Äntligen fredag (igen) och snön ute gör att dagen känns ljus trots avsaknaden av solsken. Snön gör också att ljud dämpas, så allting känns plötsligt lite lugnare på något sätt. Det är trevligt. Som vanligt är det en jobba-hemma-fredag och saker fixas med och sen blev det en Caesarsallad till lunch.

Jackan jag fick hem igår har krympt ihop litegrann eftersom den fluffats upp när luften i den återvände (platt och hårt packad i frakten). Jag provanvände den när jag gick och käkade och plötsligt kändes den ganska bra (för även om den är en halv storlek för stor så gör det ingenting eftersom den är underbart skön). Sen gick jag tillbaka till köksbordskontoret och fortsatte med dagen tills helgen kickade in.

Vilket den gör ganska exakt nu.

Dagen och jobbet gick. En vanlig dag. En inget speciellt dag. Jag betade av saker på min att-göra-lista och det är ju alltid trevligt när man kan bocka av saker som klara. Check och bock på det.

På vägen hem stannar jag och tankar tanken full. Väl hemma i min lilla stad åker jag förbi paketutlämningsstället och plockar upp en jacka som jag har beställt. Men jag vet inte om jag ska behålla eller byta. Egentligen är de ett halvt nummer för stor — vilket å andra sidan kan vara väldigt skönt om jag vill bylsa på mig en tröja under … och det vill jag ju förmodligen.

Äh, den får hänga där på galgen en stund så får jag fundera på det.

Ännu en dag till ändå. Jobbet gick. Lunchen åts. Sen fick jag ett samtal. En engelsktalande man med kraftig indisk brytning. Jag har fått såna samtal förut.

– ”I’m calling from Microsoft support about your Windows computer”
– ”Oh really?”
– ”Yes”
– ”No you don’t, you’re calling from a scam center somewhere in India”

Då la mannen snabbt på och det är så sjukt irriterande att de kan hålla på … och synd om de stackarna som går på det och blir lurade.

Sen när dagen blivit mörk och klockan slagit klar för dagen så åkte jag hem till min lilla stad och efter att jag parkerat bilen gick jag och handlade.

Ouff. Gårdagens snöande fortsatte tydligen hela natten och det är ”friskt” ute (-10° när jag parkerade bilen). Kylan gör tydligen att vägsaltet inte fungerar så bra, så åkandet in till kontoret flöt på lååångsamt. Men ”better safe than sorry” som man säger.

Efter jobbet – som var som en ganska vanlig dag – gick jag ut på stan för att köpa årets första julklappar. Då mötte jag Niklas, så han hängde med och vi pratade strunt en stund. När shoppingen var klar gick han hem till sig och jag satte mig i bilen och åkte hem på glashala isvägar. –8° C gör tydligen att saltet som saltats på vägen inte riktigt fungerar, så vägen hem gick långsamt. Bitvis släppte fästet helt och det är obehagligt.

Sen kom jag hem till kväll och jag längtar till våren.

En måndagmorgon som var lätt … störig. Jag vaknade en timma innan klockan och tänkte att jag skulle somna om. Det gjorde jag inte förrän sista minuten vilket gjorde mig trött och lite sådär förvirrad. Jag borde helt enkelt gått upp direkt, men sängen är ju skön och morgonen för tidig – även om jag var vaken.

Sen iväg till jobbet på hala vägar. Radions trafikvarningar dök upp som en smatterband så jag tog det lugnt. När jag bromsade för att svänga upp på motorvägen fortsatte bilen rakt fram istället. Det var ju ingen fara eftersom det var tomt framför och farten var väldigt låg. Men känslan när man förlorar fästet sådär är ju obehaglig i alla fall.

Sen jobb. Förmiddagen gick snabbt som att trycka på en knapp. Full fart och gasen i botten. Sen gick jag ut för lunch. Det var friskt … idag igen. På det där sättet när kylan tränger in genom märg och ben – trots att det bara var några få minusgrader. Det blev Isterband med dillstuvad potatis. Sen tillbaka till skrivbordet för fortsatt pill med jobbsakerna.

Sen åkte jag hem.

Bild ovan från i somras. Från en gata i Porto, Portugal.

Det blev förmiddagskaffe med Stenkbert nere på fiket. Sen gick jag en liten promenad och längs sjön var det sådär isande kallt (ungefär som det var igår) och mellan molnen tittar solen fram och det gör mig lite gladare och piggare. Sen passade jag även på att gå förbi (en kortis) och säga hej till föräldrarna innan jag gick hem till söndagslugn.

Jag fick för mig att det skulle vara fullmåne – idag när man för ovanlighetens skull kan se himlen – men det är tydligen på måndag morgon den visar sig till 100 procent.

Men den är inte långt borta (eller jo det är den, ungefär 375.005 kilometer just idag).

Sovmorgon var det, kaffe på kafé blev det och en tur till grannstaden där jag köpte ett par nya curlingkängor blev det. Sen till affär och hem till lunch som lagades och åts. Efter det en liten promenad. Friska vindar är kanske lite av en underdrift. Men jag fick ju passa på att få lite av eftermiddagssolen innan den försvann. Längs sjön var det isande vindar. De få minusgraderna kändes som många fler och tårarna rann och det riktigt nöp i kinderna. Stenarna längs vattnet klädda av is.

Sen gick jag hem igen och inomhus är skönt efter kyla.

Så satt man hemma vid köksbordet igen och gjorde saker. Några möten klämdes in däremellan också. Men fredag med en klarblå himmel (!!!) och strålande solsken (!!!) utanför fönstret fick allt att kännas lite härligare än höstens vanliga tråkighet.

Sen pratade jag med min lilla mamma en stund och gick samtidigt ut för lunch. Det blev en (något annorlunda) variant av en Masaman Curry, men den var helt okej och gjorde mig mätt. Efter det gick jag hem igen och fortsatte jobba och några timmar senare, strax efter halv fem, stängde jag igen jobbdatorn och började helg.