Det blev dubbelfika idag. Först på förmiddagen med Daniel, Frode, Niklas och Öhrman. Nästan två timmar av babblande om ingenting speciellt och lite allt möjligt. Sen en stros (såklart) innan jag gick till affären för att köpa två småhanddukar i samma serie som jag fick badlakan av i julklapp (man måste ju matcha). Sen hem till lite allmänt filijok och småfix innan det blev dags för eftermiddagsfika med Fia, Bernhard, Ida och kidsen. Sen blev klockan plötsligt halv fem och då gick jag hem och åt en väldigt sen lunch.

Först lite sovmorgon. Sen blev det förmiddagsfika med grabbarna och den vanliga strosen efteråt. På marken slaskigt blask och bitvis väldigt halkigt. Sen hem till tvättstuga och ett par andra såna där små ”måsten” som man har i vardagen.

Nu är det jul igen (en gång till eftersom vi även firade så smått igår). Enligt traditionen skrotar jag nu på julaftonsmorgonen runt i morgonrocken, äter en liten frukost, dricker en kopp kaffe och lyssnar på trevlig julmusik.

Om en stund ska jag iväg och fira med familjen. Vi ska äta mat, dela ut en klapp och ha det sådär jultrevligt som man brukar ha det på julaftonen. Att det dessutom ligger snö på marken idag känns som en bonus, för det lättar upp och hör julen till på något sätt.

Så från mig till dig – ha en riktigt god, glad och skön jul.

Jag tog mig en efter-dagen-promenad. Det blev bland annat ner och längs sjön där det blåste (egentligen lite för) mycket. Förmodligen närmare storm i byarna. Sjön kastade sig flera meter upp över land, så jag fick gå längs husen istället för promenadgången.

Sen upp till gågatan som kändes konstigt öde. För trots att affärerna inte stängt för dagen var det tomt. Vädermässigt kanske inte så konstigt, men nu kommer ändå julen i helgen och det känns som att det brukar vara mer livat på stan inför det. Folk kanske redan är färdiga?

Jackan jag köpte i månadsskiftet var i alla fall ett otroligt bra köp. För trots friska och isande stornvindar tyckte jag att det var skönt där inne i jackan och under luvan.

Sista dagen på kontoret för året. Med avslappnad stämning och lite som fredagskänsla. Som att alla glatt gick och väntade in jul och ledighet. Det blev fredagsfrukost (fast det är torsdag) och en morgonhimmel utanför fönstret kändes väldigt trevlig. Sen rullade jobbet på. Jag avslutade bland annat en skiss som jag ville ha färdig innan ledigheten.

Till lunch blev det en Enchilada som var god och ungefär samtidigt började snöa ymnigt. Hoppet om en vit jul väcktes till liv. Lite vitt på marken lättar ju upp i vintermörkret.

Senare på eftermiddagen blev det vinlotteri. Femton flaskor i potten till fyra vinnare. Det var första gången jag var med (eftersom jag oftast jobbar hemma då det i vanliga fall brukar vara). Det gick inte alls. Jag åkte ut nästan direkt och vann ingenting.
 

Snörusk på vägen hem
 
En stund senare gav jag mig iväg hemåt genom riktigt moddigt snörusk. Det rullade otroligt långsamt och det var extremt mycket bilar på E4:an. Jag antar att jultrafiken redan kickat igång. Ordentligt.

Ännu en dag kom gick och flög förbi och i min lilla värld är det helt obegripligt att det för det första är onsdag idag (eftersom jag återigen är helt förvirrad med dagarna) och för det andra är jul nästa vecka! Hur gick det till? Det var ju första december i morse (känns det nästan som). Nähä, istället är det tydligen Lucia idag och två veckor av december är typ redan förbi.

Tiden alltså. Den är f-n knäpp.

Bilden ovan är från stranden i Gilleleje. Från sommaren 2018, när det var varmt och skönt.

En måndagmorgon som var lätt … störig. Jag vaknade en timma innan klockan och tänkte att jag skulle somna om. Det gjorde jag inte förrän sista minuten vilket gjorde mig trött och lite sådär förvirrad. Jag borde helt enkelt gått upp direkt, men sängen är ju skön och morgonen för tidig – även om jag var vaken.

Sen iväg till jobbet på hala vägar. Radions trafikvarningar dök upp som en smatterband så jag tog det lugnt. När jag bromsade för att svänga upp på motorvägen fortsatte bilen rakt fram istället. Det var ju ingen fara eftersom det var tomt framför och farten var väldigt låg. Men känslan när man förlorar fästet sådär är ju obehaglig i alla fall.

Sen jobb. Förmiddagen gick snabbt som att trycka på en knapp. Full fart och gasen i botten. Sen gick jag ut för lunch. Det var friskt … idag igen. På det där sättet när kylan tränger in genom märg och ben – trots att det bara var några få minusgrader. Det blev Isterband med dillstuvad potatis. Sen tillbaka till skrivbordet för fortsatt pill med jobbsakerna.

Sen åkte jag hem.

Bild ovan från i somras. Från en gata i Porto, Portugal.

Så satt man hemma vid köksbordet igen och gjorde saker. Några möten klämdes in däremellan också. Men fredag med en klarblå himmel (!!!) och strålande solsken (!!!) utanför fönstret fick allt att kännas lite härligare än höstens vanliga tråkighet.

Sen pratade jag med min lilla mamma en stund och gick samtidigt ut för lunch. Det blev en (något annorlunda) variant av en Masaman Curry, men den var helt okej och gjorde mig mätt. Efter det gick jag hem igen och fortsatte jobba och några timmar senare, strax efter halv fem, stängde jag igen jobbdatorn och började helg.

Jag såg snöflingor idag. Även om de var få och bara trillade ner en kort stund, så var de där utanför fönstret. Kylan är en sån där som kryper innanför skinnet. Kontoret däremot väldigt skönt, så jobbet jobbades på och flöt bra. En dag som dagar brukar alltså. Det gjordes saker, diskuterades och skissades. Sen fikade vi choklad och det är ju aldrig fel. Efter det fortsatte jag de sista timmarna med att fixa klart en skiss innan jag vid fem packade ihop och åkte hem.