

Det var en skön slödag
Det var skön sovmorgon och frukost med solsken utanför. En timma senare blev det en tur ut till Väderstad där det fikades en stund. Kaffe och en liten kaka som var god. Sen åkte vi hem till den lilla staden igen och jag har slappat mest hela dagen.


Den lilla herrklubben
Det var den gamla ”herrklubben” som träffades och dagen började med schnitzellunch på Källar’n. Efter det handlade vi saker till kvällen innan vi gav oss ut för frisbeegolf. Solsken och väldigt friskt (om man ska vara positiv). Men det var kul, även om det gick fullständigt åt skogen för mig och kinderna kändes halvt bortdomnade av de isande vindarna.
Det blev en paus för ombyte och kvällen spenderades sen hemma hos Oscar där vi satt och hade det sådär trevligt som man har det i glada vänners lag. Vi pratade om allt och ingenting och det var roligt, för det var länge sedan vi sågs allihop. Vi åt massa god mat, drack ett glas vin (kanske två) och babblade ännu mer.
Sen när det blev natt cyklade jag hem och här ovanför är en bild på en trollslända, för jag glömde knäppa bilder både under dagen och kvällen.


Vardag går över i helg
Ännu en arbetsvecka försvann. Snabb var den också (precis som de brukar). Hemmajobb vid köksbordet med strålande solsken utanför fönstret och jag slutade vid tolv för ovanlighetens skull.
Efter lunchen gick jag och hälsade på mor. Där satt jag och mumsade på små chokladbitar och pratade om ditt och datt. På vägen hem gick jag förbi min far och sa hej till honom också, sen fortsatte jag hemåt fast med en lång omväg för att få en promenad i benen.
Jag passade på att handla också innan jag kom hem till min lilla lya igen.


En torsdag passerade
Ännu en dag kom, gick och försvann. Det var tydligen torsdag, det var inga möten och det var saker som gjordes, lunch åts och sen gjordes annat. Efter det åkte jag hem till min lilla stad igen och stekte några prinskorvar som jag glufsade i mig tillsammans med en smörgås.


Man jobbar och sen äter man
Idag provades ett nygammalt ställe på lunchen. Samma, fast nytt namn. Eller vad nu skillnaden är. Vietnamesiskt fast med Panang med parentesen ”Lite stark” på lunchmenyn. Jag frågade damen bakom kassan vad det betydde. ”Är du känslig”, frågade hon och jag svarade med ett ”Nej, men det beror ju på hur starkt det är”.
Mmm, jorå.
Om det där var ”lite stark” undrar jag hur vanlig stark är? Det var gott, men det kändes också som att det brann i munnen.
Förutom det så var det en väldigt vanlig onsdag.


Aha, en tisdag. En grå
En vanlig dag. Fast under delar av förmiddagen höll jag på i vårt nya konferensrum och skruvade ihop två bord. Annars var det en typisk tisdag och det var både möten, thai-buffé till lunch och andra saker som gjordes.


The sound of silence
Svårstartad morgon, men den gick exakt som morgnar brukar. Rutinen sitter där den ska. Upp, dusch, kläder, en liten skål frukost och sen iväg.
På tal om något helt annat. Jösses vad känslig jag blivit för onödiga ljud på sista tiden (åren). Är det en åldersgrej? En viss typ av brus eller andra ihållande ljud kan driva mig till vansinne. Riktig tystnad är fan sällsynt och jag uppskattar och söker det mer och mer.
Eller är det bara väldigt mycket måndag?
Men sen kom solsken och det var stekt ris med kyckling till lunch. Sen fortsatte dagen och kontoret var lite onödigt småkallt. Känns också som en måndagsgrej, när det varit tomt över helgen. Kanske.


När det är besökstid
Jag hämtade upp min far och vi åkte in till min stackars mor inne på sjukhuset. Hon var både piggare och mådde bättre idag. Det var bra att se, men hon får ligga kvar där ett tag till. Sen lämnade vi henne och åkte hem igen.


Söndagens början
Efter morgonen, frukosten och det där, gick jag ut och gick. Allt är så väldigt brunt och grått och jag gillar det inte. Om humöret inte var på topp innan blir det ju inte bättre av att t.ex himlen är som ett stort grått täcke av ingenting. Men vindstilla är ju trevligt.


Io non so come si controllano le emozioni
Kvällen låter högt i den lilla lyan när jag lyssnar på sköna låtar från mitt bibliotek. Ännu en favorit i repris trillar förbi. Den här. Inte för att jag haft med den i bloggen, utan för att den har legat i en av mina spellistor det senaste året och passar in även här idag.
Det är italienskt smör med hjärta och smärta och det är