Idag kom mina filmer som jag beställde i söndags … och som jag i princip inte vet någonting om. Men The squid and the whale har ju rosats, likaså Det levande slottet (och jag gillade ju Spirited Away). Chumscrubber däremot har jag ingen aning om vad det är, men den har fått bra kritik och ser man trailern verkar den kul.

Jag trillade över en sån där fin liten filmtitelsöversättning. Jag skulle kolla upp filmen ”Painkiller” för att se vad det var för något, men tji fick jag, för inte kunde jag hitta den … och det var ju inte så konstigt eftersom filmbolaget i Sverige valt att byta originaltiteln ”Chumscrubber” till just ”Painkiller”.

En gammal klassiker är ju annars filmen ”Swingers” som i Sverige fick den något märkliga titeln ”Ursäkta var är brudarna” … eller alla Goldie Hawns filmer som översattes till ”Tjejen som…” fast filmerna inte hade någonting med varandra att göra annat än att Goldie var med. Det finns många fler märkliga exempel. Efter att Anthony Hopkins hade gjort ”När lammen tystnar” så fick ”Spotswood” heta ”När toffelfabriken tystnar”. ”My blue heaven” översattes till ”Hur jag lärde en FBI-agent att dansa marengo” … ”Jay and Silent Bob strike back” fick den fina titeln ”Stjärnor utan hjärnor”.

Med skyhöga förväntningar har jag väntat på att få se Darren Aronofsky’s senaste film ”The Fountain” och så äntligen blev det av och den var inte alls vad jag hade väntat mig. Jag har fortfarande ”Requiem for a dream” i mitt minne (det är ju ändå en av mina favoritfilmer) men den här är något helt annat. I början kopplar det inte alls. De första tio minutrarna sitter jag som ett frågetecken, men sen faller bitarna på plats och ack så vackert och en gnutta pretentiöst det är. Men det gör ingenting, det är en bra film ändå.

…Och förresten, Clint Mansell har gjort ett strålande jobb, som vanligt.

Zodiac. David Finchers filmer är alltid intressanta (Se7en, The Game, Fight Club) och efter magplasket Panic Room så borde den här vara bra eftersom han återvänder med en seriemördar-historia (based on a true story). Premiär 18 maj.

Sunshine är nog kul. Det verkar vara en riktig sån där domedagsfilm och det var ju ett tag sedan man fick se en sån. Danny Boyle regisserar. Premiär den 20 april.

28 Weeks Later är uppföljaren till … ta-dah! … 28 days later. Det är väl en slags domedagsfilm det här också, fast med virussmittade geggiga zombieliknande människor. Danny Boyle är inblandad här också, fast som producent. Regisserar gör en för mig okänd Juan Carlos Fresnadillo. Premiär i USA i maj.

Så har jag äntligen sett filmen ”The Science of sleep” av Michel Gondry (han som gjorde Eternal sunshine of a spotless mind och innan det en massa fina musikvideos). Huvudrollerna Stephane och Stephanie spelas av Gael García Bernal och Charlotte Gainsbourg. Den handlar om Stephane som lever i sin egen lilla drömvärld som han har svårt att hålla isär från den riktiga världen. Jag har suttit med ett leende på läpparna i en timma och fyrtiosex minuter. Vilken härlig film.

French & Saunders är ett av mina favoritkomikerpar. En del av alla de saker de gjort är hysteriskt roliga … och filmparodier blir inte bättre än såhär; French & Saunders ”The making of the filming of the making of Titanic”. Vissa sekvenser är så fantastiskt roliga att jag kiknar av skratt. En modern klassiker.

Del två hittar du här. Del tre kan du kolla om du klickar här och del fyra får du här.

Har just sett filmen Blood Diamond och det var en blodig historia … och det verkar vara en trend för tillfället i amerikanska filmer. Blod. Mycket blod (jag tänker bland annat på Departed och Apocalypto). Förresten har Leonardo DiCaprio gått från klarhet till klarhet i sina senaste filmer. Och filmen då? Jo, den var helt okej, en svag fyra kanske (på en femgradig skala). Nu längtar jag efter att få se Darren Aronofskys nya film The Fountain.