Ännu en dag vid köksbordet till ända och när klockan slog slut-för-dagen så gick jag ut på en rask promenad i blåsten … och solskenet! Hurra för solskenseftermiddag. Så jag gick längs sjön så att jag hade vinden i ryggen och det var friskt, men skönt. Sen hem till kväll.
Nu kan jag äntligen lägga den där bilkrockshistorien bakom mig. Idag kom besked från försäkringsbolaget att de bedömer att det var den andre föraren som vållade olyckan (vilket känns helt logiskt eftersom han inte följde enkla trafikregler). Det tog typ ”bara” en månad att få det ur världen.
Första hemjobbardagen av flera och det gick bättre än väntat. Ingen lappsjuka. Än. Kanske för att jag hade fullt upp hela dagen och inte riktigt hade tid att tänka på att jag inte var på kontoret. Tiden flög och det blev lunch och Teams funkar bra för distansmöten och det blev även fika. På distans. Och sen var klockan plötsligt fem och jag gick ut på en liten promenad för att sträcka på benen efter att ha suttit hela dagen. Jag är f-n inte van vid det. Jag saknar redan mitt skrivbord på jobbet eftersom det är så bra att stå vid.
Det dök upp ett mail upp från jobbet: ”På grund av smittorisk i samband med Corona rekommenderas alla att i möjligaste mån arbeta hemifrån de kommande två veckorna…”.
Så jag åkte till kontoret och satte mig och jobbade som vanligt. Idag alltså. Eftersom jag ändå var tvungen att hämta min jobbdator och mina jobbgrejer … och när jag ändå var på plats kunde jag lika gärna stanna – eftersom jag var helt ensam på kontoret. Tills min kollega kom för att göra samma sak.
Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och plocka med mig alla grejer hem. F-n, jag tycker att det är svintråkigt och får lappsjuka av det. Jag gillar att ha mina kollegor omkring mig. Framförallt är det väldigt mycket enklare i det vardagliga arbetet.
Det har gått lite överstyr det här med Corona. I min värld alltså. Framförallt hur folk verkar agera inför det. Väldigt många kommer att bli smittade. Det är bara en tidsfråga. Plana ut smittokurvan, belasta inte vården i onödan så att de som verkligen behöver kan få den hjälp som är nödvändig. I vardagen verkar dock folk lugna.
På sociala medier dock. Det är den ena korkade kommentareren efter den andra (jag borde verkligen hålla mig borta därifrån). Summa summarum: Det finns en liten högljudd klick som med blandade och ologiska argument tycker att hela landet bör stängas ner (vilket i dagsläget inte är att rekommendera enligt experterna på folkhälsa och smittskydd) och sen är alla som lyssnar på experterna idioter – för man bör lyssna på andra experter (fast vilka de är, är i sammanhanget väldigt oklart). Vissa är också extremt alarmistiska och får det att låta som att halva befolkningen kommer att dö (några kommer tyvärr att göra det, men väldigt långt ifrån halva befolkningen).
Så jag undrar: När slutade människor att lyssna på de experter som faktiskt har all sakkunskap och vet vad de pratar om? Vad f-n hände med det sunda förnuftet? När försvann det?
Sen helt plötsligt har toalettpapper tydligen blivit en grej som människorna bunkrar upp med hemma. Folk är tydligen mer skitnödiga än någonsin i och med hela det här … spektaklet. Varför toapapper har blivit en grej är dessutom helt random eftersom toalettpappersproduktionen rullar på som vanligt och det finns ingenting som pekar på att det kommer att bli brist på det. På min lokala mataffär var det igår helt utplockat på hyllorna. Men ingen nedstängning i sikte, fabriken kör på högvarv (enligt nyheterna) och affären får leverans inom kort.
Det är ett väldigt märkligt beteende.
Jag sov som en riktigt dålig kratta i natt. Sådär oroligt och osammanhängande. Jag vaknade flera gånger och fick inte den där ihållande djupa och sköna sömnen som jag behöver. Istället är jag trött och känner mig … mäh. Men det blev en frisk promenad i blåst och det är en lätt seg söndag där även tvättstugan används flitigt.
Solen skiner och vinden har hållit sig lugn idag, så jag gav mig iväg till naturen. Först gick jag runt och upp på Kastad Kulle, sen åkte jag till Nässja och gick på skogsstigar, små grusvägar och längs sjön. Jag mötte bland annat Hacke som satt i ett träd och hackade.
Det är den internationella Pi-dagen idag (eftersom det är månad tre, dag fjorton) och vi rabblar upp decimaler bakom en trea. 3,141592653589793 … och så vidare. Färgen på Pi-symbolen här ovanför är #314159 och klockan är 3:14 och ibland är man bara lite töntig som uppmärksammar sånt.
Det är fredag den trettonde och dags för helg. Hej så skönt. Corona är fortsatt vad som pratas om. Överallt. Jag var på en sån där stor elektronikaffär efter jobbet. Coronaskyltar i entrén berättar att personalen inte tar i hand. Som att jag skulle vilja handhälsa ändå. I think not. Sen hem till byn och mataffären – som var ovanligt tom för att vara en fredageftermiddag. Håller folk kanske på att isolera sig litegrann?
Vår kollega som har varit bortrest den här veckan har vi nu tvingat till karantän. Han får helt enkelt jobba hemifrån nästa vecka. Men vi har pyntat hans bord så han vet vad som gäller när han sen kommer tillbaka.
Det är Corona på radion, Corona på TV, Corona på sociala medier, Corona på nyhetssajterna och Corona som diskuteras på jobbet. Jag har också sett hur det i vissa sociala medie-kanaler gnälls över att regeringen inte gör tillräckligt, men det personliga ansvaret däremot pratas det väldigt lite om.
Själv tycker jag att de ansvariga myndigheterna verkar göra ett kanonjobb.