Idag var det dags för ännu en kontroll på sjukhuset. Röntgen, Spirometri och träff med min läkare. Den här gången blev det väldigt trevliga besked. Förtjockningen som jag har på min lungsäck har tunnats ut. Röntgenbilderna visade en markant skillnad från tidigare. Åt rätt håll. Dessutom åkte spirometrikurvan en bra bit uppåt och visade att mina lungor har bättre kraft och volym än på länge.

Idag kunde hon också en sista gång konstatera att det inte är det farliga som de misstänkte där i början. Så alla mediciner, operationer och allt vad det varit fortsätter att vara på paus tills nästa kontroll – som inte blir förrän i höst.

Hurra för f-n!

Även om det gjorde ont i ögonen att vara ute i ljuset när jag gick på lunch så är det så otroligt trevligt att solen skiner att jag nästan sitter med ett leende på läpparna. Att det dessutom är fredag och skön fredagsmusik låter ur högtalarna på kontoret är ju en väldigt trevlig bonus.

Idag ringde min läkare och sa att vi fortsätter med ingenting och avvaktar hur det ser ut vid nästa röntgen framåt vårkanten i april. Det låter ju väldigt bra tycker jag eftersom jag äntligen börjat gå ner lite i vikt igen efter höstens kortisonsvullnad.

Läs andra bloggar om ögon, fredag, solsken, sol, snöblind, läkare, kortison, röntgen, vikt, kortisonsvullen

Dagen började med den ”årliga” kontrollen och det gick bra. Allt var väldigt mycket som det brukar. Jag får inte ens träffa min tandläkare. Istället är det tandsköterskan som tar ett par bilder, kollar igenom att allt är som det ska och skrapar bort lite tandsten. Sen får jag skölja och komma tillbaka om ungefär två år.

Läs andra bloggar om tandläkare, tandsköterska, kontroll, tandsten

Igår fick jag för mig att jag istället för att skicka julkort, skulle skänka pengar till min favoritorganisation. Men istället för att slentrianmässigt skicka iväg ett par hundralappar tyckte jag att det skulle vara roligare om mina facebookvänner fick vara delaktiga i hur mycket jag skulle ge (inom rimliga gränser). Så det blev ett litet inlägg, där jag för varje ”gilla” gav fem kronor.

121 stycken av mina vänner gillade (lite fjuttigt kanske, men folk kanske inte såg det och hade ju bara till lunch idag på sig) och det betyder 605 kronor. Men eftersom jag även hade tio kommentarer la jag 39,50/styck för dem så det blev 1000 kronor jämnt, som nu sitter på Läkare utan gränsers konto.

Det var ju roligt.

Pengarna går dit de behövs och det är ju mycket bättre än några gamla julkort. Och nu efteråt känns det såklart extra bra att få berätta om det. Vilket såklart det finns en tanke med.

Redan efter ett par timmar hade några hoppat på tåget och gjort samma sak, så varför inte göra det du också? Som en utmaning. Har du en slant över, skänk något litet (50 öre eller kanske en tia) för varje vän som gillar ditt egna facebookinlägg, tweet eller instagrambild och hjälp din favoritorganisation (många bäckar små). Jag gillar Läkare utan gränser, för jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb.

Läs andra bloggar om välgörenhet, läkare utan gränser, god jul

Jag pratade med min läkare igår. Jag har för tillfället en liten paus från kortisonet och allt är som det är. Den här grejen kommer aldrig att försvinna och det kommer aldrig att bli bra igen. Förhoppningsvis kommer det att stanna av och parkera sig stilla och inte göra så mycket väsen av sig. Till nästa gång ska det pratas med några andra experter och de ska försöka klura sig fram till om det går att medicinera mig på något annat sätt än med kortison.

Det är uppenbarligen ingen vanlig grej det här som jag har och det verkar inte bättre än att jag får vara lite av en försökskanin. Hur som helst så ser det inte ut som att det är malignt, det finns i alla fall inga tecken på det.

Egentligen märker jag ju inte så mycket av allting, för i det stora hela mår jag väldigt bra. Så allt det här är mest irriterande att behöva gå igenom.

Läs andra bloggar om lungsäck, läkare, medicin, kortison

Idag har jag varit på sjukhuset igen. Jag har gjort tester, lämnat prover och pratat med min läkare. Det blev precis som jag trodde om kortisonet. Jag får fortsätta lite till. I första hand fram till nästa gång jag ska dit – vilket blir runt jul någon gång. Så hurra för det, eller inte. Nåja, om nu kortisonet har effekt är det ju bara att gilla läget. Även om det är irriterande.

Efter sjukhuset åkte jag ner till stan och käkade lunch med Robin, Niklas och Erik. Det var härligt. Sen åkte jag hem till byn igen.

Läs andra bloggar om sjukhus, läkarbesök, undersökning, tester, prover, läkare, kortison, irriterande, lunch och Stolpar

Efter 21 veckor tog jag i morse min sista tablett. Sedan i juni har jag knaprat i mig det där kortisonet, men nu är det äntligen över. På fredag ska jag dock träffa min läkare igen och jag misstänker att hon kommer att säga ”vi kör ett tag till”.

Jag hoppas inte det.

Läs andra bloggar om kortison, tablett, piller, läkare

Jag hade nästan glömt bort hur det är, men idag sitter jag nästan och huttrar. Sist jag pratade med min läkare frågade jag om man kunde känna sig väldigt varm av kortisonet. Hon svarade att ja, det kan man. För jag har ju varit väldigt varm sen jag började med min kur. Som en bastu.

Idag däremot. Frusen som f-n.