Musik
Only now do I see the big picture
But I swear that these scars are fine
Idag är det Dominic Major, Hannah Reid och Dan Rothman som ännu en gång hälsar på med sitt London Grammar och torsdagslåten (som de råkade vara även för för en månad sedan) är deras alldeles purfärska ”Big Picture”.
Bild från videon. Läs andra bloggar om London Grammar, Big picture, torsdagslåten, Dagens låt, musikvido
I put my faith in a digital world
Where they’ve given me eyes without a face
Jag hade glömt bort Jamiroquai litegrann. Igår påminndes jag dock när titelspåret till kommande albumet dök upp på YouTube. Nya låten låter lite … hmm, off (?) … men jag gillar! Det svänger och påminner mig om flera låtar samtidigt. Fast jag kan inte sätta fingret på vilka det är.
Så, upp med volymen så dansar vi loss till lördagslåten!
Bild ovan från videon. Läs andra bloggar om Jamiroquai, Automaton, album, video, lördagslåten, dagenslåt, dansa
Fredagens lilla pianoplink
Att något som förefaller låta enkelt och egentligen bara verkar vara en upprepning av toner som staplas på varandra ändå kan vara väldigt vackert. Det påminner mig på något litet sätt om Arvo Pärts geniala ”Spiegel im spiegel” (det där med upprepning alltså). Idag är det alltså isländske Ólafur Arnalds som låter med sin ”Doria” från i somras och hans ”Island Songs”
Bild från videon. Läs andra bloggar om dagens låt, fredagslåten, Olafur Arnalds, Doria, Arvo Pärt, Spiegel im Spiegel
There’s a world we choose
and a friend we lose
Musiktorsdag. Musikdag är det i och för sig varje dag. Idag är det återigen de gamla favoriterna i Aquilo som hälsar på. De släpper sitt debutalbum i slutet på månaden och jag är nyfiken på hur det låter. Dagens låt är en nerstrippad liveversion av deras ”You won’t know where you stand” från deras kommande ”Silhouettes”
Dagens bild högst upp i det här inlägget är en annan version av stjärnhimlen med Orion som jag tog en kväll för ett tag sedan.
Läs andra bloggar om Dagens låt, musiktorsdag, torsdagslåten, Aquilo, You wont know where you stand, Silhouettes, Foto, bild, stjärnor, natthimmel, nattfoto, Orion
If you’re ready, heart is open
I’ll be waiting, come find me
Idag är det engelska gossarna Cameron Edwards och Joe Lenzie som med deras band Sigma står för musiken. Sjunger är det Birdy som gör och i videon, som är regisserad av Christopher Sims, ser vi Millie Bobby Brown som vi sett som ”Eleven” i serien Stranger Things. Dagens låt denna lördag heter ”Find me”.
Bild från videon
But all that is left is my perspective,
broken and so left behind again
Idag är det den engelska gruppen London Grammar med sångerskan Hannah Reid i spetsen som står för torsdagens musik. Det är alltså deras senaste och fantastiskt fina ”Rooting for you” som låter i mina lurar.
It’s not hard for me to see
Just how forgotten these days can be
Såhär på årets första dag, som mestadels och mycket lättjefullt har spenderats i soffan, så är det de nordengelska gossarna i Aquilo som är tillbaka. Årets soundtrack börjar med en smäktande ballad och 2017 års första låt här i bloggen är alltså ”So close to magic”.
Bild: Urklipp från videon. Läs andra bloggar om Dagens låt, Aquilo, So close to magic, musik
Hanging on to hope
when there is no hope to speak of
Artister från min barn- och ungdomstid verkar försvinna en efter en i år. David Bowie, Prince, Leonard Cohen, Pete Burns och nu George Michael. Jag har egentligen inte någon speciellt stor relation till George Michael, men han har varit en del av soundtracket till min uppväxt. Wham var enorma när jag var barn och jag tyckte hans ”Listen without prejudice” var otroligt bra när den kom. Dagens låt är därför ”Praying for time”, som känns mer aktuell idag än när den kom.
Läs andra bloggar om George Michael, David Bowie, Prince, Leonard Cohen, Pete Burns, Wham, Praying for time, Dagens låt
Årets bästa lista:
Film, TV och musik
Jag har betygsatt 175 filmer på imdb i år. Jag gissar att 150 av dem är såna jag faktiskt sett (de andra är gamla filmer som jag betygsatt i efterhand). Generellt tycker jag nog att det har varit ett ganska mediokert filmår. Ingen av de filmer jag har sett har stått ut och varit sådär bra att jag wow:ats. Yorgos Lanthimos ”The Lobster” med träbocken Colin Farrell var väldigt underhållande. The Road Within (egentligen från 2014) var bra och The Martian var också helt okej.
Några av årets intressanta filmer ligger fortfarande dock kvar på min att-se-lista. Arrival till exempel som jag fortfarande inte hunnit se.
Jag vet inte om jag ska kalla den ett ”guilty pleasure” eller om jag bara ska låta det vara för att det är en oerhört snygg låt. Men årets mest spelade i min musikspelare är Zayn och hans ”It’s you”.
Avsnitt fem i den fjärde säsongen av den australiska serien Please like me slog till som en smäll. Andra halvan av avsnittet är vansinnigt smärtsamt att se och sällan har så många tårar trillat så mycket över kinden.
Årets magplask var däremot ”Mad Max: Fury road”. Sicken jävla smörja. Jag tror folk så gärna ville att den skulle vara bra att de inte såg vilken jäkla skit till smörja det var.
Norska drama-serien SKAM om kidsen på Hartvig Nissen Videregående skole i Oslo. Det är charmigt, mysigt, härligt och lite ledsamt. Som en del av serien, om man följer den på norska P3s sida, får vi även se SMS och instagram-bilder mellan avsnitten. Jag föll som en fura och drog igenom alla avsnitt och säsonger på bara några dagar. Där och då kom jag på mig själv att sitta och le mest hela tiden och plötsligt vill jag prata norska och det är kjempefint.
Nei, jeg kødder ikke!
Jag trodde när det kom att Avalanches album ”Wildflower” skulle hamna högt bland årets bästa, men det albumet tröttnade man på väldigt snabbt. Det var liksom samma sak en gång till, men jag älskade det i säkert en hel vecka. Årets mest lyssnade och bästa album är istället Frank Oceans fantastiska ”Blonde” som har rullat hårt hela hösten. Speciellt favoriten ”Self Control” som gått dubbelt upp.
Sommarens ”Stranger Things” var en fantastisk liten serie och American Crime likaså. Andra säsongen av ”Mr Robot” var nästan lika bra som den första. Låtarna ”Home Alone” med Ansel Elgort, ”Magnetised” med Tom Odell, ”Gimme the Love” med Jake Bugg och franska Christine and the Queens ”Tilted” spelades också väldigt mycket.
Bilderna från film och TV från the internetz. Läs andra bloggar om Årslista, topplista, årets bästa, 2016, Film, Musik, TV, The Lobster, The Road Within, The Martian, Colin Farell, Guilty pleasure, Zayn, It’s you, Please like me, magplask, Mad Max, Fury road, SKAM, Hartvig Nissen, Oslo, norska, Avalanches, Wildflower, Frank Ocean, Blonde, Self Control
I take every second of every minute
Long as you’re in it, you know I’m winning
Den är ganska cheezy egentligen, men det är också en väldigt bra köra-bil-och-skråla-med-låt som nu har rullat i mina bilhögtalare den senaste tiden. Idag är det alltså engelske Olly Murs och hans ”Years and years” som låter.
Bild från videon