Tröttheten är svår och ögonen vill knappt öppna sig. Kvart över sju ringer telefonen, det är Niklas. ”Vad vill du” muttrar jag i telefonen. Jag hatar telefonsamtal på morgonen, speciellt när jag inte har hunnit vakna ordentligt. ”Jag skulle bara kolla så att du inte hade glömt bort mig” svarar han. Han ska till Linköping och få skjuts av mig. Jag morrar tillbaka ”Varför ringer du för … nu lägger du på, så ringer jag om en stund”.
En liten stund senare har jag vaknat lite mer, morgonhumöret har lagt sig en aning. Jag har hunnit dricka ett glas juice, packat ihop mina saker och är på väg till bilen. Då ringer jag; ”Nu är jag på väg till bilen, jag kommer förbi dig om några minuter”.
Förutom att fartkamerorna gör att en del dumpuckon ligger och kör 20 km/h under hastighetsgränsen så är det inte det som det handlar om. De räddar heller inte liv, allt som sägs om det är rena gissningar. Vad det egentligen handlar om är att fartkamerorna drar in miljoners med pengar varje år.
Läs mer om skiten på: Aftonbladet, DN, SR och SvD
Andra bloggar om: fartkamera, hastighetsgräns, hastighetsövervakning, rädda liv, pengar
Idag skulle jag behövt den där bazookan som jag vill ha fastmonterad på bilen. Jävla söndagsbilist. Jävla idiot. Står det 90 på skylten kan du väl hålla dig där omkring. Du behöver inte ligga under 70. Du behöver inte bromsa så fort du får möte. Du behöver inte blockera vägen så att det knappt går att köra om. Du behöver inte vara ute på vägen med din fula jävla bil överhuvud taget. Inte nog med det, jag har ont i huvudet också.
Jag såg det i morse och på lunchen ringde Oscar och varnade mig. Men sen, på vägen hem, av gammal vana, åkte jag ut på motorvägen. Det skulle jag inte ha gjort. Verkligen inte … och precis efter den sista chansen att ta en annan väg så kom jag på det … Helvete! Skit också. F-n. Ett par minuter senare blev det stopp. Bilkö. Lång bilkö. E4:an söderut stod periodvis helt still. Ett vägarbete blockerade och vägen hem som i vanliga fall tar ungefär 35 minuter, tog i dag en timma och tjugo minuter.
Man ska tydligen inte få handla kläder såhär års. Inte snygga kläder i alla fall. Efter jobbet sprang jag runt i några butiker och allt som jag kunde hitta … eller snarare som fanns … var fula rea-kläder. Det var tydligen ingen som ville ha dem förut, så nu måste de reas ut och som det såg ut, vill nog ingen ha dem nu heller.
Att ta sig hem till byn mellan fem och sju en onsdag är fullständigt hopplöst. Raggarbil efter raggarbil i långsamma karavaner på vägarna runt stan och sen cruisar de ner till hamnområdet för att visa upp sig. Ursäkta mig, men vad är det som gör att flera tusen människor samlas där nere vid slottet varenda jävla onsdag? Jag hade förstått om det var en eller ett par gånger under sommaren, men nu är det varje onsdag, hela sommaren … för femte året i rad.
Just det, det var ju jeans och sneakers jag skulle ha … men det hittade jag såklart inga som föll mig i smaken. Tre t-shirts var allt jag kom hem med.
Jag trimmade ju av mig håret häromdagen och såhär kort hår har jag nu … och såhär otroligt koncentrerad är jag när jag kör bil. Men så är det kanske inte heller det bästa tillfället att knäppa kort på mig själv … hmm, jag borde raka mig … och förresten, kolla näsan, jag har en solglasögonskarv där.
Idag sitter jag och lyssnar på Rufus Wainwrights nya album ”Release the stars” som jag köpte igår och det låter bra. Svulstig pop. Jag ska ge den några lyssningar till innan jag betygsätter den (helt okej betyg i Svenskan och DN). Man vet liksom på något sätt vad man får när man lyssnar på Rufus.
Ledig fredag och då vaknade jag naturligtvis nästan som vanligt. Suck. Jag som hade hoppats på att få sova ut ordentligt. Är det Murphy och hans jävla lag som är i farten?
Ofta när jag sätter mig i bilen så vräker jag på en skiva, skruvar upp volymen och sjunger med. Jag sitter och skrålar bakom ratten som en annan dåre. Vid rödljus tittar jag i backspegeln och ser allt som oftast att personen i bilen bakom gör samma sak. I bilen är vi alla popstjärnor!
David Finchers nya film ”Zodiac” hade premiär igår och den vill jag se jättemycket. Den fick ljummet betyg i DN men väldigt bra i SvD. Kolla trailern här.
Ju mer jag läser om iPhone, desto mer vill jag ha en nu. Det är så tråkigt att vänta på något man vill ha.
Det är en fågel som har attack-bajsat på min bil. Jag gissar att det är en fågel i alla fall, för trots att det är två stora blaffor på passagerardörren, så ser det liksom likadant ut. Det är som om fågeln skitit iväg en blaffa och sen kommit tillbaka och skitit en till. Det värsta är att den ena blaffan är på listen, precis där man brukar sätta handen för att slå igen dörren och precis där råkade jag sätta handen när jag hade varit och handlat förut. Det var verkligen jätteäckligt!
Morgonen var som vanligt och när jag var klar med bestyren satte jag mig i bilen och körde iväg. Som vanligt var det några sniglar som körde alldeles för långsamt, men det flöt på ganska okej ändå. Kom till jobbet, satte på kaffet (eftersom jag var först) och satte mig sen ner och kollade e-posten och lokalblaskan. Utanför fönstret skiner solen på de små små löven på trädet utanför fönstret och det skimrar liksom som grönt guld. Jag har fortfarande känslan av fel dag. Hela veckan verkar ha varit så. Det borde vara fredag idag, men jag får visst vänta en dag till. Nu ska jag hämta kaffe och sätta igång med mitt jobb.
Det är ju inte första gången jag tjatar om det (och det lär ju inte vara den sista). Idag slogs det nog rekord i dum jävla långsamkörning. En man i en grön ful bil låg och puttrade i 40 kilometer i timman på 90-sträckan. Fyrtio! Det är för fan helt jävla makalöst. Det kan fan’ta’mej inte vara lagligt att köra så sakta. En idiot som honom är en direkt trafikfara och han borde ha stryk och sen skickas till Sibirien på straffläger och tvingas stanna för all framtid.