Musik
Polarpriset 2017 – Goddag yxskaft!
Så jag såg att Sting får Polarpriset. Jag tycker att det är skitkonstigt. Ungefär som när man läser den märkliga motiveringen – ett ordbajseri om ingenting och som inte handlar något speciellt om hans musik. Jag trodde att Polarpriset försökte sig på att bli som ett Nobelpris för musik. Ha! Men uppenbarligen inte.
”Som barn gav sig hans tankar och drömmar ut på lika långa resor som stadens fartyg”
Utdrag från motiveringen, som kan läsas här.
Jag har inget emot Sting. Jag tycker till och med att några av hans (och The Police) låtar är ganska bra. Men om Polarpriset på något sätt ska premiera innovatörerna och inspiratörerna. Då tycker jag att de är ute och cyklar. För där är inte och har Sting aldrig varit.
Den andre pristagaren – jazzmusikern Wayne Shorter – är jag däremot inte speciellt bekant med och kan därför inte yttra mig om.
Bild av Eric Ryan Anderson, hämtad från Polar Music Prize. Läs andra bloggar om polarpriset, polar music prize, Sting, Wayne Shorter
Without losing a piece of me
How do I get to heaven?
Idag är det unge herr Troye Sivan som hälsar på igen och får stå för måndagslåten. Den här gången med sin ”Heaven” där även Betty Who sjunger några rader.
Läs andra bloggar om Troye Sivan, Heaven, Måndagslåten, dagens låt
Only now do I see the big picture
But I swear that these scars are fine
Idag är det Dominic Major, Hannah Reid och Dan Rothman som ännu en gång hälsar på med sitt London Grammar och torsdagslåten (som de råkade vara även för för en månad sedan) är deras alldeles purfärska ”Big Picture”.
Bild från videon. Läs andra bloggar om London Grammar, Big picture, torsdagslåten, Dagens låt, musikvido
I put my faith in a digital world
Where they’ve given me eyes without a face
Jag hade glömt bort Jamiroquai litegrann. Igår påminndes jag dock när titelspåret till kommande albumet dök upp på YouTube. Nya låten låter lite … hmm, off (?) … men jag gillar! Det svänger och påminner mig om flera låtar samtidigt. Fast jag kan inte sätta fingret på vilka det är.
Så, upp med volymen så dansar vi loss till lördagslåten!
Bild ovan från videon. Läs andra bloggar om Jamiroquai, Automaton, album, video, lördagslåten, dagenslåt, dansa
Fredagens lilla pianoplink
Att något som förefaller låta enkelt och egentligen bara verkar vara en upprepning av toner som staplas på varandra ändå kan vara väldigt vackert. Det påminner mig på något litet sätt om Arvo Pärts geniala ”Spiegel im spiegel” (det där med upprepning alltså). Idag är det alltså isländske Ólafur Arnalds som låter med sin ”Doria” från i somras och hans ”Island Songs”
Bild från videon. Läs andra bloggar om dagens låt, fredagslåten, Olafur Arnalds, Doria, Arvo Pärt, Spiegel im Spiegel
There’s a world we choose
and a friend we lose
Musiktorsdag. Musikdag är det i och för sig varje dag. Idag är det återigen de gamla favoriterna i Aquilo som hälsar på. De släpper sitt debutalbum i slutet på månaden och jag är nyfiken på hur det låter. Dagens låt är en nerstrippad liveversion av deras ”You won’t know where you stand” från deras kommande ”Silhouettes”
Dagens bild högst upp i det här inlägget är en annan version av stjärnhimlen med Orion som jag tog en kväll för ett tag sedan.
Läs andra bloggar om Dagens låt, musiktorsdag, torsdagslåten, Aquilo, You wont know where you stand, Silhouettes, Foto, bild, stjärnor, natthimmel, nattfoto, Orion
If you’re ready, heart is open
I’ll be waiting, come find me
Idag är det engelska gossarna Cameron Edwards och Joe Lenzie som med deras band Sigma står för musiken. Sjunger är det Birdy som gör och i videon, som är regisserad av Christopher Sims, ser vi Millie Bobby Brown som vi sett som ”Eleven” i serien Stranger Things. Dagens låt denna lördag heter ”Find me”.
Bild från videon
But all that is left is my perspective,
broken and so left behind again
Idag är det den engelska gruppen London Grammar med sångerskan Hannah Reid i spetsen som står för torsdagens musik. Det är alltså deras senaste och fantastiskt fina ”Rooting for you” som låter i mina lurar.
It’s not hard for me to see
Just how forgotten these days can be
Såhär på årets första dag, som mestadels och mycket lättjefullt har spenderats i soffan, så är det de nordengelska gossarna i Aquilo som är tillbaka. Årets soundtrack börjar med en smäktande ballad och 2017 års första låt här i bloggen är alltså ”So close to magic”.
Bild: Urklipp från videon. Läs andra bloggar om Dagens låt, Aquilo, So close to magic, musik
Hanging on to hope
when there is no hope to speak of
Artister från min barn- och ungdomstid verkar försvinna en efter en i år. David Bowie, Prince, Leonard Cohen, Pete Burns och nu George Michael. Jag har egentligen inte någon speciellt stor relation till George Michael, men han har varit en del av soundtracket till min uppväxt. Wham var enorma när jag var barn och jag tyckte hans ”Listen without prejudice” var otroligt bra när den kom. Dagens låt är därför ”Praying for time”, som känns mer aktuell idag än när den kom.
Läs andra bloggar om George Michael, David Bowie, Prince, Leonard Cohen, Pete Burns, Wham, Praying for time, Dagens låt