Det var fantastiskt trevligt att man fick se solen idag. Genom kontorets fönster bländade den mig till och med en stund på förmiddagen och trots att det var lite svårt att se, kändes det ändå härligt. Sen åts det lunch nere på ett av thai-ställena och eftermiddagen försvann med möte och det är tydligen kladdkakans dag, så en liten bit sån slank också ner.

Sen åkte jag hem och här över är en bild på Tåkern.

Var det någon som sa att helgen gick alldeles för fort? Ja, jag sa det. För den gjorde det. Som vanligt. F-n, jag hann ju knappt ens blinka innan den var över.

Så blev det måndag igen med allt vad det innebär. Självklart med både morgontrötthet och morgonmöte, en hel drös med mail som trillat in och som gicks igenom. Lunchen åts och det var en radda med saker som fixades och diskussioner som diskuterades. Sen lämnade jag kontoret, gick bort till bilen och åkte jag hem till min lilla stad igen.

Jag sov länge. Skönt och förmodligen behövligt. Mörkret av min neddragna gardin och gråväder utanför gör att det liksom tar emot att kliva upp. Sängen är för skön. Men frukost blev det, sen dusch och kläder.

Söndagar är ju ändå lite av en favoritdag med ren lättja på schemat. Fika på kaféet blev det och den lilla strosen efteråt. Sen, plötsligt och kors i taket, syntes faktiskt några blå glipor däruppe i molntäcket och små solglimtar tittade fram och gjorde allting lite ljusare, om än bara för en stund.

Jag får verkligen en stark aversion mot människor ibland. Som idag när jag åkte bort till Tåkerns östra sida och området där vid Naturum. Jag trodde (tyvärr) i min enfald att eftersom det är en sån otroligt gråmulen och vädermässigt tråkig dag kommer naturen vara lugn, rogivande med kanske inte så mycket folk därute.

Tji fick jag.

Det var stökiga familjer, skrikande barn och folk som uppenbarligen inte vet hur man beter sig, bara har sig själva i åtanke och högljutt skrämmer bort allt eventuellt naturliv i området. Ingen förälder tycks ha förmåga att påpeka för sina barn att man inte behöver kasta saker omkring sig och avgrundsvråla rakt ut när man är där bland andra.

Men jag såg en fin ekorre som jag inte hann att fotografera.

 

Fin natur, jobbiga människor

Efter arbetsdagen, innan kvällen slog till, gick jag ner till den lokala puben för att möta upp med Olly och ta en liten efter-jobbet-öl (två) och sen när vi hade suttit där i ungefär två timmar gick jag hem och sjönk ner i soffan.

Äntligen fredag (igen) och jag har längtat helg eftersom det är skönare än vardag. Idag som vanligt hemma vid köksbordet med en paus för lunch nere på krogen bredvid. Sen tillbaka för att avsluta arbetsveckan.

Det tråkiga gråvädret fortsätter att visa sig från sin allra sämsta sida. Men för en kort sekund, när den osynliga solen var på väg ner bakom molnen, såg jag faktiskt en svag liten solstrimma som letade sig fram. Den försvann lika snabbt som den dök upp.

Ovanför är en bild från en solig skogspromenad, en fin dag i maj.

Ännu en dag där vädret är gråare än grått. Jag åker till jobbet och suckar sorgsamt när jag hör nyheterna. Istället sätter jag på musik eftersom jag inte längre orkar höra mer om allt jävla skit och elände i världen. Jag är mätt på nyheter och jag är mätt på människor som slår ihjäl varandra istället för att hitta en gemensam framtid. Världen är upp och ner och tyvärr är det en nedåtgående spiral som inte ser ut att vända åt rätt håll.

Men jobbet gick bra. Det var möte, vi lunchade, det jobbades och vi fikade. På väg till bilen tittade jag på kyrktornet och tänkte ännu en gång ”skönt att jag inte behöver jobba däruppe” och sen åkte jag hem genom ett disigt östergötland.

Efter jobbet åkte jag till ett stort möbelvaruhus för att köpa belysning som jag har tänkt att köpa ganska länge. Sån där soft bokhyllebelysning för mer mys i den lilla lyan. Så jag tog omvägen hem. Omaket att åka in där i affärsområdet bland alla andra som tänkt samma tanke. Sen står jag där, letar och hittar inte alla delar som behövs för att sen få reda från personalen att det som behövs inte finns på plats förrän nästa vecka.

Så jag åkte hem tomhänt.

Ovanför syns ett kort ögonblick från sommarens besök på Louisiana. En bild på en snubbe som kollade på sin telefon istället för det som hände runtomkring.

Jag började dagen med att sitta i en soffa hos bilverkstan under tiden de bytte mina däck från sommar till vintervarianten. Egentligen är det kanske lite tidigt, men jag bokade häromveckan när första frosten kom och tänkte att kommer det så kommer det, det är lika bra att vara förberedd.

Som jag inte var den gången när jag åkte hem med sommardäck genom en snöstorm. Det gick väldigt långsamt och var direkt obehagligt.

När verksta’n var klara med däcken åkte jag in till jobbet och gjorde allt det där jag brukar göra på jobbet. Sen åkte jag hem igen.

Förmiddagen försvann med småfixande av saker. Webbgrejer bland annat. Som drar ut på tiden eftersom jag tvingas vänta på andra som är … inte så snabba som jag vill. På lunchen stekte jag på lite pytt i panna och ett ägg. Sån där färdig man köper på påse. Den är till och med ganska god om man kryddar till den lite.

Sen fortsatte dagen och den gick … trögt. Det är ännu en sån där måndag där det är väldigt mycket måndag. Trots mitt på dagen fick jag tända upp lamporna hemma. Artificiellt ljus är väl bättre än grådunkel antar jag.

Tidsomställningen stökar till det. Den onödiga som vi bara borde sluta med. Hela dagen har känts senare än den är. En timme i alla fall. Men dagen tog slut och då gick jag en omväg (bensträckarpromenad) till affären för att handla. Bröd och mjölk till exempel. Det var redan mörkt ute trots att klockan inte ens hunnit bli fem.