Mätt är jag. Dagens lunch blev en nummer 16 från det vietnamesiska take-away-stället; kycklingspett med ris och jordnötssås. Till det mineralvatten. Gott var det och nu väntar jag på att paltkoman ska slå till med full kraft. Som den brukar när jag har ätit lite för mycket i förhållande till min egentliga hunger.

Nu efter lunch och fredag. Det känns bra.

Läs andra bloggar om dagens lunch, vietnamesisk, take-away, kycklingspett, ris, jordnötssås, mineralvatten, paltkoma, hunger, lunch, fredag

Det blev en färdiglunch från den lilla närbutiken två minuter från kontoret. En lunch som känns tragisk när jag ser den framför mig; små köttbullar med ”fluffigt” potatismos, sås, lingon och (äckliga) gröna ärtor i en papplåda som man värmer i en microvågsugn.

Att det skulle se sådär fint och trevligt ut som det gör på förpackningen kan man ju förstå att det inte gör, men när man plockar ut maten ur micron har allt flutit ihop till en enda formlös röra och det hela ser sorgligt ut. Köttbullarna ligger som oformliga klumpar utspridda lite här och där på papperstallriken och resten av innehållet liknar mest en platt geggamoja. Potatismoset ska enligt texten på förpackningen vara ”fluffigt”

Jo’rå … tjena och go’natt.

Smakmässigt lämnar det också en hel del att önska: Köttbullarna smakar inte speciellt mycket, potatismoset är långt ifrån fluffigt och resten är en enda smakförvirrande röra. Det känns torftigt och det är enbart för att stilla hungern, ingenting annat. Det finns ingen finess i de där färdigrätterna – som jag av ren lättja ibland köper eftersom det tar tre minuter extra att gå till närmaste restaurang … eller för att jag i princip alltid glömmer att ta med mig eventuella rester från gårdagskvällens goda och hemlagade mat.

Jag får helt enkelt skylla mig själv.

Läs andra bloggar om dagens lunch, färdigrätt, jobb, lunch, tragisk, köttbullar, potatismos, sås, lingon, gröna ärtor, papplåda, microvågsugn, röra, sorgligt, papperstallrik, geggamoja, torftigt, finess, färdigrätter, rester, hemlagat, god

Det blev en 37:a till lunch; Wokade nudlar med kyckling och lite grönsaker. Det ser direkt ospännande ut, men när man äter det är det väldigt gott … ända tills man är klar då man (jag) känner sig lätt äcklad. Flottigt är ordet. Flottigt.

Oh no, jag fick just ett mail från pennaffären att det kommer att ta ungefär två veckor innan jag får min reservoarenna. Buhuu. Det är som det sägs; den som väntar på något gott får vänta alldeles för länge.

Läs andra bloggar om Dagens lunch, wokade nudlar, kyckling, grönsaker, ospännande, äta, gott, äcklad, flottigt

Efter en fullmatad dag är jag trötters pôjk. På vägen hem stannar jag på ett par ställen och kollar in brevlådor till en grej vi håller på med på jobbet. ”En sån bild kanske kan fungera” tänker jag och knäpper ett par bilder innan jag hoppar in i bilen igen och fortsätter hemåt.

Sen köper jag en mig en kebab eftersom jag inte orkar fixa någon annan mat idag. Först smakar den alldeles utmärkt och gott, men när mättnadskänslan kommer krypande efter att jag ätit ungefär hälften känner jag mig lite lätt äcklad.

Läs andra bloggar om arbete, jobb, stanna, brevlådor, foto, plåta, bild, knäppa, bil, hem, kebab, mat, utmärkt, gott, mättnadskänsla, äcklad