Jag vet inte om det var att jag sov som en liten gris hela helgen eller om det var något annat som spökade, men sömnen ville inte alls komma till mig i natt. Så när det var dags att gå upp kände jag mig lite som ett vrak. En dusch och lite frukost senare så var jag ändå igång för en dag på jobbet. Som var en dag där det känns som att jag inte gjort något vettigt alls. Ungefär så som dagar känns ibland.

Det här är stolpar, del 39.

Jag åkte och handlade. En vattenslang. Så att jag kan vattna mina växter på terrassen och spola av allt äckligt jävla fågelbajs som fågelkräken har en tendens att släppa därute. På vägen hem åkte jag över slättens krokiga småvägar och det var värsta fina vyerna därute på landet.

Jag tror det här är stolpar, del 37.

Morgonen kändes nästan trevlig. För ljusets skull. Att det faktiskt fanns där. Morgontröttheten hängde kvar, men en klar himmel gjorde att ljuset liksom värmde mig inombords även om solen inte hunnit upp över horisonten.

Stolparna hamnade återigen på bild. För 35:e gången.

Det ser ut som att det blåser friska vindar utanför fönstret idag. Fin blå himmel dock. Jag kanske borde pälsa på mig och gå ut en sväng. För att få lite dagsljus och frisk luft. Jag har hört att det ska vara bra.

Igår kväll var jag hemma hos Titti och Patrik och fick lite mat och ett glas vin. När jag cyklade hem var det så otroligt stjärnklart, jag tänkte att ”nu skulle jag haft med mig kameran”. När jag kom hem tog det knappt två minuter innan jag hade somnat.

Här är istället en bild jag tog häromdagen. På stolpar. Del 34 i min stolpserie.