Inlägg taggade med tro

Grön gubbe till himlen?

Jag har skrivit om Gud förut och nu är det visst dags igen för sånt här skrämmer mig! 

VDn för företaget som tillverkar övergångssignaler säger, på fullaste allvar, att handen som förut pekade på tryckknappen nu pekar upp mot himlen och betyder ”Det finns bara en väg till himlen och det är genom tron på Jesus”.

Jag betackar mig för sånt dravel.

Folk får gärna vara religiösa och tro på vad de vill, jag bryr mig inte (eh!?), men att tvinga på andra människor sin tro genom att lägga värderingar och symbolik på en peksymbol tycker jag är direkt otäckt. Sen fortsätter VDn i intervjun med ”Alla människor behöver budskapet om Jesus.” och avslutar med ”Jesus är det bästa som kan hända dig … det är säkert

 Nej, jag skulle inte tro det!

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svammel om Gud och sånt.

Jag såg ute i bloggosfären att det fanns folk som hade frågat sig hur Gud kunde tillåta att den där stackars flickan blev mördad. Men till de som ställer sig den frågan säger jag: Gud hade ingenting med saken att göra!

Intelligenta människor borde inte kunna tro på Gud. Att tro på en sådan, i vilken form det nu må vara, är nämligen bortom all logik. Gud, för de som inte visste det, skapades av en liten grupp människor för att styra och skrämma folket till lydnad.

– Så du menar alltså att Jesus aldrig har funnits?
Det sa jag inte. Jag tror att Jesus har funnits och jag tror att han var en duktig medicinman och en agitator av stora mått. Men någon Guds son var han inte.

Det hela (inte för att det riktigt har med saken att göra) är lite som den där skolan som ville att kreationismen skulle läras ut som ett alternativ till evolutionen. De fick dock lägga ner de idéerna efter det här briljanta förslaget (läs mer här).

Läs andra bloggar om de här sakerna: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dö för sin sak

Jag stod och pratade med kollega Lena litegrann om den här gamla bilden på Thích Quảng Đức, den buddistiske munken som den 11 juni 1963 satte sig i en gatukorsning i Saigon och tände eld på sig själv i protest mot förföljelsen och förtrycket av buddister i Vietnam.

Vad är det som får en människa att ta steget, att gå så långt, att tro på sin sak så starkt att man tänder eld på sig själv? Hur kan man ha den viljestyrkan, kraften, att stå emot den enorma smärtan som det måste ha varit att sitta kvar när ens kropp börjar brinna?

Jag kan inte förstå det.

Hans protest ledde sent omsider till en förändring. Läs mer på Wikipedia

Andra bloggar om: , , , , och