Ännu en måndag dök upp och försvann. Tröttheten som en blöt filt över mig, men sen tittade solen fram en kort sekund och det gjorde mig tillfälligt glad och pigg. En 16, stekt ris med kyckling, till lunch satt som ett smäck och sen försvann eftermiddagen sådär snabbt som de gör. Efter det åkte jag hem till kväll.

 
Bilden ovan är från när jag var på Serralves i somras.

Det fikades med Frode och Stenis. Efter det gicks det en stros längs sjön och det var bitvis isande friskt. På det där sättet när det riktigt ”nyper” i kinderna. Ljust var det också. Till och med så att man såg några små blå fläckar av himmel i molntäcket.

Jag städade. Dammsög, dammade och lite sånt där. Inte så spännande, men ibland behövs det tydligen. Sen var jag på återvinningsstationen och dumpade glas och lite annat som stod och skräpade i skåpet. Handlade gjorde jag också. Sen åkte jag hem, fixade lunch och hängav mig åt lättja och lite smågodis.

…och här ovanför syns Porto i soligt dis.

Den här årstiden är inte för mig. Jag gillar den inte. Jag gillar inte kylan. Jag gillar inte mörkret och jag gillar definitivt inte novemberväder. Kan vi bara snabbspola oss fram till typ april där någonstans när allt börjar bli vår och skönt (förhoppningsvis) igen.

Sen kommer någon dåre och ba’ ”men det är ju så mysigt och man kan kura ihop, mysa och tända ljus…”. Jaha, men kylan, mörkret och vädret blir ju inte bättre för det.

Fredagen trillar in som fredagar brukar och det är hemma vid köksbbordet som vanligt. Dagen är segstartad och jag känner mig smått småfrusen. Vid lunch går jag ner till den lokala krogen och äter mig mätt på en kalkonwallenbergare (!) innan jag går tillbaka till ”hemmakontoret”.

Sen tappar jag den mentala farten och den där sköna fredagskänslan vill inte dyka upp alls. Känslan är istället att jag vill krypa ner i sängen och bara sova. Istället avslutar jag arbets­veckan med små saker som betas av innan jag stänger locket på jobbdatorn. Men helg är skönt. Välkommen till den.

När jag står i affären får jag ett sms, så efter att jag har betalat och lämnat av varorna hemma går jag bort till krogen där Frode, Öhrman, Nicklas och Patrick sitter. En tallrik mat och två öl senare går jag hem igen. Till kväll.

Ännu en dag på kontoret. Det var jobb och fix och snack som vanligt. Lite svulstig var den också, först blev det frukost på förmiddagen och då såg jag också solen och det var väldigt trevligt när den bländade mig en stund. Sen åt jag en salladslunch och senare på eftermiddagen blev det både fika och tårta. Sen åkte jag hem till min lilla stad.

Det är vardag och det är kanske inte så spännande. Det är inga större variationer mellan dagarna. Speciellt inte såhär i tråkmånaden november. Det jobbades med både ditt och datt, jag fixade med grejer och det åts en svulstig burgare till lunch. Vid kvart i fem åkte jag hem, för då kände jag mig klar för dagen.

Jag såg snöflingor idag. Även om de var få och bara trillade ner en kort stund, så var de där utanför fönstret. Kylan är en sån där som kryper innanför skinnet. Kontoret däremot väldigt skönt, så jobbet jobbades på och flöt bra. En dag som dagar brukar alltså. Det gjordes saker, diskuterades och skissades. Sen fikade vi choklad och det är ju aldrig fel. Efter det fortsatte jag de sista timmarna med att fixa klart en skiss innan jag vid fem packade ihop och åkte hem.

Idag var det väldigt mycket måndag igen. Full fart, möte, fix och sen vips, så var dagen slut och jag åkte gäspande hem genom ett nattsvart landskap.

 
Bilden ovan: En av Portos alla branta, vindlande små gator. Från i somras.

Det är mycket tjat om vädret här nu, men fy för den lede. Novembervädret fortsätter att visa sig från sin allra sämsta sida och idag kan det nog benämnas som ”pissigt skitväder”, för det känns passande för hur det är. Kaffe och en kaka blev det nere på kaféet (såklart). Ingen stros dock, man vill ju liksom inte vara ute idag. Ska man ändå försöka ha någon slags positivitet är det ju i alla fall trevligt att det är vindstilla.

Jag gick och handlade lite grejer. Sånt man behöver. Sen gick jag hem igen och klockan är inte ens lunch än, men ändå känns det som att halva dagen redan gått. Märkligt.

Idag är det också Fars dag — som vi i och för sig firade redan igår. Men far är rar, så grattis till pappans egna lilla dag.