Jag får verkligen en stark aversion mot människor ibland. Som idag när jag åkte bort till Tåkerns östra sida och området där vid Naturum. Jag trodde (tyvärr) i min enfald att eftersom det är en sån otroligt gråmulen och vädermässigt tråkig dag kommer naturen vara lugn, rogivande med kanske inte så mycket folk därute.

Tji fick jag.

Det var stökiga familjer, skrikande barn och folk som uppenbarligen inte vet hur man beter sig, bara har sig själva i åtanke och högljutt skrämmer bort allt eventuellt naturliv i området. Ingen förälder tycks ha förmåga att påpeka för sina barn att man inte behöver kasta saker omkring sig och avgrundsvråla rakt ut när man är där bland andra.

Men jag såg en fin ekorre som jag inte hann att fotografera.

 

Fin natur, jobbiga människor

Efter arbetsdagen, innan kvällen slog till, gick jag ner till den lokala puben för att möta upp med Olly och ta en liten efter-jobbet-öl (två) och sen när vi hade suttit där i ungefär två timmar gick jag hem och sjönk ner i soffan.

Äntligen fredag (igen) och jag har längtat helg eftersom det är skönare än vardag. Idag som vanligt hemma vid köksbordet med en paus för lunch nere på krogen bredvid. Sen tillbaka för att avsluta arbetsveckan.

Det tråkiga gråvädret fortsätter att visa sig från sin allra sämsta sida. Men för en kort sekund, när den osynliga solen var på väg ner bakom molnen, såg jag faktiskt en svag liten solstrimma som letade sig fram. Den försvann lika snabbt som den dök upp.

Ovanför är en bild från en solig skogspromenad, en fin dag i maj.

Ännu en dag där vädret är gråare än grått. Jag åker till jobbet och suckar sorgsamt när jag hör nyheterna. Istället sätter jag på musik eftersom jag inte längre orkar höra mer om allt jävla skit och elände i världen. Jag är mätt på nyheter och jag är mätt på människor som slår ihjäl varandra istället för att hitta en gemensam framtid. Världen är upp och ner och tyvärr är det en nedåtgående spiral som inte ser ut att vända åt rätt håll.

Men jobbet gick bra. Det var möte, vi lunchade, det jobbades och vi fikade. På väg till bilen tittade jag på kyrktornet och tänkte ännu en gång ”skönt att jag inte behöver jobba däruppe” och sen åkte jag hem genom ett disigt östergötland.

Efter jobbet åkte jag till ett stort möbelvaruhus för att köpa belysning som jag har tänkt att köpa ganska länge. Sån där soft bokhyllebelysning för mer mys i den lilla lyan. Så jag tog omvägen hem. Omaket att åka in där i affärsområdet bland alla andra som tänkt samma tanke. Sen står jag där, letar och hittar inte alla delar som behövs för att sen få reda från personalen att det som behövs inte finns på plats förrän nästa vecka.

Så jag åkte hem tomhänt.

Ovanför syns ett kort ögonblick från sommarens besök på Louisiana. En bild på en snubbe som kollade på sin telefon istället för det som hände runtomkring.

Jag började dagen med att sitta i en soffa hos bilverkstan under tiden de bytte mina däck från sommar till vintervarianten. Egentligen är det kanske lite tidigt, men jag bokade häromveckan när första frosten kom och tänkte att kommer det så kommer det, det är lika bra att vara förberedd.

Som jag inte var den gången när jag åkte hem med sommardäck genom en snöstorm. Det gick väldigt långsamt och var direkt obehagligt.

När verksta’n var klara med däcken åkte jag in till jobbet och gjorde allt det där jag brukar göra på jobbet. Sen åkte jag hem igen.

Förmiddagen försvann med småfixande av saker. Webbgrejer bland annat. Som drar ut på tiden eftersom jag tvingas vänta på andra som är … inte så snabba som jag vill. På lunchen stekte jag på lite pytt i panna och ett ägg. Sån där färdig man köper på påse. Den är till och med ganska god om man kryddar till den lite.

Sen fortsatte dagen och den gick … trögt. Det är ännu en sån där måndag där det är väldigt mycket måndag. Trots mitt på dagen fick jag tända upp lamporna hemma. Artificiellt ljus är väl bättre än grådunkel antar jag.

Tidsomställningen stökar till det. Den onödiga som vi bara borde sluta med. Hela dagen har känts senare än den är. En timme i alla fall. Men dagen tog slut och då gick jag en omväg (bensträckarpromenad) till affären för att handla. Bröd och mjölk till exempel. Det var redan mörkt ute trots att klockan inte ens hunnit bli fem.

Gah! Den här årstiden och det här jävla gråvädret är verkligen otroligt tröttsamt. Humöret sjunker som en sten och den där allmänna tröttheten inombords liksom bara växer. Vinterhalvåret är verkligen inte min tid på året – och då har det ens knappt börjat än.

Det varnades i helgen för snöoväder idag och eftersom jag inte får mina vinterdäck förrän i morgon bitti tänkte jag att jag jobbar hemma idag. Döm om min förvåning när det ser ut att bli 9° C och regn istället. Snöovädret går tydligen (långt) norrut och det verkar som att meteorologerna har stora problem med att sätta sina prognoser.

Här ovanför är en bild från i våras, när både väder, humör och känsla var ungefär raka motsatsen till idag.

Oj vad väldigt mycket söndag det var idag. Med en känsla av total lättja och en göra-ingenting-speciellt-dag. Fikat har jag självklart gjort. Tre koppar stora kaffe senare kände jag mig nästan lite ”stirrig” i kroppen och då blev det den vanliga strosen efter. ”Friskt ute” är ordet idag igen. Men det regnar inte i alla fall (för tillfället). Det är ju positivt.

Det blev en eftermiddagspromenad. Frisk luft. Vindstilla för en gångs skull även om det där irriterande mikrodugget hänger kvar i luften och gör hela världen blöt och gråare än grå.

Nu ska jag vara lat.