En lätt irriterande dag. Lite för mycket möten. Non stop. Från det ena direkt in i nästa. Så jag har inte fått ett endaste dugg gjort idag. Det känns så i alla fall. Istället rann både dag och tid iväg så att jag stängde igen datorn senare än vanligt. Morgondagen kommer bli likadan. Hela dagen är inbokad med ett maratonmöte och jag känner att jag egentligen inte alls har tid med det.

När jag väl stängde igen jobbdatorn för dagen tog jag på mig regnrocken, fällde upp paraplyet och gick en bensträckarpromenad i regnet.

Oj vilken stillasittande dag. Alldeles för mycket. Först en förmiddag där jag knappt rörde en fena (annat än händer och fingrar på datorn). Möjligen blev det något toabesök också. Men stilla. Sen lunch och jag passade på att ta en kort promenad i solskenet. Sen fortsatte eftermiddagen på samma sätt som förmiddagen. Jag var så inne i det jag höll på med att jag helt glömde bort att ta paus eller sträcka lite på mig. Pauser har jag i och för sig varit dålig på under de veckor jag suttit hemma och jobbat.

Det är inte bra. Men de naturliga pauserna blir inte av när man sitter i sin ensamhet hemma. Inte för mig i alla fall. Så vid halv fem reste jag mig upp och tog en timmes rask promenad. Det är som sommar ute och det är strålande solsken och det är alldeles varmt och härligt. Otippat varmt. Jag gillar’t.

Jo’rå, hemmajobbandet fungerar bra även om jag tycker att det är tråkigt. Idag fick vi rekommendationen att fortsätta att göra det i två veckor till. Fördelen är ju att jag sparar både tid och pengar på pendlingen varje dag. Nackdelen är att jag saknar enkelheten i att vara på kontoret och den där sociala biten med mina kollegor (som jag tycker om att jobba med).

Nåja.

När arbetsdagen tog slut gick jag återigen på en rask promenad. Strålande solsken, klarblå himmel och en riktigt skön vårvärme i luften. Tänk om våren faktiskt är här på riktigt nu?

Det dök upp ett mail upp från jobbet: ”På grund av smittorisk i samband med Corona rekommenderas alla att i möjligaste mån arbeta hemifrån de kommande två veckorna…”.

Så jag åkte till kontoret och satte mig och jobbade som vanligt. Idag alltså. Eftersom jag ändå var tvungen att hämta min jobbdator och mina jobbgrejer … och när jag ändå var på plats kunde jag lika gärna stanna – eftersom jag var helt ensam på kontoret. Tills min kollega kom för att göra samma sak.

Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och plocka med mig alla grejer hem. F-n, jag tycker att det är svintråkigt och får lappsjuka av det. Jag gillar att ha mina kollegor omkring mig. Framförallt är det väldigt mycket enklare i det vardagliga arbetet.

 
Bilden: En hare som jag mötte häromdagen. Han sprang iväg när jag sa hej.

Dagen slutade med frustration över ett projekt med många inblandade. Språkliga förbistringar och kulturella skillnader mellan länder och kollegor och plötsligt sitter man där och får bita sig i tungan litegrann. Som det kan vara. Men ”stökiga” projekt är irriterande.

Sen kommer jag hem, äter kvällsmat och tar det lugnt.

Tidig måndagmorgon och iväg på motorvägen och ner till Växjö. För att besöka huvudkontor och ha möte med kollegor. Det är en dag i konferensrum för att förbereda morgondagen och sen blir det kväll. Då går jag och min danske kollega Lynge och äter mat. Lång dag gör mig seg, så jag går till mitt hotellrum och somnar.