjorde att jag mest satt och småhuttrade hela dagen.

Men dagen gick. Fort.

När jobbdatorn stängts ner gick jag ner till mataffären med flera kassar tomflaskor. Det där att samla på hög inne i ett skåp är ganska dåligt. Till slut svämmar det över och då får man stå där nere i butiken i en mindre evighet och mata pet efter pet. Men sen när jag skulle betala varorna jag köpte kändes det nästan billigt bara för att pantkvittot drog bort en stor summa.

Jag längtar efter sommaren.

Det blir en god jul för någon

Efter jobbet blev det ett varv på stan och jag råkade trilla in i en affär och plötsligt är två julklappar köpta. Ännu en köptes redan i slutet av augusti (av en slump och ja det är f-n konstigt tidigt, men det bara råkade bli så).