Jag lämnar kontoret, åker hem och det snöar så tempot i trafiken är lugnt och jag stannar på macken och tankar. En man står på platsen bredvid och gör sig klar. Innan han åker går han till automaten och väntar in kvittot och säger:
– Jadu, det är ju jävligt mysigt det här.
– Jo väldigt, svarar jag och försöker låta ironisk (inte ett dugg jävla mysigt).
– Åsso ska’re bli töväder också. Fy f-n.
– Jaså, ja då blir det blask.
– Jodu. Fy f-n, säger han och hoppar in i sin bil och åker.
– Ja, fy f-n, tänker jag.

Jag gasade på och åkte upp på motorvägen, aktiverade farthållaren och passerade västra in/avfarten till Linköping på väg hemåt. Precis därefter, när det var försent att svänga av, stannade jag bilen och stod still. Sen krypkörde jag ett par kilometer i en halvtimma innan jag passerade en lastbil som råkat få ner sitt släp i diket. Något de rapporterade om på radion precis efter jag upptäckte bilkön och stannade bilen.

Men sen kom jag hem. Även om det var en halvtimma senare än jag tänkt.

På morgnarna nu när jag åker till jobbet så ligger solen precis i det där mellanrummet mellan solskyddet och horisonten. Som gör att hur jag än gör, får den i ögonen. På ett sätt lite småjobbigt för det inverkar på synen, samtidigt tycker jag att det är ganska härligt.

Idag började jag dagen på Trafikverkets förarprovskontor för att förnya mitt körkort. Efter tre suckande försök i fotoautomaten gav jag upp med att försöka se normal ut på den nya bilden (jag antar att jag helt enkelt ser ut som en dåre). Sen signerade jag och så var allt klart.

När jag sen försökte skoja med damen där i mottagningen om hur koko jag såg ut på bilden tittade hon bara på mig utan någon som helst reaktion. Hon har väl hört det förut antar jag. Eller så ville hon bara vara artig och inte bekräfta vad jag just sagt.

Jag tog den vanliga vägen hem. Motorvägen. Trots att den är halvt avstängd i två mil så gick den ändå väldigt mycket snabbare än landsvägen jag försökte mig på igår. Man slipper ju traktorer i alla fall. Jag tänker att det kommer bli sådär tyst och trevligt att åka på den nylagda asfalten sen när de är klara.

Jag tog en annan väg hem från jobbet idag. Eftersom motorvägen ska få ny asfalt (?) så är den avdelad och långsam. Andra vägen trodde jag alltså skulle gå snabbare. Tji fick jag när en traktor behagade lägga sig långsamt framför en karavan av bilar. Så istället för 100 (som det stod på skyltarna) blev det istället ungefär 30-40 km/h. Tröttsamt. Men till slut, efter många och väldigt långsamma kilometrar, gick det att köra om och åka hem.

Så jag kanske tar motorvägen i alla fall i morgon igen. Hellre en långsam sådan än traktorfart.

Om jag varit ute och åkt helt i onödan, tryckt på alla knappar och sen tryckt på dem igen, ställt in förarplatsen, åkt en onödig omväg och liksom bara ”känt in mig” i min nya fina bil idag?

Svar ja!

Andra om ny bil, bil, Hyundai, Tucson, Hyundai Tucson, åktur, biltur

Efter jobbet (lite tidigare än vanligt), så åkte jag till grannbyn och fick äntligen hämta hem min nya bil som jag väntat på i några evigheter. Efter att själva affären var avslutad tog jag en onödig omväg hem för att köra in mig lite och sen blev det en AW på Kökets uteservering för att fira helg. Där frös jag ihjäl litegrann när solen försvann bakom hustaken.