Tänk om…

Jag tänker på den där drömmen jag brukar ha ibland. Den är återkommande och fantastiskt behaglig. Den där när jag liksom tar ett par försiktiga steg framåt och lättar från marken och upp, flyger, om än på en ganska låg nivå, sådär 30 cm över marken. Glider fram. Svävar. Sen när jag väl har hittat balansen ordentligt, vilket går ganska fort, kan jag börja styra mig själv genom luften för att sen liksom flyga iväg hur och vart jag vill. Så jäkla najs.

F-n att det inte går att göra så i verkligheten.

Andra bloggar kanske också har skrivit om såna här saker: , , , , , , , , , , , , , ,

0 kommentarer

  1. Svara
    Sussi lör 5 apr 2008, 05:40

    Enligt Douglas Adams så är det bara att missa marken när man faller 😉

  2. Svara
    Janne lör 5 apr 2008, 10:26

    Jag vet, och det är nästan lite så det funkar också, fast gå utan att falla, uppåt, men när jag har provat så har det inte funkat.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.