Isländsk humor och allvar, Georgiskt och Nans beroende
Största delen på Louisiana var utställningen med isländske Ragnar Kjartanssons retrospektiva ”Epic waste of Love and Understanding”. Humor blandat med allvar och en riktigt kul upplevelse.
En av salarna är täckta av porträtt som målades under Biennalen i Venedig. En varje dag och det blir som en serie i lätt förfall. Utställningen är fylld med målningar blandas med filmer och installationer som blandas med performances och det är kul, det är allvar och det är omslutande och bra.
Videoinstallationen ”The Visitors” är en omslutande upplevelse på nio skärmar där Kjartansson och hans vänner uppträder ensamma i var sitt rum i en förfallen herrgård. Det är snyggt och vemodigt på samma gång.
Sen vandrar jag vidare och får se Georgiske Niko Pirosmani som jag tyckte var ganska ospännande och hamnar sen framför fotografen och aktivisten Nan Goldins ”Memory Lost” – ett 24 minuter långt bildspel med ljud som både är poetiskt och sorgligt. Där blir jag också arg och morrar surt åt några besökare bakom mig – en mamma och hennes två tonårsbarn – ”Could you please shut the fuck up so we others can listen”. Då gick de istället. Bra det.
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.