Jag lät twittrandet vara kvar och startade om mig själv. Jag slänger ibland iväg korta meningar (max 140 tecken) som (om man vill) kan låta som något väldigt pretentiöst. Allt självklart beroende på hur man läser. Man kan ju till exempel välja att läsa de där meningarna med någon slags glimt i ögonvrån och ett fniss på läppen. Det skulle i alla fall jag göra.
Läs andra bloggar om twitter, twittra, twittrande, meningar, 140 tecken, pretentiös, ironi, glimten i ögat, fniss, läsa, läpp
Man kan ju lugnt säga att mina morgonrutiner verkligen går på rutin och för att inte glömma det som ska med till jobbet måste jag skriva en lapp. Annars gör jag som jag brukar och vad som nu eventuellt ska med glöms bort. Till exempel om jag kanske har mat som jag tänkt att ta med mig, en sak eller en människa.
Idag kom jag på att jag hade mat i frysen som jag tänkte ta med mig, men hade jag inte sett lappen; ”T ska med till Lkpg”, så hade jag troligen glömt bort henne … och hur snällt hade det varit?
Läs andra bloggar om fredag, fredagsmorgon, morgon, morgonrutiner, rutin, glömma, glömsk, lapp, mat, sak, människa
Jag ser lappen och tänker ”okej, jag fixar det där i morgon” sen kommer morgondagen och jag ser lappen och tänker ”okej, jag fixar det där i morgon” sen kommer morgondagen och jag ser lappen och tänker ”okej, jag fixar det där i morgon” sen kommer morgondagen och jag ser lappen och tänker ”okej, jag fixar det där i morgon” sen kommer morgondagen…
Läs andra bloggar om evighetsmaskin, perpetuum mobile, fixa, morgondag, lapp
Jag hittar en lapp i skjortans bröstficka. En söndertvättad i trasiga smulor. När jag skriver lappar och lägger dem i fickan sådär brukar det vara något viktigt som jag måste komma ihåg. Kanske en smart tanke (eh). Kanske något jag skulle göra, köpa eller säga till någon. Något var det i alla fall – som jag inte fick glömma.
Det är borta nu. Jag undrar vad det var.
Läs andra bloggar om lapp, skjorta, ficka, trasig, tvättad, smulor, kom ihåg, minne, glömma